Annons

Annons

Sitewide generic

Vart tog du vägen, Johan Nordén?

Johan Nordén har tidigare arbetat som vd för auktionshuset Bukowskis, varit programledare i tv och startat nätauktionsbolag som han sedan sålt av. I dag har han flytt offentligheten, men ägnar sig fortfarande åt antikviteter.

Johan Nordén beskiver sitt liv som behagligare än tidigare.

Sin tid i media är inget han saknar. Att vara programledare i tv var ett sätt att marknadsföra sig själv förklarar han.

– I dag bedriver jag inte den typen av verksamhet som kräver det. Dessutom är jag ganska kritisk till media i dag, men det kanske är för att jag börjar bli lite äldre och mer konservativ. Här om dagen fick man se Naken-Janne bada i tv - det är ju skittråkigt.

Annons

Annons

Efter avhoppet från Bukowskis i början av 90-talet grundade han Nordéns auktioner. 1999 sålde han av större delen av verksamheten till Crafoord Auktioner.

– Men jag sålde bara inkråmet av bolaget. Själva bolaget behöll jag och det är samma bolag som jag fortfarande driver.

Runt millennieskiftet var Johan Nordén även inblandad i två nätauktionshus, Own och Bidlet. Own grundade han tillsammans med Crafoord. Meningarna gick dock isär om hur verksamheten skulle drivas och Nordén sålde sin andel.

– Jag är i grunden entreprenör, och jag är av uppfattningen att man inte ska gifta ihop entreprenörer med tjänstemän. Entreprenörer drivs av en vilja att skapa, inte efter att bara tjäna pengar, som många politiker verkar tro. Jag är övertygad om att Ingvar Kamprad lever mer sparsamt än vad Göran Persson gör. Men nu pratar jag för mycket politik, vi skulle ju hålla oss till auktionsbranschen.

Johan Nordén är mer nöjd med sitt engagemang i Bidlet även om han där bara var en av många ägare.

– Jag sålde min andel i precis rätt tid. Det var en mycket bra affär, säger Johan Nordén och skiner till.

I dag driver han tillsammans med sin fru Madeleine fortfarande Nordéns auktioner, det som blev kvar efter försäljningen till Crafoord. De har kvar samma lokal på Arsenalsgatan i Stockholm, även om de hyr ut större delen till restaurangen Wedholms fisk.

Några riktiga auktioner har de inte längre. Istället ägnar de sig åt värderingar av föremål, köpa konst på uppdrag och att konsultera säljare vart de ska vända sig för att få ut bästa pris.

– Det finns ju inget globalt marknadspris på antikviteter som på vete. Vill du få en klocka värderad kan det vara bättre att vända sig till London och inte till Bukowskis eller Auktionshuset. Det hände nyligen att en av dessa sålde en klocka för ett belopp som väckte stor uppmärksamhet i svensk press eftersom klockan steg mycket i förhållande till utropspris. Men det handlade bara om att den var felaktigt prissatt. Hade säljaren sålt den i London hade den fått ut mångdubbelt belopp.

Du låter kritisk till branschen.

– Ja, det kanske jag är till viss del. I det här fallet hade auktionshuset inte kompetensen att värdera klockan, men man kan inte begära att auktionshusen i Sverige ska ha den kompetensen heller.

Anser du att auktionshusen borde tacka nej till att sälja föremål de inte behärskar att värdera?

– Ja, rent moraliskt borde de göra det. Men det är lätt för mig som utomstående att säga. Det är inte jag som ska betala ut lönerna till de anställda.

Är branschen annorlunda i dag än när du satt på Bukowskis?

– Nej, egentligen inte. Det hände att vi gjorde misstag vi med. Det som har hänt nu är att konkurrensen hårdnat. Auktionshusen måste leta mera, och därmed läggs mindre tid på research. Då är det inte konstigt att det begås misstag. Det är samma sak som med pressen. När de hängde ut Persbrandt berodde det på att de inte hade gjort tillräckligt med research. Det är väl tidsandan antar jag - kanske är det inte något fel på den, men den är inte min tidsanda.

Varför är den inte din tidsanda?

– Nej, det blir så när man blir äldre. Och det måste man inse, annars blir man ju en Don Quijote som slåss med väderkvarnar.

Utöver att utföra uppdrag åt kunder köper Johan Nordén en hel del föremål själv när han ser något han tycker är undervärderat. Somliga föremål vet han att han kan sälja vidare direkt andra behåller han i sin butik tills någon intresserad tittar förbi.

Hur går det till när du köper på uppdrag?

– Det kan vara så att en kund säger att han gärna vill ha en Andy Warhol. Då går jag på auktioner i Sverige eller reser runt i världen och letar tills jag hittar en.

Vid sidan av antikvitetsbranschen driver Johan och Madeleine Nordén sedan en tid en gård i Södermanland. De uppskattar att de lägger 30 procent av sin tid på gården. Större delen av verksamheten består av skogsbruk, men de har även djur som betar av ängarna.

– Mycket tid går åt EU-byråkratin. Det är ett helt vansinnigt system med alla bidrag. Precis som att muslimerna vänder sig om till Mecka när de ber borde svenska lantbrukare vända sig mot Paris en gång om dagen och tacka för att de fått behålla jordbruksstödet. Det är ju egentligen helt fel, precis lika galet som presstödet. Det är som om en paraplyförsäljare skulle få regnbidrag under soliga somrar istället för att börja sälja parasoll.

Hur kommer de nuvarande auktionshusen att stå sig mot den internationella konkurrensen, kommer vi få se några förändringar på marknaden i Sverige?

– De internationella finns redan här, men jag tror inte att de kommer hota de två ledande, Bukowskis och Auktionsverket.

Finns det utrymme för uppstickare?

– Ja, om de inriktar sig på en tydlig nisch. Det är svårt att slå sig in brett. Ett undantag är Knutsson i Uppsala. Hans auktioner går jättebra och är kanske de mest lönsamma i dag. Eftersom han är programledare i tv har han varit klok och utnyttjat det i sin marknadsföring. Han spelar teater på tv, men det går hem. Sedan sitter han inte på dyra lokaler i centrala Stockholm utan på nedre botten bakom en brandstation i Uppsala.

Hur länge kommer du fortsätta i branschen?

– Jag vet inte om jag kommer att finnas kvar i de här lokalerna, men med antikviteter kommer jag nog handla tills jag dör.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons