Vart tog pengarna vägen?

Skandias Caroline af Ugglas, Unionens chefsekonom Daniel Lind, Timbros Johnny Munkhammar, Sidas Roger Garman och Ebba Lindsö i Riksbanksfullmäktige, nationalekonomen Stefan de Vylder och Johan Staël von Holstein försöker förklara varför det small, vilka som drabbas, om det vänt nu och vems felet är.

Uppdaterad 2016-02-16
Publicerad 2008-10-24

Ja, vart tog pengarna vägen egentligen?

– Bankerna kan ju själva öka penningmängden genom att låna ut, säger Stefan de Vylder, tidigare vid Handelshögskolan i Stockholm, i dag frilansforskare.

– Bankerna har kapitaltäckningskrav som gör att de kan låna ut uppemot tolv gånger pengarna. Det de lånar ut kommer tillbaka på inlåningssisdan. Så kan de mångdubbla utlåningen.

Det här är knepigt att förklara för de flesta. Hur kan myndigheterna plötsligt ha råd att rädda bankerna?

– När media skriver om krispaket handlar det inte heller alltid om verkliga pengar i bemärkelsen att allt verkligen kommer att betalas ut, säger Stefan de Vylder.

– Om USA hostar upp 700 miljarder dollar i ett räddningspaket så innebär det inte utbetalningar utan garantier. De stora bankerna garanteras fortlevnad.

Hur det går på börsen är en annan fråga.

– Att aktiekurserna stiger och faller handlar ju inte heller så mycket om att mynt och sedlar försvinner. Det är fiktiva värden som går upp i rök. Har man inte sålt så har man aldrig haft det värde aktiekursen visat. Om kursen stiger har någon köpt, men kanske bara för lite pengar.

Sverige dras med när USA krisar.

– I dag är det svansen som viftar på hunden. Den finansiella ekonomin styr den reala ekonomin. Det handlar om psykologi, rykten och förtroende, säger Stefan de Vylder.

Även om finanskrisen passerat kulmen, så kommer det fortsätta att vara mörkt länge än.

– Det kommer alltid en lågkonjuktur när den här enorma hysterin gått över. Lågkonjunkturen är lättare att hantera med ekonomisk teori. Sysselsättning och produktion påverkas. De flesta säger nu att den lågkonjunkturen blir djupare än man kunde se för bara en eller två veckor sedan. Jag fruktar att vi står inför ett hot om deflation, dvs. fallande priser. Då kan det gå riktigt illa.

Att börsen faller beror på rädslan för en finansiell härdsmälta, men det finns också en mer pratisk anledning.

– Folk som köpt aktier för belånade pengar tvingas sälja. Det är ett enormt säljtryck som styrs av att folk måste få loss pengar. Eftersom köparna inte dykt upp sjuker priserna. Det behövs förmodligen ett par veckor av lugn innan de stora köparna kommer tillbaka.

De stora förvaltarna ser fram emot lugnet, men kan också passa på att utnyttja hysterin, förutsatt att kunderna stannar kvar. Att övertyga kunderna om att stanna är en pedagogisk utmaning.

Vart tog pengarna vägen?

– Det är ju inte så att pengarna tar vägen någonstans, säger Caroline af Ugglas, aktiechef på Skandia Liv som förvaltar 300 miljarder kronor av svenskarnas pengar.

– Det är en utbudschock som inte möts av motsvarande efterfrågan, därför att alla är så rädda.

– Man slutar värdera bolagen på intjäningsförmåga. När det blir panik och alla blir hysteriska blir värderingen bara en utbudsfråga. Under de värsta dagarna värderade man bolagen bara vad som gick att sälja.

Kris betyder också möjligheter.

– Det är klart att man belönas om man gör en god analys nu. Prissätningen är väldigt osofistikerad i dag.

Vad har Skandia gjort av krisen?

– Jag tycker nog att vi hanterat situationen ganska bra. Vi har en mycket god avkastning över längre perioder. Som kund är man inte betjänt av att vi panikerar med kvartalsekonomin. Men det är fruktansvärt när såna här korrigeringar händer.

Blir det plus eller minus i efterhand för dina pensionssparare?

– Jag hoppas verkligen att det kommer vara på plus. Med tanke på vilken volatilitet vi har på börsen just nu, 80 procent i snitt jämfört med tio procent för något år sedan, så är det tydligt att priset inte sätts på ett sofistikerat sätt nu.

I måndags hade 11.552 svenskar blivit varslade om uppsägning bara under oktober. Senast igår varslade Volvo Construction Equipment ytterligare 850 anställda.

Finanskrisen drabbar jobben.

– Grunden är förväntningar om framtida ökade värden. När för många indikatorer tydde på att framtiden inte var så ljus, så slår det åt andra hållet. Ingen vill sitta med Svarte Petter när alla lämnar marknaderna samtidigt, säger fackförbundet Unionens chefsekonom Daniel Lind.

– Den finansiella krisen spär ju på den redan svagare svenska inhemska konjunkturen. I förlängningen drabbas våra medlemmar. Många riskerar att förlora jobbet. Företagen måste våga vara långsiktiga även i detta läge. Det är nu våra medlemmar ska rustas för nästa uppgång genom satsningar på kompetensutveckling.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs tidigare vd Ebba Lindsö är i dag vd på greenwashbyrån Respect. Hon är också politiskt tillsatt ledamot i Riksbanksfullmäktige som utser direktionsmedlemmar i Riksbanken.

Vart tog pengarna vägen?

– Det är en väldigt populärt ställd fråga. Pengar försvinner ju inte – det är ett värde som minskar på fastigheter och aktier.

