Annons

Annons

Krönika

Det är skrämmande att se vuxna män retirera tillbaks till någon form av infantilt reptilstadie.

Ibland undrar jag hur det står till med logiken högst upp i näringslivet. Alla verkar rörande överens om att vi behöver fler kvinnor i ledningsgrupperna. Problemet sägs vara att det är så galet svårt att få kvinnor att vilja ta de där riktigt stora jobben.

 

På en lagom rufsig sexbar vid Times Square slår killen bredvid sig i slang med mig med sin diktsamling. Anledningen att jag var där var ’nyfiken i en strut'. En vän till mig var då skribent på DN och gjorde ett jobb om kvarteren och sexbusinessen och hade tagit anställning som bartender där. Så växlar min nyvunne svarta polare från poesi till hur många han dödat i Vietnam, börjar gråta. Jag håller om honom. Han öppnar en annan bok, samma lite romantiska omslag som diktsamlingen, men den här är fylld av hans kvinnor ”I have a woman in every city, and they are all in love with me”…. Och du då, vad har du då, frågar han. Erkänner att jag blev något fundersam. Så flyger det bara ur mig: ”I have a dog in every city.” ”A dog, oh that’s cool man.”

Med en stor påse pengar som ska förvaltas åt framtida pensionärer, som har obefintlig insyn i verksamheten, är det lätt att tappa kompassen och navigera fel, skriver Karolina Palutko Macéus.

I bokstavligen alla uppdrag jag levererar finns antaganden med och ställer till det. Det spelar ingen roll om det är individer, grupper eller organisationer som jag jobbar med, fenomenet uppstår konsekvent. Så vad kan vi göra åt detta med antaganden och minska riskerna för strul?

De sjuder av pondus, chauvinism och ett samtida frihetsrus. Kaxigt kan de köra över sitt lands parlament och lagar. Borgmästarna för ofta en egen utrikespolitik, har en radikal socialpolitik plus en friare urban inställning till allt från droger och hbtq-frågor till det kommersiella eller borgerliga. De svävar bitvis anarkistiskt mellan vänster och höger. Kan med entusiasm förena det unga vilda med ett dynamiskt näringsliv, den gamla arbetarklassen med de nya invandrarna. De sticker hellre ut än fegar ur.

Ju mer av all social credd och status, markering och markörer som hamnar hos ny mat, rätt mat, cool mat och hos alla de hajpade kockarna, krögarna, köken – ja, desto mer är somliga av oss förstås lika hysteriskt på flykt, bort från det mest trendiga-uppskrivna-omskrivna-belönade-nydanande – mot något oskyldigt, orört, genuint, familjärt, eller rent av något så förbjudet som kufiskt gulligt…  

Sidor