Tufft för kvinnor i Londons finansvärld

"Glastaket är nu av betong". Realtid.se:s Pia Helena Ormerod samtalar med svenska kvinnor som gör karriär i Londons finanskvarter.

Uppdaterad 2016-02-16
Publicerad 2008-12-05

LONDON I en rapport som publicerades nu i höstas av den brittiska jämställdhetssorganisationen Equality and Human Rights Commission har brittiska kvinnor inte alls har fått det lättare att slå sig fram i den mansdominerad värld.

I dag finns det färre kvinnor i parlamentet, i domarkåren och som chefer för de största börsföretagen. Inte heller har det skett några framsteg i finansvärlden och i dagens läge, när bankerna friställer tusentals, är det ofta kvinnorna som får gå först.

– Det kommer ta minst tvåhundra år innan kvinnorna uppnår politisk jämställdhet i Storbritannien, säger Nicola Brewer, chef för kommissonen. Det finns fler kvinnliga politiker i Irak och Afghanistan. Inte är det bättre ställt i näringslivet; det finns endast två kvinnliga vd chefer bland de hundra största börsföretagen och i styrelserna är endast 11 procent kvinnor.

När det gäller jämställdhet mellan könen ligger Storbritannien på 13:e plats bland de största 130 länderna, Sverige ligger på bronsplats och när det gäller löner är det ännu värre; där ligger Storbritannien på 81:a plats och det trots att det är nu 40 år sedan parlamentet genomförde en lag som krävde lika lön för män och kvinnor.

London är trots den nuvarande krisen fortfarande den europeiska finansvärldens centrum och här har utvecklingen gått snabbare, eller har den det?

Julie Bower var en av de första som stämde sin arbetsgivare, mäklarfirman Schroder Securities, när hon insåg att hennes bonus var futtiga 25.000 pund jämfört med de manliga kollegorna som fick omkring 650.000 pund.

Julie Bower fick 1,4 miljoner pund i skadestånd. Det var 2002 och sedan dess har många liknande fall tagits upp i rätten.

Andrea Adams använde sitt skadestånd från en City-institution för att sätta upp en stödorganisation för kvinnor som känner sig misshandlade i Londons finanssektor.

Hon får mellan 30 och 40 samtal per dag. Och så sent som i mitten på november fick två systrar som arbetade på Tradition Securities ut över var sin miljon pund, då de kunde påvisa ren könsdiskriminering.

– Skadestånden blir så höga eftersom den kvinna som vinner i rätten kan aldrig räkna med att få ett jobb i finanssektorn igen, varnar en advokat som också pekar på den stress och höga kostnader som en rättegång för med sig.

Den brittiska lagen förbjuder könsdiskriminering, ”fast den florerar fortfarande, men nu har den gått under jorden,” påpekas det i rapporten. ”Det så kallade glastaket är nu byggt av betong.”

En svenska som har bitter erfarenhet av den dolda diskrimineringen är Eva Du Bose kom till London 1975 för att arbeta på en brittisk storbank, för att sedan gå vidare till en investmentbank, som senare blev grundstommen för Goldman Sachs' brittiska dotter.

Eva specialiserade sig på flygplansfinansiering och hamnade så småningom på en amerikansk privat investmentbank, Babcock Brown:

– Det var där jag först slog huvudet i glastaket. Visst visste jag att det var svårare för kvinnor att göra karriär i Londons bankvärld, men här blev jag direkt utfryst. Till slut öppnade jag eget och banken blev märkligt nog en av mina kunder. Då var det en annorlunda sits och jag kunde accepteras.

Eva Du Bose sålde sin firma och blev anställd som en av fem kvinnliga direktörer på Rolls-Royce:

– Där var det mycket prat om jämlikhet, men det stannade vid prat, säger Eva med en suck. En av direktörerna erkände för mig att Rolls-Royce var minsann inte en miljö för kvinnor och när jag lämnade efter ett par strävsamma år fanns det ingen kvinna kvar i den affärsdrivande ledningen.

– Jag försökte dra igång ett nytt mentorprogram för kvinnorna i Rolls-Royce och alla applåderade mitt förslag, men när det kom till kritan ville ingen satsa på det, ”inte av min budget”, blev svaret.

Eva Du Bose har inga barn.

– Det finns inte plats för det i den 24-7 kulturen som råder i den brittiska banksektorn.

Jessica Bevers håller helt med. Hon kom till London 1994 och har arbetat sedan dess arbetat inom finansektorn. Just nu har hon accepterat frivillig avgång från Arab Bank, som genomfört en omstrukturering.

– Jag har två små barn och hade turen att få dela ett jobb med en annan kvinna, men det är oerhört ovanligt i City. På Arab Bank upplevde jag ingen diskriminering, men när jag arbetade på Deutsche Bank blev jag illa behandlad av en kvinnlig chef. Kvinnor måste jobba så mycket hårdare för att nå toppen och ofta blir de kvinnliga cheferna tuffare än männen.

Helena Olsson är på sitt tredje år i London och anser att hon upplever de bästa av två världar.

– Underbart att få jobba i London, men skönt att få arbeta i en skandinavisk miljö, säger hon.

Helena Olsson kom över från Stockholm för att sköta Danske Banks kontakter med de svenska dotterbolagen i Storbritannien på ett tre-årskontrakt.

– Jag trodde inte först att det var en sådan stor skillnad i arbetskulturen. De flesta av mina kvinnliga kolleger arbetar inom administration och mina engelska arbetskamrater skrattar oförstående vid tanken på att svenska fäder får dela föräldraledigheten. I Storbritannien slutar kvinnorna ofta att jobba när de får barn och här går det att leva på en lön och när, och om, de kommer tillbaka tar de helst ett mindre stressrikt jobb.”

Statistiken visar att Helena Olsson har rätt. Mer än hälften av kvinnorna som jobbar inom bank- och finanssektorn har inte barn. Och i toppen inom Londons bankvärld finns enbart tio procent kvinnor.

Enligt de brittiska reglerna får en kvinna barnledigt i 52 veckor, men betalt endast för 39 veckor och då 90 procent av lönen de första sex veckorna och sedan högst 117 pund i veckan för de resterande 33 veckorna. Det talas nu mycket om delad föräldraledighet, men arbetsgivarna är inte villiga och därmed är det långt kvar till jämställdheten.

Det är faktiskt en svensk som gick i bräschen för att ge kvinnorna en chans i City. Staffan Gadd som startade Scandinavian Bank i London för 40 år sedan har sett utvecklingen på nära håll. När han som första utlänning i London blev chef för den anrika investmentbanken Samuel Montagu tillsatte han 1983 en kvinna i styrelsen. Det var första gången något sådant skett i en brittisk investmentbank.

– Det blev en stora rubriker i alla tidningar, och många av männen i styrelsen var inte roade, medger Staffan Gadd.

– Nu är det helt annorlunda, men även idag finns det män i City som har svårt att acceptera en kvinna som chef.

I det testosteronladdade klimatet i Londons finansvärld krävs det humor och envishet för att klara sig. Men för att uppnå jämställdhet krävs det mer än så.

Brendan Barber som är generalsekreterare för TUC, brittiska motsvarigheten till LO, anser att nu är det dags att ta itu med kvinnans roll:

– Att försöka slå ner glastaket med silkestassar går inte, nu krävs det tuffare tag, var hans kommentar till den färska rapporten.

Pia Helena Ormerod

Frilansskribent i London

redaktionen@realtid.se

Foto: Christina Johannesson

Platsannonser

Logga in