4G – var god dröj

De stora mobiloperatörerna rullar ut sina 4G-nät i Sverige, en uppgradering som blir betydligt billigare än investeringen i 3G-nät.

Men inte problemfri.

Precis som i 3G-näten 2003 upplever 4G-kunder idag hur uppkopplingen bryts när de flyttar sig mellan olika basstationer – både från 4G till äldre basstationer och mellan 4G-master.

För 3G kom mobilerna före näten. För 4G är det tvärt om. Det finns nät, men inga mobiler med 4G – bara externa modem, donglar.

4G används ännu så länge bara till surfande, inte till tal. Därför blir det inte lika påtagligt när kontakten med basstationen bryts. Det handlar inte om avbrutna samtal utan snarare om hackig webb-tv.

Men problemen finns där, även om de inte syns. Frågan är om operatörerna klarar utmaningarna i tid för genrationsskiftet. Det har ju redan börjat.

Först ut var Telia som gärna berättar om sina ”pionjärambitioner” med 4G-nät från Ericsson och Huawei. Intresset från media och andra för snabbare mobilsurf utan fördröjning för spel och rörliga bilder har varit ”oöverträffat enormt”.

I själva verket behöver Teliasonera något nytt att erbjuda när konkurrenterna inte längre blir beroende av det en gång statliga koppar- och fibernätet. Alla utom Telia argumenterar nu för att det räcker med mobil uppkoppling. En fast nätverkssladd blir överflödig.

Dessutom hotar Tele2 att svämma över frekvensutrymmet i nätsamarbetet med Telia för 3G i hälftenägda Svenska UMTS-Nät AB. Det får snart inte plats mer mobilsurfande och fler samtal i 3G-nätet.

För att snabbt komma igång med 4G accepterade Telia som enda operatör och först i världen modem från Samsung som bara klarar 4G. Kunderna fick ett separat modem för 3G att använda där det saknades täckning för 4G.

Telenor och Tele2 har uttryckligen inväntat modem med mer avancerade chipset som klarar både 4G och 3G (liksom vanlig 2G med tekniken GSM). Det, och priset, blev avgörande för valet av Huawei för nätet som drivs gemensamt genom hälftenägda bolaget Net4Mobility.

Huaweis modem E398 är ett av de första som fungerar både med 3G och 4G. Basstationerna kommer också från Huawei. Att välja samma tillverkare för modemen skulle minimera trasslet, var det tänkt.

Men att modemet klarar 4G räcker inte – tekniken måste fungera i basstationen och tillsammans med modemet också. Det här var ett viktigt argument när Tele2 valde Huawei som leverantör av både nät och modem.

Så hur har det gått? Tele2 hävdar att man klarar att behålla uppkopplingen när användaren byter från en 4G-mast till en annan, eller till 3G. Men inte åt andra hållet.

– När du tappar 4G-täckning går du ner på 3G. Det fungerar. Mellan 4G fungerar också. Det har jag själv kollat genom att köra omkring i Stockholm, säger Annika Kristersson på Tele2 till Realtid.se.

– Från 3G till 4G kan det vara lite problematiskt för 3G nätet måste uppgraderas. Det kommer att ske i början av nästa år.

Telenor, som använder samma nät som Tele2, bekräftar utan omsvep att handover från 4G till 3G inte fungerar ännu.

”Vi har idag stöd för handover inom 4G-nätet mellan 4G-basstationer men vi har i dagsläget ingen information att ge om när handovern mellan 4G- och 3G-nätet är i bruk”, mejlar Telenors talesperson Alexandra Carlsson.

Att döma av kunder som hör av sig i operatörernas egna kundbloggar har det varit svårt att infria löftena om att kunna växla mellan master och nät utan avbrott.

Operatörerna testar förstås sina egna och konkurrenternas nät. Då visar sig löften om sömlös övergång mellan master och nät svåra att infria.

– Det känns lite skakigt, sammanfattar en person med insyn i sådana tester.

– 4G är bra när det fungerar. Det går bra när man sitter stilla, men det är problem med handover. Det fungerar inte att flytta mellan 3G och 4G och inte heller mellan olika 4G-master.

Operatörerna använder högre frekvenser för 4G än för 3G. Det innebär kortare räckvidd. Då blir det glipor utan täckning när operatörerna nöjer sig med att haka på utrustning för 4G i 3G-master. Basstationerna står inte tillräckligt tätt så cellerna blir för små.

Lösningen blir
att sätta basstationerna tätare, eller gå ner i frekvens. I lägre frekvenser räcker det kanske med 4G i var tredje 3G-mast, men då får inte lika många uppkopplingar plats i varje basstation. Nätet blir fullt.

Än så länge har operatörerna inte valt väg. Därför finns det platser utan 4G även i Stockholm. Bra täckning finns på ett antal hotspots, snarare än över hela städer. Då spelar det ingen roll att handover av en uppkoppling mot en 4G-mast till en annan är lätt. Modemet hittar ju ingen annan 4G-mast att växla till.

