Alla dessa onödiga utredningar

Jag har tidigare berört ämnet men det gör sig ständigt aktuellt. Ur det senaste årens skörd kan särskilt nämnas ”Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter” (SOU 2010:70) och ”Främlingsfienden inom oss” (SOU 2012:74).

Syftet med utredningen om mänskliga rättigheter var att; ”utveckla förslag som tillsammans skall bilda en ny struktur för skydd av de mänskliga rättigheterna, där varje del förutsätter och stärker utvecklingen inom de övriga delarna. Syftet är också att förslagen skall bidra till att tydliggöra de mänskliga rättigheternas roll som en gemensam internationell och nationell värdegrund för samhället”, puhh……. Hängde ni med?

Ordförandens uppgift i den här och andra utredningar blir i huvudsak att försöka hitta en konsensus bland de olika intressegruppsföreträdarna. Resultatet blir således en politisk/ideologisk kompromiss. I Sverige är samsyn viktigare än fakta och sunt förnuft!

Då det gäller luddiga frågeställningar av närmast esoteriskt slag blir det av naturliga skäl svårt att komma med konkreta förslag varför utredningsarbetet ofta slutar med att det föreslås bildas en ny statlig myndighet, kommission eller liknande. I fallet med de mänskliga rättigheterna blev förslaget att bilda en helt ny, inte myndighet utan något mer högtidligt, nämligen en nationell institution!

Många av de flummare som deltog i utredningen såg nog framför sig hyggliga möjligheter till välbetalda tjänster hos den nya institutionen. Några ministrar, bland andra – hör och häpna – Ullenhag, uttalade sig i allmänna, artiga och till intet förpliktande ordalag.

Jag antog tidigt att denna volymmässigt imponerande utredning skulle finna sin väg till arkivet utan att någon på dess väg dit frivilligt skulle besvära sig med att läsa den. Jag har aldrig hört talas om denna utredning sedan dess!

När det gäller Bengt Westerbergs främlingsfiende-utredning samlades där det bästa vi har inom genus, feminism och politisk korrekthet. Här slogs bland annat fast att människor saknar förmåga att tänka självständigt och att det fria ordet kan vara av ondo. I stället bör man få skolelever att ”tänka rätt”, det vill säga som utredningens ledamöter.

Det senaste utredningsexemplet i denna rad har namnet ”Framtidskommissionen”. Bevekelsegrunden för denna kommission är behovet av ”att Sverige skall kunna möta framtidens samhällsutmaningar”.

Samtliga allians-partiledare samt nio personer med olika perspektiv och från olika delar av det svenska samhället har deltagit i arbetet. Denna utredning skiljer sig inte från de övriga jag nämnt i bemärkelsen att den innehåller en förskräcklig mängd floskler och självklarheter. Det är en ofarlig gissning att inte heller denna utredning kommer att få någon som helst praktisk betydelse för aktiebolaget Sverige eller dess medborgare. Det hela är snarast en slags nationell attitydmätning där man lika gärna hade kunnat anlita Sifo utan att sätta upp en kommission med de kostnader en sådan för med sig.

Några slutsatser från utredningen;

”Vi litar på våra myndigheter”! Jaså, har vi inte bara under senare tid sett hårresande exempel på myndighetsmissbruk i form av resursslöseri och annat. Det räcker att nämna Tillväxtverket (vilket fruktanvärt opassande namn), Migrationsverket, Fiskeriverket (namnbytt till Havs- och Vattenmyndigheten), Skatteverket med flera.

Jag har själv en numera snart femårig ”miljökonflikt” med Länsstyrelen i Jönköpings län och miljöåklagaren i samma stad. Denna konflikt har även inneburit närkontakt med miljödomstolen, miljöpolisen, den lokala tingsrätten och kriminalvården i Skövde (personundersökning för bedömning av lämplig påföljd i händelse jag döms) samt perifer kontakt med JK, JO och den ”vanliga” åklagaren i Jönköping. Senare också miljööverdomstolen och hovrätten.

Vad jag här sett av myndighetsmissbruk, inkompetens, vänskapskorruption, kränkningar, resursslöseri med mera går utöver det mesta man kan tänka sig. Miljöfrågornas ”helighet” har lett till att mediokra tjänstemän på länsstyrelserna fått en närmast oinskränkt makt över lagtolkning och tillgripande av rättsmedel. Jag är naturligtvis inte ensam om sådana dystra erfarenheter men de flesta har ju vare sig förmågan, resurserna eller orken att kämpa emot. Om jag får tid och lust någon gång skall jag beskriva denna häxprocess i en bok.

Med tanke på länsstyrelsernas storlek och maktbefogenheter inom vida samhällsområden borde till chefer rekryteras skarpa oväldiga jurister med hårda nypor. Men det kommer inte att ske, ty trots allt tal om rättssäkerhet, den enskildes rätt och så vidare så är detta allt för tungt för våra politiker att ta tag i. Enklare då med ytterligare en ”lull-lull utredning”.

