Anders Borg – motsägelsefull person

Ett citat som mer än någonting annat beskriver politikern Anders Borg – och som han själv ofta refererar till när han förklarar sin syn på politik – är: ”Ska man göra något, ska man göra det ordentligt”.

Det är ett motsägelsefullt porträtt som tonar fram när finansminister Anders Borg ska beskrivas.

—————————————————-

Läs även: Regeringens baneman

—————————————————-

Å den ena sidan är han den begåvade unga ekonomen och ministern med en omvittnat hög arbetskapacitet som gjort honom älskad av tjänstemännen på finansen.

Å den andra sidan var han den unga, ideologiskt övertygade, renlärliga liberalen vars politiska programförklaring framför tv-kameran är en klassiker på YouTube, men som sen gav sig ut på en intellektuellt prövande och sökande resa som har fört honom in mot den allmänborgerliga kristna mitten i svensk politik.

Å den tredje sidan är han den dogmatiska ideologen bakom regeringens arbetslinje som är beredd att köra den i botten, även om priset för renlärligheten är en valförlust 2010. En politiker utan ett uns av fingertoppskänsla.

Å den fjärde sidan, är han den smarta mediestrategen som vet exakt hur varumärket ”Anders Borg” ska byggas och vårdas. En politiker som medvetet gjort hästsvansen till signum i maktens korridorer i Bryssel och Washington, som låter sig fotograferas med hantlarna på plats i bokhyllan bakom ryggen på jobbet, som talar ut om sin kristna tro i husorganet Dagens Industri, om hur döttrarna gjort honom till feminist i Expressen, om jaktintresset i tidningen Vi och om hur svårt det är att kombinera det mjuka livet som småbarnspappa på hemmaplan i Sörmland med det hårda livet som finansminister i Stockholm, över sju sidor i tidningen Affärsvärlden. En politiker med väl utvecklad fingertoppskänsla.

Men kanske finns det trots allt en rak linje från den begåvade ungdomsförbundaren i distriktsstyrelsen i Muf-Östergötland, som varje vecka beväpnad med en ny bok om politisk filosofi under armen, satt och diskuterade med sina vänner i styrelsen där bland andra Totto Littorin (arbetsmarknadsminister), Gunnar Axén (ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott), Gunilla Carlsson (biståndsminister), Paul Lindvall (kommunstyrelsens ordförande i Linköping) och Marie Morell (landstingsbas i Östergötland) återfanns, om det är principiellt rätt att privatpersoner ska få äga sina egna kärnvapen eller ej.

Och, jo, Anders Borgs slutsats efter mycket vändande och vridande på argumenten var att en sann liberal analys gav vid handen att folk principiellt sett borde få äga sina egna atombomber om de nu ville göra det. Under förutsättning att de fick plats hemma i garaget, så klart.

Som vice ordförande i Fria moderata studentförbundet tillhörde han sedermera den kanylliberala skolan som ansåg att det var vars en och ens privatsak om de ville röka på eller ej. Vilket på den tiden var en principiell stridsfråga som delade förbundet mitt itu, i konflikt med de mer traditionellt konservativa batongmoderata studenterna som ansåg att polisen visst hade rätt att ha synpunkter på vad som fanns instoppat i folks rökverk.

Samma intellektuellt prövande ansats såg mentorn Mats Svegfors i honom när han rekryterade honom till Svenska Dagbladets ledarredaktion någon gång i en svunnen tid. Å ena sidan var Borg bergfast övertygad om hur världen var skaffad, å andra sidan alltid beredd att pröva bärkraften i sina argument gentemot andras åsikter, för att se om hans argumentation håll måttet.

”Av alla de unga människor, sanningen att säga mest unga män, som har passerat revy under mitt yrkesverksamma liv är Anders en av de i särklass mest begåvade, både receptiv och analytisk.”

Orden är Mats Svegfors till reportern Anita Kratz i aprilnumret av tidningen Vi.

Som politiskt sakkunnig på statsrådsberedningen åt statsminister Carl Bildt i början på 1990-talet var han notoriskt produktiv, och dränkte både statsrådsberedningen och kulturdepartementet i promemorier om hur den svenska radiomarknaden borde avregleras och avmonopoliseras.

Under senare delen av 1990-talet lockades han av utmaningen på finansmarknaden där han som ränteanalytiker på Transferator Alfred Berg fick sina ränteanalyser och prognoser utvärderade och betygsatta av marknaden av varenda dag, vilket han fortfarande talar uppskattande om.

Och via jobb på SEB tillsammans med den socialdemokratiska högerekonomen Klas Eklund, och rådgivarjobb åt riksbanksledningen, där han lärde känna sina nuvarande handplockade statssekreterare och sin stabschef, hamnade han så på finansdepartement, i samma korridor där porträtt på företrädarna Anne Wibble, Kjell-Olof Feldt och Ernst Wigforss hänger. Ett sällskap som säkerligen inte kommer skämmas vid sidan av Borgs porträtt, när det i sin tur hängs upp en dag. Och ett sällskap som Borg säkert inte skäms över att tillhöra, vilket bevisas av att Kjell-Olof Feldt fungerar som mentor åt Anders i frågor som rör den mer praktiska sidan av hur jobbet på departementet ska skötas.

Och då är vi tillbaka till det citat som bättre än något annat beskriver finansministerns syn på ekonomisk politik: ”Ska man göra något, ska man göra det ordentligt.”

Och det gäller alltså oavsett om det handlar om att läsa fler färska doktorsavhandlingar i nationalekonomi än vad resten av staben tillsammans orkar göra, eller bygga det personliga varumärket via smarta intervjuer och snygga bilder i media, eller våga ompröva sina tidigare bergfasta argument som falsifierats av ny forskning på området.

Där hittar vi antagligen förklaringen till att han körde frågan om att förbjuda privata sjukförsäkringar i botten. ”Ska man göra någonting, ska man göra det ordentligt.”

Ska man driva arbetslinjen i svensk ekonomisk politik, ska man göra det ordentligt!

Fast det är en sak som fortfarande är höljd i dunkel. Hur kan en begåvad politiker som är så medveten om sin egen image och framtoning och vilken bild den sätter i media, vara så totalt okänslig i frågan om regeringens politiska image och framtoning och vilken bild den sätter hos väljarna?

Andreas Henriksson

frilansjournalist

[email protected]