– Det är precis som med värdet på ditt hus. Det händer att det går upp och att det går ner. Det gäller också andra tillgångar som aktier. Världens samlade förmögenhetsmassa minskar, men det är inget fysiskt som försvinner. Det påverkar förstås människor beteende. Man ser sina besparingar och framtida pensioner bli lite lägre.

Varför då?

– Marknader värderar saker olika vid olika tidpunkter. Priset på guld och fastigheter är vanligtvis inte helt beständigt. Det är helt naturligt.

Är finanskrisen något naturligt?

– Nej, det är en alldeles gigantisk korrektion. Det är ju något vi aldrig upplevt tidigare att börsvärdet går ner till hälften. Börsen måste ju stiga mer än 100 procent för att nå upp till förra årets nivå.

– Vi får hoppas att vi sett någon sorts botten på det här nu.

Har det vänt nu?

– Det har absolut inte vänt nu, säger superentreprenören Johan Staël von Holstein.

– Under de senaste två månaderna har ingen handlat i butikerna. Storföretagen kommer att redovisa ett skitdåligt tredje kvartal och ett katastrofalt fjärde kvartal. Vi får massarbetslöshet. Fastighetspriserna går ner, eftersom butikerna inte har råd att betala hyrorna. Vi kommer att få se massor av konkurser. Det kommer att bli jävligt mycket värre.

Biståndsmyndigheten Sida ser att det finns andra än svenskarna som drabbas.

– Det intressanta med dagens finanskris jämfört med krisen 1987 är att den inte drabbat utvecklingsländerna ännu, säger Roger Garman, tidigare senior advisor för finansiella system, nu på avdelningen Policy.

– Efter Asienkrisen har världen inklusive Sverige byggt ut skyddet för de utsatta länderna för att stödja och utveckla centrala finansiella funktioner. Sveriges riksbank har hjälpt Albanien, Vietnam, Uganda, Kenya och Sri Lanka. Vi är mer förbereddda den här gången.

Bättre förberedda – men smällen är på väg.

– De sista åren har utvecklingsländerna kunnat finansiera en stor mängd investeringar i främst infrastruktur från den privata sektorn i de rika länderna, säger Roger Garman.

Det privata kapitalinflödet till Afrika har gått från tio miljarder dollar år 2000 till 55 miljarder dollar år 2007, enligt internationella valutafonden IMF.

– De globala bankerna kommer att ha svårt att få fram stora mängder riskvilligt kapital nu. Man kan tänka sig att det blir en credit crunch som drabbar utvecklingsländerna. De brittiska bankenrna som Barclays har sämremöjligheter att finansiera infrastruktur. Det blir svårare för utvecklingsländerna att hitta andra finansieringskällor.

Räddningen kan bli de nya ekonomiska stormakterna, BRIK-länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina.

– Kanske kan Kina använda det här tillfället för att verkligen flytta fram sina positioner.

Men det räcker inte med att ersätta bankernas investeringar.

– Portföljinvesteringar i form av kapital till mobiltelelefoni, till mikrofinansiering och liknande kan torka ut vilket direkt drabbar de fattiga människorna, säger Roger Garman.

Konsekvenserna blir allvarliga.

– Vi har inte testat de fattiga länderna på ganska lång tid nu med en ordentlig lågkonjunktur. Asienkrisen förskräcker. Det var väldigt, väldigt många människor som sjönk ner i fattigdom väldigt fort då.

Köper inte svenskarna H&M-skjortor eller annat som tillverkas i fattiga länder så avskedas människor väldigt fort från fabrikerna. Lägg till höga matpriser och hög volatitlitet i råvarupriser så blir det svårt för de fattiga länderna. Exporten minskar.

Effekten blir omedelbar.

– De har små valutareserver och är beroende av att bistånd kommer in. Risken är att de rika länderna börjar använda biståndsmedel som en budgetpost. Jag tror att det vore olyckligt om man skulle göra så. Det är bara min egen åsikt och ingenting jag vet, men det finns en risk att de svagare länderna kollapsar. Priset, utöver mänskligt lidande, kan bli krig och terrorism. Men på det här området är jag bara novis.

Vems är då felet? Johnny Munkhammar vid företagarlobbyn European Enterprise Institute, tidigare vid den liberala tankesmedjan Timbro och liksom Ebba Lindsö vid arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, har analysen klar.

"Finanskrisen är främst ett politikmisslyckande, inte ett marknadsmisslyckande", skriver han till Realtid.se. Johnny Munkhammar har analyserat vad som hände i USA åt European Enterprise Institute där han är forskningsledare.

"Subventionerade offentliga bolån till personer som inte kan betala – via av staten grundade institutioner – gav tillsammans med expansiv penningpolitik en bostadsbubbla. Experter varnade i åratal. Och när en nedgång kom sprack bubblan, med alla de effekter vi ser – och politikerna får gripa in för att rätta till sin egen härva.

"Likadant har det ofta varit genom historien vid finanskriser, som den svenska 1992. Även då spelade penningpolitiken en stor roll. Pengarna – förstått som de pengar skattebetalarna tyvärr får sätta in – i bankkrisen i Sverige gick ju till statligt ägande av banker och återvände därmed när ägandet såldes."

"I börskraschen handlar det om pengar som investerare har dragit tillbaka – och pengar som har gått till dåliga satsningar har försvunnit. I kapitalismen måste man ta risker och ibland går det sämre. Men för att det ska bli en jättekris krävs att politiken intar en central roll."

"Generellt gäller i en dynamisk ekonomi att gamla idéer, produkter, företag och jobb måste försvinna och nya tillkomma. Därför är en av de viktigaste slutsatserna av denna kris att vi har en flexibel ekonomi som skapar många nya jobb. Och att staten sätter neutrala ramar och regler, inte är spelare – då får vi snart en ny kris."

Platsannonser

Logga in