Skiljemännen är tre välkända namn. Ordförande i skiljenämnden är Tore Wiwen-Nilsson, tidigare delägare i advokatbyrån Mannheimer Swartling och grundare tillika före detta ordförande för Centrum för rättvisa. De övriga två skiljemännen är Johan Munch, tidigare justitieråd och ordförande i Högsta domstolen (utsedd av Gazprom) och Jens Rostock-Jensen, delägare i den danska advokatbyrån Kromann Reumert (utsedd av Naftogaz).

Naftogaz företräds av den norska advokatbyrån Wikborg Rein med stöd av Gernandt & Danielsson Advokatbyrå samt den ukrainska advokatbyrån Aequo.

Företrädare för Gazprom är DLA Piper i London och Moskva med stöd av Vinge.

Föremål för tvisten är ett avtal daterat den 19 januari 2009 som reglerar leverans av naturgas från det ryska bolaget Gazprom till det ukrainska bolaget Naftogaz.

Avtalet innehåller bland annat en klausul som binder gaspriset till oljepriset. Dock ges det i avtalet en möjlighet att ändra det avtalsenliga priset om villkoren på energimarknaden skulle förändras. Vidare innehåller avtalet en “take or pay”-klausul som förbinder Naftogaz att betala för 80 procent av den avtalsenliga gasvolymen, oavsett om behov av den mängden gas föreligger eller ej.

Det framgår av artikeln "Is a New Russia-Ukraine "Gas War" Coming?" publicerad i CIS Arbitration Forum den 16 februari 2015 i vilken man hänvisar till ukrainsk media.

Vidare framgår av artikeln att Gazprom i strid med avtalet har sagt upp rabatter som tidigare har beviljats Naftogaz. Istället fördubblades nästan priset.

Efter en serie misslyckade förhandlingar inledde parterna den 16 juni 2014 ett skiljeförfarande i SCC.
Naftogaz yrkade retroaktiv rabatt av gaspriset. Gazprom menade å sin sida att de har rätt att kräva in obetalda fakturor från Naftogaz för gasleveransen.

Den första delen av tvisten är redan avgjord. Skiljenämnden dömde till Naftogaz favör när det kom till en prisnedsättning av gaspriset, vilket gäller från april 2014. Dessutom slog skiljenämnden fast att den klausul som begränsade Naftogaz rätt att exportera gasen vidare var ogiltig.

Gazprom fick inte gehör för sitt yrkande om att hålla Naftogaz ansvarigt för att ha handlat i strid med “take-or-pay klausulen. Men helt lottlös står inte Gazprom. Naftogaz måste betala vissa obetalda fakturor till Gazprom baserat på en reviderad prissättning.

Det skriver Global Arbitration Review i artikeln "Naftogaz declares win against Gazprom", publicerad den 31 maj 2017, som vidare värderar tvistens värde till så mycket som 80 miljarder dollar och hänvisar till ett påstående som Naftogaz chief commercial officer Yuriy Vitrenko gjorde till rysk media.

Den delen som prövas i skiljenämnden nu rör Naftogaz yrkande om att Gazprom inte levererade avtalsenlig mängd gas.

Målet beräknas vara färdigbehandlat i höst.