Ytterligare slutsatser från Framtidskommissionen:

”Vår gemensamma välfärd ger oss trygghet i vardagen och stöd när något går snett” och ”Sverige står inför stora utmaningar när det gäller bland annat demografisk utveckling, integrationen, jämställdheten och deltagande i samhället, strävan efter hållbar tillväxt och frågan om rättvisa och social sammanhållning”.

Vidare: ”Det är viktigt att samhällsutmaningar diskuteras i en bred dialog där många olika röster kommer till tals.”

Sammanfattningsvis; Plattityder och bludder av Gud nåde!

Vi får bland annat reda på ”att vi har fler kompisar i dag än på 80-talet”. Vad är det fråga om?

Det borde till exempel vara allmän kunskap att pensionssystemet kommer att haverera. Om inget drastiskt görs finns det i stort sett inga pensionspengar om 20-30 år.

Sverige är redan världens mest jämställda land. Invandring och integrationen är redan en katastrof. Kanske borde en ”framtidsutredning” ta upp förslag till konkreta lösningar inom några av dessa områden och avstå utredningsresurser inom områden där vi redan är världsmästare, jämlikhet och mänskliga rättigheter till exempel.

Inte ett ord om vår usla skola där många slutar grundskolan utan att vare sig kunna läsa eller skriva ordentligt. Detta är kanske den viktigaste framtidsfrågan. I stället påpekas som något positivt att familjebakgrunden inte har större betydelse nu än på 1980-talet för slutbetyget! God dag yxskaft!

Utredarna föreslår; ”gemensamma mötesplatser”, ”stärkt civilsamhälle” och ”bättre förutsättningar för familjer för bättre sammanhållning”. Floskler, floskler, floskler!

Inte ett ord om industrins, de små företagens och entreprenörernas förutsättningar och deras betydelse för vår välfärd. Inte ett ord om hur flexibiliteten och rörligheten på arbetsmarknaden skulle kunna förbättras för att öka sysselsättningen. Inget om rättssäkerheten som är en ganska viktig del av ett starkt civilsamhälle och där Sverige går kräftgång.

Samtidigt som Framtidskommissionen presenterar sina rön kan vi läsa om en annan liten utredning; ”Månadsuppgifter – snabbt och enkelt” (SOU 2011:40). I stället för årliga kontrolluppgifter skall arbetsgivare nu tvingas rapportera månadsvis! Är det att underlätta för företagandet?

Framtidskommissionen har också fått fram att en stor majoritet svenskar inte har något emot invandring från länder utanför EU om de som kommer arbetar och ”gör rätt för sig”. Att ”göra rätt för sig” skorrar naturligtvis illa i de politiskt korrektas och vänstersinnades öron.

I Sovjetunionen fanns ett uttryck; ”Den som inte arbetar skall inte äta”. USA:s president John F. Kennedy sade i stället att; ”fråga inte efter vad nationen kan göra för dig utan vad du kan göra för nationen”. Men ingenting i utredningen om skäliga krav på menigheten.

Om vi skall kunna fortsätta att kalla oss välfärdsstat i framtiden är det hög tid att vi bryter oss ur det lull-lull och snuttifieringstadie som vi tyvärr hamnat i. Ingenting i utredningen om vad en välfärdsstat är, vad man menar med ”rättvisa”. Inte heller något om hur resurser skapas för att försörja välfärdsmaskineriet!

Göran Hägglund kände sig manad att uttala sig om Framtidskommissionens rön och ställde den retoriska, men också naiva, frågan: ”Hur många som kommit hit på den senaste tiden har bjudits på middag av svenska familjer”?

Svaret han bör få är; Han skall ge sjutton i vem vi bjuder på middag!

I alla dessa överflödiga utredningar talas om att ”vi” (det vill säga folket) måste få en ”gemensam värdegrund”, ett ofta använt politiskt högtidsord. ”Vi” behöver inte floskler och pekpinnar för att skaffa oss en värdegrund. Den formar vi genom uppfostran, utbildning, läsning, arbete, resor och valfria sociala kontakter och engagemang. Låt oss för Guds skull slippa dessa onödiga utredningar vilka ändå inga andra än de som ”måste” läser.

Vi skulle i stället för allt detta flum tillsätta en ny ”Lindbeckkommission”.

En anekdot: Assar Lindbeck föreläste på Handelshögskolan när jag gick där på 70-talet. Han hade något vilt i blicken och man fick känslan av att han var ett brinnande geni på gränsen till galen. Vid ett tillfälle kom han till aulan med osnörda skor. Efter en stund på podiet upptäckte han sin belägenhet och lyfte upp en fot i taget på en stol för att knyta skorna. Vi kunde då alla se att en strumpa var grön och den andra röd!

1992 fick denne nationalekonom regeringen Bildts uppdrag att komma med förslag om hur den dåvarande svenska krisen skulle lösas. Över 110 konkreta förslag presenterades, vilka många också senare genomfördes, och utredningen var befriad från allt lull lull.

Men innan man tillsätter en sådan utredning måste man våga svara ärligt på frågan – Vad är det om är viktigast just nu?