Den europeiska riskkapitalindustrin behöver bli bättre på att kommunicera med allmänheten vad PE- och VC-bolagens verksamhet går ut på. På det sättet kan mycket av den skeptiska inställningen till branschen från policymakarna och publiken undvikas, anser Dörte Höppner, vd för branschorganisationen Invest Europé (tidigare European Private Equity and Venture Capital Association, EVCA) till Realtid.se under ett Stockholmsbesök.

– Industrin har alltid varit bra på att kommunicera med sina limited partners och investerare men har kanske underskattat behovet av en bredare kommunikation med allmänheten, säger hon.

– Det här är inte en tillgångsklass för alla institutionella investerare. En viss nivå av kunskap och storlek krävs för att investera i riskkapital men bland de som är kvalificerade finns definitivt ett stort intresse för branschen just nu. Vi har haft en lågavkastande miljö i flera år nu och jag ser ingen förändring där på kort sikt.

Höppner, som nyligen aviserade att hon lämnar Invest Europé efter fem år för arbete i en tysk advokatbyrå, beskriver det som en ”ständig utmaning” att få fram budskapet om vad riskkapitalmarknaden handlar om. Samtidigt betonar hon att om kapitalbehovet från små bolag inte var där och om investerare inte var intresserade, så skulle branschen inte existera. Men för den politiska debattens skull behöver kommunikationen bli bättre.

– Om politiker och policymakare generellt sett inte förstår oss betyder det att vi inte förklarat vad vi gör tillräckligt väl, så vi bör förbättra vårt engagemang. Men jag tycker ändå att vi gjort framsteg på den punkten den senaste tiden, säger hon.

En undersökning från den norska riskkapitalinvesteraren Argentum noterar att marknaden i Norden är ganska stabil men att aktiviteten varit lägre jämfört med 2014 till exempel. De senaste siffrorna för det första kvartalet beskriver samma utveckling. Detsamma gäller på en bredare europeisk nivå, enligt Höppner.

– Från ett europeiskt perspektiv var rekordåret för kapitalanskaffning 2013 och sedan dess har det gått ner, men i år finns det återigen många stora fonder på marknaden. Det är en långsiktig bransch och har du många stora förvaltare som reser kapital samtidigt så innebär det ett bra år för kapitalanskaffning. Vi ser fortfarande en väldigt aktiv marknad och en som varit stabil de senaste åren. Det finns gott om intresse för riskkapital från stora investerare och det här är en bra tid att investera i europeiska bolag.

En sak Höppner flaggar för är dock att investerare måste vara försiktiga för de höga värderingarna idag, som drivs på av mängden likviditet i marknaden. En stor del av diskussionen om övervärderingarna har kretsat kring Europas starka techsektor och men med dot com-bubblan från tidiga 2000-talet fortfarande är färskt i minnet tror hon inte på en krasch.

– Stora korrigeringar skulle förvåna, även om ingen vet säkert. Marknadskorrigeringar sker redan där de behövs. Vi får se hur det går framöver men det finns fortfarande många bolag som behöver tillväxtkapital. Dessutom har saker ändrats mycket jämfört med förr, med tanke på att många techbolag förblir privata längre. Hedgefonder och investmentbanker investerar numera i de här bolagen, medan de är privata. Förr hände det under ett mycket senare skede, när de var noterade, säger hon.

Något Invest Europe skrivit i en av sina marknadsrapporter nyligen är att börsnoteringarna dalat de senaste åren. På en nordisk nivå har det också tvärnitat i år men detta kom efter ett rekordår. Det är ett område Invest Europe hoppas ökar framöver.

En tung debatt på europeisk nivå de senaste månaderna har varit den stundande Brexit-omröstningen. Hur ett potentiellt EU-utträde från Storbritanniens sida kan påverka marknaden är i allra högsta grad en relevant diskussion även för riskkapitalbranschen, menar Höppner.

– Det är samma som med en väntad reglering som ingen vet exakt vilken påverkan den kommer ha. Osäkerheten är den värsta delen. När den väl är på plats är det ganska ofta inget hinder eftersom alla då vet vad de ska göra för att efterfölja den. Men osäkerheten nu kring Brexit är något som känns, säger hon.

På tal om regleringar och osäkerheten de ibland medför lyfts Solvens II fram som något som potentiellt bidrog till att många drog sig ur riskkapitalbranschen. Detta eftersom investerare inte visste exakt hur dyrt det skulle bli för dem att investera i alternativa tillgångar. En annan utmaning från Solvens II-hållet som Höppner pekar på är att AIFM-reglerade fonder, där riskkapitalfonder också hamnar, kräver en buffert på 39 procent. Med andra ord, om man investerar 100 euro där måste man ha en buffert på 39 euro som säkerhet.

– Samtidigt som investeringar i alla statsobligationer har ett nollprocentigt krav och anses därmed vara fria från risk. Jag tror inte det speglar verkligheten för försäkringsbolag, eller andra investerare heller för den delen. Men den här riskvikten kommer att tas upp igen om något år och då hoppas vi kunna presentera forskning som visar att den inte behövs, säger hon.

Trots utmaningarna är står marknaden stabil och intresset från globala aktörer för europeiska bolag blir alltjämt större.

– Bolag i Europa har ett gott rykte och vi har en stark ekonomi som kommer från flera stabila länder. Sverige är ett bra exempel och många investerare utanför Europa vill ta del av framgångarna. Ungefär 40 till 50 procent av kapitalet här generellt brukar komma från icke-europeiska investerare, särskilt de från Asien och USA, avslutar Höppner.