10-1 till Zuckerberg

Facebook-grundaren Mark Zuckerberg tar till de stora orden i ett personligt brev som publiceras i bolagets utkast till prospekt inför den väntade börsnoteringen.

Facebook ska förbättra enskilda individers liv, driva på samhällsutvecklingen och hjälpa till att lösa mänsklighetens utmaningar. Zuckerberg ser också bolaget som ett demokrativerktyg som gör att allas röster räknas:

”Over time, we expect governments will become more responsive to issues and concerns raised directly by all their people rather than through intermediaries controlled by a select few”, skriver han i brevet.

Men det finns en plats där ett fåtal utvalda har en exklusiv särställning, nämligen i Facebooks egen aktieägarförteckning.

Faktum är att detta fåtal bara är en person: Mark Zuckerberg själv.

Genom att sälja röstsvaga A-aktier till allmänheten och själv behålla kontrollen över bolagets röststarka B-aktier har han säkrat makten över bolaget för lång tid framöver.

Därmed väljer han att gå samma väg som grundarna av Google, Groupon, Linkedin och Zynga. Personerna bakom de senaste årens hetaste internetstartups har alla insett vikten av ägarkontroll och därmed rösträttsdifferentieringens värde.

Mark Zuckerberg tar dock saken ett steg längre. Förutom att själv vara största ägare har han också sett till att flera andra storägare som sitter på röststarka aktier har skrivit på speciella avtal som ger Zuckerberg rätt att företräda även dessa aktier.

Flera av dessa avtal gäller på livstid.

I utkastet till prospekt konstateras krasst att Mark Zuckerberg har full kontroll över bolaget.

Han kommer i praktiken att tillsätta styrelsen själv och kan också blockera bud på bolaget eller försök att avsätta honom som högste chef. Vid vissa typer av situationer, exempelvis bud, krävs att B-aktieägarna enas i en egen omröstning för att budet ska anses vara accepterat.

Säger Zuckerberg nej så är det nej.

Precis som Carlyle Group (se förra veckans krönika) utmanar alltså Facebook vedertagna regler på aktiemarknaden.

Mark Zuckerberg skriver att han trots allt vill göra bolaget publikt och få igång en handel i aktien eftersom han gett löften om detta till anställda och investerare.

Själv verkar han inte ha några som helst planer på att någonsin lämna bolaget.

I prospektutkastet antyds att han har en plan för bolagets framtid den dag han dör. Istället för att hans aktieinnehav fördelas på hans arvtagare kan aktierna komma att föras över till ”en person eller bolag som han utser till sin efterträdare”.

Exakt vad detta betyder kan man bara spekulera om. Kanske har Mark Zuckerberg löst alla huvudägares huvudvärk. Sådant där som jobbigt ägarinflytande från allmänheten och oron för hur bolagssuccessionen skall säkras vid dödsfall.

Man bör givetvis applådera entreprenörer som tror på sina bolag och vill ta på sig ett stort ansvar som en tydliga ledare. Men ingen är oersättlig och det kan finnas situationer där ägarkollektivets intressen måste få gå före grundarens. Annars får man göra som Kamprad och hålla sig borta från börsen.

Klart är dock att kritikerna mot uppdelning av aktier efter röststyrka har fått ett problem. De nya unga internetentreprenörerna har gjort differentierad rösträtt till en förutsättning för att bygga framtidens coolaste företag.

I Sverige borde familjerna Wallenberg och Stenbeck sända en tacksamhetens tanke till sina efterföljare i Kalifornien.