"Avlyssnad" av sina egna?

Fredrik Lundberg fortsätter att flytta fram positionerna i Industrivärden-sfären. Han gör det i kraft av att han är största ägare i bolaget.

När Sverker Martin-Löf lämnar alla formella uppdrag efter en i princip livslång karriär inom SCA och Industrivärden-sfären äger han personligen 14.000 aktier i Industrivärden och drygt 80.000 aktier i SCA.

Han har fått sin beskärda del av löner, bonusar, pensionsavtal och ”förmåner” som bolagsbetald jakt men i grund och botten är han tjänsteman och inte ägare. Det är troligen där som förklaringen ligger till utgången av de senaste veckornas maktspel.

Utifrån att enbart ha följt händelseutvecklingen via affärspress och bolagens och huvudpersonernas offentliga uttalanden kan man snabbt pussla ihop alla bitar i ett klassiskt Machiavelliskt drama. Det började som en luftgrop på affärsflyget på väg till jaktstugan och slutade med att hela maktbasen rämnade under Sverker Martin-Löfs fötter.

Martin-Löf har i flera intervjuer mellan raderna talat om att han är utsatt för en komplott senast i en kommentar till Nyhetsbyrån Direkt på torsdagen.

– Vi vet ju inte vad syftet är med det vi är utsatta för, eller som jag är utsatt för. Det verkar finnas sådana otroliga resurser bakom, och kraft och förmåga att ljuga, vinkla information, anklaga och förtala, säger han till Direkt.

Han glömmer dock bort det där med ägandet. Så länge Sverker Martin-Löf som tjänsteman i toppen av sfären var nyttig för personerna runt honom så var hans makt ohotad och några jaktresor hit och dit var bara en trevlig ingrediens för alla inblandade.

Men när hans agerande ifrågasattes genom Svenska Dagbladets granskning kom saken i annat ljus.

Ett första säkert tecken på att en maktbas erorderar är läckor och det har uppenbart funnits många som velat dela med sig av information inifrån sfären. Flödet av nya detaljer har varit konstant sedan början av december förra året.

Några smällar i medierna borde han kunnat stå pall men bakom kulisserna har det av allt att döma också pågått ett annat spel om den yttersta makten.

Beskedet den 16 december att Sverker Martin-Löf meddelat sfärens valberedningar att han avsåg att lämna alla poster våren 2016 är en tydlig markör. I princip var det ett offentlig förhandlingsutspel i en pågående successionsdiskussion. Det var både en maktmarkering genom att han nominerade sig själv för ytterligare ett år men också ett svaghetstecken.

Hade Sverker Martin-Löf haft kontroll på sfären hade beskedet förts fram bakom stängda dörrar som ett led i en uppgörelse mellan betrodda parter.

Nästan exakt en månad senare gav Sverker Martin-Löf en stor intervju med Dagens Industri där han uppgav att det fanns misstankar om elektronisk avlyssning utförd av en extern aktör.

Men frågan är om han inte bara var ”avlyssnad” av sina närmaste betrodda?

För när en tjänsteman är på väg att falla och hotar att dra med sig personerna direkt under honom brukar lojaliteter snabbt krackelera.

Dagens Industris uppgifter om att Sverker Martin-Löf ville avpolletera SCA-chefen Jan Johansson kan ha varit droppen som fick bägaren att rinna över.

SCA med stiftelser har stort inflytande som ägare i Industrivärden och är vid sidan av Handelsbanken med stiftelser nyckeln till tjänstemännens makt i sfären.

Kanske blev Sverker Martin-Löf helt enkelt inte längre en tillgång för Jan Johansson och Handelsbankens Pär Boman?

I den lösning som nu föreslås är det just de något yngre lejonhannarna Anders Nyrén och Pär Boman som tar för sig av maktpositionerna. Jan Johanssons ställning är försvagad men han kan samtidigt ha köpt sig mer tid. Återstår att se.

Allt detta pågår medan Fredrik Lundberg som lejonkung lugnt ligger ohotad i skuggan och slickar sig om nosen, för att avsluta sago-analogin.

Den något mer krassa versionen är att ägande alltid övertrumfar tjänstemannavälde. Det lär Industrivärden-sfären få erfara framöver.