Bankunion? Nej, levande charader!

EU:s egna revisorer har konstaterat att 6-7 procent av budgeten varje år går till felaktiga ändamål eller försnillas på annat sätt! För mig är mycket av EU:s verksamhet och förslag endast en tragikomisk teater där det spelas levande charader och där intrycket, skenet, är det viktiga. ”Vi har minsann förhandlat hela natten och nu är vi överens och klara för fotografering och en pressrelease”.

EU-teatern är dränkt i akronymer, oklar semantik och fantasifulla eufemismer; Med ”solidaritetsmekanismer” avses äskande om mer pengar för att stödja strukturreformer, med att ”inrätta en ekonomisk kapacitet” menas naturligtvis också budgetäskanden. Begreppen ”subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen” är också endast snömos liksom de nyss tillkomna ”medborgarinitiativet”.

EU-byråkraterna försöker slå i oss att organisationen på något sätt är demokratisk och att enskilda EU-medborgare på något sätt skulle kunna känna sig befryndade med denna världsfrånvända Leviathan.

Alla nya kostnadskrävande påhitt för att hålla EU-maskineriet i gång döps till något som skall föra tankarna till något gott, något nyttigt och behjärtansvärt. Helt enkelt något för alla EU-medborgare att glädjas åt. Men i realiteten är det en såpopera av sämsta slag, en teater utan substantiellt tema!

På luciadagen, torsdagen den 13 januari, meddelades att EU:s regeringschefer kommit överens om en bankunion. Dagen därpå meddelades att frågan om en finanspolitisk union skjuts på en obestämd framtid.

Vad bidde det då av bankunionen? Jo det bidde endast en ny övervakningsmyndighet under ECB. Naturligtvis större kostnader med överbetalda chefspersoner och med tjänstemän. De nationella finansmyndigheterna blir naturligvis kvar, någon rationalisering eller något effektivitetstänkande infinner sig aldrig i byråkratier som blivit så stora att de lever ett alldeles eget liv, med sina kadrar av överbetalda byråkrater vilkas ben svävar fritt i luften utan markkontakt. En Hydra lika svår att tämja som ett krig eller en revolution!

Veckorna innan lucia talade såväl Frankrike som EU-byråkraterna om att det var meningslöst med en bankunion om inte alla Europas omkring 6000 banker omfattades. Nu har man bestämt att endast banker med tillgångar överstigande 30 miljarder euro skall omfattas vilket i praktiken innebär säg maximalt 150 banker. En effekt av denna skönsmässiga uppdelning är att av Tysklands hela banksektor kommer endast en mindre del att omfattas av den nya myndighetens överrock medan en stor del av banksektorn kommer att ingå i Frankrike.

Om man läst sin historia hade man funnit att bankkriser ofta emanerar från ganska små banker som växt lavinartat på kort tid. Men det förefaller viktigare inom EU-byråkratin att man kommer fram till ett beslut än att beslutet ”makes sense” och är grundat på fakta och erfarenheter. En del i den innehållslösa EU-teaterns repertoar!

Det yttersta syftet med en bankunion måste rimligtvis vara att i ett krisläge under ordnade former kunna montera ned eller rekonstruera en havererad bank av någon storlek eller för den delen flera. För detta krävs naturligvis viss specialkompetens men framför allt behövs stora pengar. Beredvilligheten att tillskjuta dessa ”avvecklings- eller rekonstruktionspengar” är måttlig, inte minst från Tysklands sida som är det enda eurolandet med ekonomin i viss ordning och som dessutom har substantiella finansiella muskler.

Vilka länder har lust att betala för andra länders bankers fallissemang? Endast de länder som redan nu vet eller starkt känner på sig att det ryms rysligheter i deras storbankers balansräkningar vill bifalla en kraftfull katastroffond då deras bidrag under alla förhållanden blir mindre än om de skulle tvingas att ta hand om sin egen byk. Så är det naturligtvis.

Nåväl för att låtsas, EU-teaterns utmärkande drag, gav regeringscheferna EU-kommissionen i uppgift att återkomma med ett förslag angående en ”krisfond”, eller på EU-språk ”mekanism”, under 2013 som ska kunna sjösättas 2014. Allt talar för att om en katastroffond kommer till stånd blir den så begränsad att dess betydelse kan bortses ifrån om det skulle smälla till eller rättare sagt när det smäller till.

