Bankdrottningen växlar upp

Annika Falkengrens exit från Sverige är ett mäktigt bevis på den position och det förtroende som hon byggt upp under åren som SEB-chef. Det är inget dussinjobb hon går till och hon klarar sig uppenbarligen utmärkt utan något skyddsnät på hemmaplan.

Trots spekulationer om hennes avgång under årens lopp blev hon den sista vd:n hos de svenska storbankerna som var kvar från krisåren efter 2008. Totalt blev det 30 år inom SEB. Ingen styrelsedörr lär ha stått stängd för henne om det varit en styrelseproffskarriär på hemmaplan hon varit sugen på.

Men när hon nu bestämt sig för att sluta klipper hon banden med Sverige och flyttar till Genève för att bli en av sju managing partners på banken Lombard Odier, en av de största privatägda bankerna i Schweiz. I avvecklingen ingår att hon lämnar alla sina nuvarande styrelseuppdrag.

Nyheten uppmärksammas stort i den europeiska banksektorn på måndagen. Lombard Odier gör mycket sällan förändringar i partnerkretsen. Annika Falkengren ersätter i praktiken Anne-Marie de Weck som valt att pensionera sig efter tjugo år i banken, varav 14 i managing partner-gruppen. Partnergruppen utökas samtidigt från sex medlemmar till sju då även en långvägare internt lyfts upp till högsta nivån.

Det är ett kaxigt jobbyte med en hel del personliga risker involverade. Falkengren gör klart att hon inte har tänkt att trappa ner utan ser uppdraget som en operativ roll som kräver hennes fulla engagemang.

Det innebär att svenskt näringsliv mister en toppkraft men samtidigt är det härligt att vi äntligen får se en svensk kvinna som kan slå sig in i det internationella näringslivet på allvar.

I backspegeln kan man se att Annika Falkengren tålmodigt odlat sin position på den europeiska arenan. Minns styrelseuppdraget för återförsäkringsjätten Munich Re och det nuvarande uppdraget för Volkswagen. Många, inklusive undertecknad, har nog främst tolkat det som Wallenbergs förtjänst men Falkengren visar sig alltså kunna klara sig bra på egna ben.

Annika Falkengren har fått uppleva intensiva år med stora förändringar i den svenska banksektorn sedan hon blev vd 2005. Nu väntar med stor sannolikhet lika intensiva år på en global spelplan. Banksektorn är under fortsatt omstöpning och även om det råder visst lugn just nu ligger mycket och kokar under ytan.

Det troliga är att Annika Falkengren inte kommer nöja sig med att uppvakta nordiska institutioner och distributörer i sin nya roll på Lombard Odier. För detta har banken förresten redan städslat Mats Langensjö sedan ett par år.

Den stora utmaningen för Lombard Odier, precis som för konkurrenterna, är att följa med i en teknisk omvandlingsresa i en nollräntemiljö där så väl kunder som avkastning måste jagas med nya medel. Dessutom under stenhårt tryck från västvärldens skattemyndigheter att inte erbjuda kunderna fulvägar till sänkt skatt.

Här har Annika Falkengren mer än väl att göra fram till pensionen. Kanske får hon vara med om den stora strukturaffär som hon aldrig fick chansen att genomföra på den nordiska spelplanen? Det som talar emot det är att Lombard Odier inte är kända för snabba förändringar.

Utflyttad till Schweiz väntar också en betydligt mer skattegynnad situation för Falkengren och den privata förmögenheten.

Och skulle hon mot förmodan få hemlängtan lär uppdragsgivarna stå i kö.