Dags för Obama att ta över

Washington. Historiskt? Hysteriskt? Eller kanske både och.

I dag är det dags för Barack Obama att vid 18-tiden svära eden som USA:s president.

Han sätter därmed punkt för fyra dygns installationsfeber i Washington.

De 35 orden i presidenteden, troligen åtföljda av den i vissa kretsar omstridda frasen ”So help me God”, har tidigare bara yttrats av vita män. Nu är det dags för en man till.

Men nummer 44, Barack Obama, är till skillnad från alla föregångare svart.

Han tar i och med eden över makten över ett sargat USA. En ny våg av finansoro drar in över Wall Street samtidigt som två krig där USA är part fortgår.

Han inleder sitt presidentskap, som traditionen bjuder, med ett tal där riktlinjerna för den fyraåriga mandatperioden dras upp. Sedan är det dags för dans med hustrun Michelle på tio officiella baler runt om i den myllrande amerikanska huvudstaden.

Förväntningarna är stora på talet. Alla vill höra om den erkänt duktiga talaren, tillsammans med sina rådgivare, har fått till en sådan där extra spetsig formulering som får håret att resa sig på armarna och sedan skrivs in i historieböckerna.

Det har gått två år sedan Barack Obama tillkännagav att han kandiderade som presidentkandidat. Efter en rekorddyr och stundtals hård valkampanj, avslutad med en överraskande stor valseger över republikanen John McCain i november, svär han i dag in sig som USA:s president.

Måndagskvällen, den sista kvällen som tillträdande president, ägnade Obama till att med en middag hylla senator John McCain, republikanen som förlorade valet den 4 november i fjol.

Ute på Washingtons gator fortsatte samtidigt festandet.

Ett gigantiskt säkerhetspådrag i kombination med ett oöverträffat folkmyller präglade gatulivet.

– Detta är större än mannen, än Obama. Det förenar folk och skapar politiskt engagemang ute i samhället. Jag hoppas det ska få oss att ta mer ansvar i våra liv.

Patricia Dyer, 48-årig förskolelärare från New York, har svårt att hålla tillbaka tårarna när hon berättar för TT:s utsände varför hon åkt till installationen.

– Det är väldigt känslosamt. Jag vet att jag kommer att gråta när han svär eden. Det är mina föräldrars dröm som går i uppfyllelse, säger hon.

– Jag är här för att hedra min far. Han är inte med oss längre, men han var med Dr King i den stora marschen 1963. Nu är det min tur att ta vara på mitt arv och gå vidare med Obama. Nu lever jag i drömmen, fortsätter hon.

Hon står utanför Kennedy-centret i centrala Washington. Inne i byggnaden uppträder souldrottningen Aretha Franklin, en i raden av världsartister som slutit upp kring Obama inför maktskiftet i Vita huset.

Dyer lyckades ta sig in på den stora hyllningskonserten i söndags, men hamnade för långt bak i kön för att få komma in på måndagens soulkonsert. Hon försenades då hon som många andra, på Obamas uppmaning, deltog i volontärarbete i Martin Luther Kings namn på måndagsförmiddagen.