Vad blev det då kvar? En ytterligare kostnadskrävande myndighet som skall övervaka 2-3 procent av Europas banker. Visserligen sägs i uppgörelsen att den nya myndigheten under ECB i exceptionella fall även kan köra över nationella finansmyndigheter när det gäller banker med mindre tillgångar än 30 miljarder euro.

Lika lite som EU:s stormakter visade sig vara villiga att en gång i tiden betala de ”böter” som stipulerades i Maastrichtavtalet om inflation, budgetunderskott och statsskuld inte höll sig inom givna gränser, lika lite kommer de stora EU-länderna och deras nationella finansmyndigheter att acceptera att den nya myndigheten springer omkring i deras bankers lokaler. Ty fortfarande gäller, även inom EU, till stor del den ”sociala” eller snarare ”ekonomiska” naturlagen att; Makt är rätt!

Sverige kommer att åtminstone inledningsvis stå utanför bankunionen hur den nu kommer att se ut i slutänden. Däremot lyckades man, tillsammans med bland annat Storbritannien att få igenom särskilda vetoregler för beslut i European Banking Authority (”EBA”) som nu kommer att ligga under den nya övervakningsmyndigheten och då ytterst ECB.

EBA har ganska vida befogenheter i syfte att motverka illojal konkurrens, få till stånd en enhetlig finansiell rapportering och korrekta beräkningar av kapitaltäckning, se till att transparens föreligger, att styrelsearbetet är korrekt och i enlighet med regelverket med mera.

Som jag uppfattar det kan en majoritet av icke-euroländer som dessutom står utanför den tänkta bankunionen – och därmed ECB:s domvärjo – stoppa beslut i EBA med enkel majoritet, allt såvida denna grupp består av minst fem länder. Men för närvarande ingår endast Storbritannien, Sverige och den Tjeckiska Republiken i denna exklusiva skara, det vill säga färre än fem länder och då finns inte såvitt man kan förstå någon överenskommen regel angående vetorätt. Totalt oklart läge således.

Det talas om centralbankers ”open market operations” när de intervenerar på penning- och valutamarknaden. Men det talas även om ”open mouth operations” när centralbanksledare med det talade ordet försöker påverka marknaden. Det var detta som skedde när ECB-chefen Mario Draghi presenterade ”Outright Monetary Transactions” (”OMT”) där han lovade att köpa obegränsat med statspapper utgivna av euroländernas regeringar. Det ultimata syftet var att lugna ned marknaden genom att minska såväl räntenivåerna som spreadarna och göra marknaden mer likvid. Därigenom skulle man ge dessa ansatta länder ett visst andrum att vidta politiska och institutionella åtgärder.

Draghis drag blev överhövan lyckat så tillvida att räntorna sjönk och spreadarna gick ihop. Panik förvandlades, genom ”pratet”, till letargi och kaxighet. Tack, men nu behöver vi inte frälsarkransen, marknadens vågor har bedarrat.

Om nu bankunionen blir den tummetott som den ser ut att bli och att någon gigantisk krisfond inte kommer till stånd så kan vi mycket väl stå där nästa år med en ny panik men utan några nya redskap att hantera krisen annat än det redan använda, att låna ut ännu mer pengar. Draghi står då ganska ensam och EU, enkannerligen ECB, kommer då att åter få ”trolla fram”, med andra ord trycka, mer pengar. Skulderna i ECB-systemet ökar, marknaden går bärsärk och ECB och Draghi får inte en ny chans att tillämpa ”Open Mouth Central Banking”!

”You never get a second chance to make a first impression” som det så talande heter.

Var kommer Sverige att stå i allt detta? Ja, vi kan tacka Gud för att vi inte är med i vare sig eurozonen eller i någon bankunion men vi kommer naturligtvis att drabbas av turbulens och de kortsiktiga konsekvenserna är svåröverblickbara. Jag skulle tro att hela EU-kolossen kommer att omprövas och att det kommer att uppstå ett folkligt tryck att hugga ned detta monster till realistiska och hanterbara nivåer och allt tal om olika fantasifulla ”mekanismer”, finanspolitisk union och andra utopier hamnar där det hör hemma, i skräpkorgen.

Vi går således ett spännande år till mötes!