Enlig Bengt Nordström, telekomexpert på konsultfirman Northstream i Stockholm, kommer 4G upplevas ”som aprilväder” under 2011 – värme och solsken ena dagen och rykande snöstorm nästa dag.

Bengt Nordström har inte sett någon operatör lyckas med att flytta en uppkoppling från 4G till 3G eller tvärt om utan avbrott.

– Vad jag känner till finns det ingen som klarar handover idag, säger han till Realtid.se.

Enligt flera bedömare kommer 4G-tekniken LTE om något år att ha utvecklats så långt att den är kommersiellt kan stå på egna ben och inte längre behöver rättfärdigas strategiskt. Tills dess får de som vågar prova räkna med barnsjukdomar av olika slag.

Men enligt Bengt Nordström är det inte barnsjukdomarna som är utmaningen med 4G, utan det faktum att donglar för 3G är bättre, billigare och går tillräckligt snabbt i nät där flera operatörer redan har täckning överallt.

Men Telia kämpar på och skickar numera med ett modem som klarar både 4G, 3G och 2G.

Övergången från en uppkoppling till en annan kan skötas av modemet eller av basstationen – terminalbaserad eller nätbaserad handover.

Både hos Tele2 och Telia är det lite hemligt exakt vilka utmaningar som återstår för en övergång som inte bryter uppkopplingen – seamless handover.

Claes Nycander är teknikchef för Teliasoneras affärsområde Mobilitetstjänster. Han vill inte gå in på exakt vad som fungerar och inte i Telias 4G-nät.

– Situationen är inte svart eller vit. Vi erbjuder det stöd som kunden behöver, säger han.

Att en uppkoppling bryts behöver inte vara ett problem – ännu. Teliasonera ser helt enkelt inget behov för seamless handover så länge det inte finns stöd för 4G i produkter som Apples Iphone och Ipad.

– Det är en ickefråga just nu. Det är först när de handburna terminalerna kommer som det blir aktuellt. I takt med smartphones och handhelds kommer behovet att öka. Då blir det aktuellt för oss.

Telefoner, surfplattor och små datorer med inbyggd 4G kommer till Europa ”någon gång under nästa år”, enligt Teliasoneras bedömning.

– Vi kommer att se till att ha säkrat kundupplevelsen för handhelds när de kommer, säger Claes Nycander.

Det behöver inte innebära att kunder som betalar för 4G idag känner sig lurade. Eller som Claes Nycander uttrycker saken:

– Kundupplevelsen är säkrad för de behov som finns för närvarande.

– Vi ser ett typiskt pc-beteende idag. Man fäller upp sin pc eller kopplar upp sin kamera och gör någonting. Sedan fäller man ihop den och tar sig till nästa plats.

Men om några år har vanliga mobiltelefoner stöd för tal över ip-telefoni i 4G-näten. Då blir det avgörande med felfri handover.

– Jag tror det kommer bli en standardfunktion precis som i de andra näten, säger Claes Nycander.

Är Telias förklaring en efterhandskonstruktion? Tillverkarna har åtminstone aldrig reducerat handover till en hygienfaktor att bry sig om i sinom tid. Tvärs om – det handlar om att kapa åt sig konkurrensfördelar i en stenhård kapplöpning.

Med smidig handover kan kunderna ”njuta av nya, snabba mobila bredbandstjänster och global täckning redan när LTE lanseras”, sa Jörgen Lantto, teknikchef på ST Ericsson, i ett pressmeddelande när man för första gången lyckades flytta en 4G-uppkoppling från en mast till en annan i Telias Stockholmsnät den 15 december 2009.

Ericssons patentchef Kasim Alfalahi har patent i både 2G, 3G och 4G för både nät- och terminalbaserad seamless handover. Det är en viktig tillgång för varje tillverkare.

Andra förhåller sig mer avvaktande. Operatören Hi3G med varumärket 3 började samarbeta med dagens Telenor (dåvarande Europolitan, senare Vodafone) om 3G-nätet i januari 2002 – samtidigt som Telia och Tele2 kom igång med gemensamma Svenska UMTS-Nät AB.

Sedan blev 3 först med vad de kallar Turbo-3G, tekniken HSPA. Det innebar att 3 fick betala för branschens inkörningsproblem. Det innebar också att det inte kändes lika viktigt att vara först med LTE.

Hi3G har testat LTE i ett trettiotal basstationer i Stockholm och lika många i Köpenhamn. Man har utvärderat fyra tillverkare men inte valt. I förra veckan lämnade man in en ansökan till PTS om att få ta över frekvensutrymme för 4G från Intel, som inte använt sitt.

Därmed har 3 ”kort startsträcka” för 4G. Det handlar inte om att bygga ett nytt nät. Det ska räcka att ”stoppa in ett kort i den befintliga basstationen och starta om”.

– LTE är en lovande teknologi men den är inte på långt när mogen än, säger Erik Hörnfeldt, talesperson på 3.

– Vi har valt att ha en mer avvaktande hållning till LTE. Det är inte av skepsis mot tekniken utan därför att tidpunkten inte är den rätta just nu.