Svenskar miljardblåsta i finanshärva

En rättegång håller på att inledas i Holland mot ett bedragarföretag som lurat på investerare i Sverige, Norge och Finland att köpa aktier i ett påstått dagisföretag för över 1 miljard kronor.

Uppdaterad 2016-02-16
Publicerad 2010-10-19

Det berättar Finansinspektionens bedrägeriexpert Jan Green.

Klicka här för att gratis få Realtid.se:s nyhetsbrev Finans och försäkringar varje vecka via e-post.

Han har själv hört talas om att sådana här bedragare har åkt fast.

– Det kommer att inledas en domstolsförhandling i Holland i oktober.

Rättegången avser påstådda aktiemäklarfirman Witter Walvin.

– Det är ett antal hundratals miljoner kronor som svenskar har skickat till dem.

– Sannolikt är det över 1 miljard kronor om man inkluderar pengar från Norge och Finland också.

– Men jag vet inte om det just är 400 svenskar som lurats på 800 miljoner kronor, eller 300 svenskar som lurats på 600 miljoner.

Det upplägget går ut på att lura investerare att köpa aktier i ett bolag.

– Det pågår fortfarande.

Det bolag man uppmanas köpa aktier i heter International Child Care Corp., som senare har bytt namn till World Wide Child Care Corp som uppges bedriva dagisverksamhet.

Och nu pågår "återköpsfasen" för de här bedragarna, det vill säga de ringer upp investarna som tidigare lurats köpa aktier i bolaget, påstår sig företräda falska företag, och vill återköpa aktierna till väldigt högt pris.

– Men det är alltid någon avgift man måste betala får att sälja aktierna.

Och man får aldrig tillbaka sina pengar ändå?

– Nej.

Vilka är det som ligger bakom den här typen av upplägg?

– Där gripanden har skett, visar sig det vara tidigare anställda aktiemäklare och banktjänstemän. De kan tala det språk som investerare känner igen från sina egna mäklare. Det är före detta professionella anställda, främst folk från USA, Kanada och Storbritannien som ligger bakom.

– Uppger de sig komma från ett företag som är baserat i Japan, är det enda man kan vara säker på att det inte finns i Japan.

Finansinspektionen har på sin hemsida lagt upp en lista på bolagen i finanssektorn man bör akta sig för noga enligt FI.

Bolagen finns listade på Finansinspektionens hemsida under underrubriken "Varning för företag".

Ett tiotal företag har lagts till på listan bara sedan slutet på förra veckan och början på den här veckan.

Det verkar bara vara utländska företag med namn som Graham Walker, Madison Securities, Warthon Rubin, Wyatt M&A Advisory, GMEX, Vincy Options S.A., The Dulton Group, Northpoint Portfolio Management Ltd, Orient Consult Business Consultants Ltd. och Roxboro Capital Investment.

Graham Walker har enligt FI adress i Tokyo, och kontaktar svenska investerare via telefon.

FI konstaterar att Graham Walker saknar tillstånd, och FI varnar för att handla med finansiella företag som inte har tillstånd.

Det är likadand med Madison Securities med skillnaden att det bolaget verkar ha sin bas i Singapore.

Warthon Rubin verkar utnyttja att dess namn liknar högt ansedda amerikanska finansuniversitetet Wharton och förre amerikanska finansministern Robert Rubin.

Det företaget är baserat i Hongkong.

Wyatt M&A Advisory är baserat i USA och använder ett särskilt knep.

FI skriver att firman kontaktar investerare per telefon och erbjuder sig att köpa kundens innehav av aktier i ett amerikanskt bolag.

Enda haken är att kunden ska betala en särskild avgift till firman i förskott; en så kallad "Stock Legend Registration Fee per Share".

"Detta är ett så kallat avgiftsbedrägeri (advance fee fraud)", skriver FI.

Vad gäller GMEX, Vincy Options S.A., The Dulton Group och Northpoint Portfolio Management Ltd hänvisar FI till hemsidan för finansinspektionen i Australien (ASIC; Australian Securities & Investment Commission).

Orient Consult Business Consultants Ltd. har FI samma varning som för de första bolagen ovan, nämligen att firman saknar tillstånd men ändå kontaktar svenska investerare.

Det företaget är baserat i Beijing.

Roxboro Capital Investment får samma FI-varning, och har adresser i såväl Hongkong, Bahrain och Bryssel.

FI listar på sin hemsida 13 olika varningssignaler man bör vara uppmärksam på om man blir uppringd av den här typen av firmor.

För det första gäller det att vara vaksam på om en säljare ringer upp från ingenstans och kommer med ett erbjudande som låter väldigt bra. "Om det låter för bra för att vara sant så är det nog så", skriver FI.

För det andra är det enligt FI en "allvarlig varningssignal" om firmans verksamhet spänner över flera länder, det vill säga till exempel om telefonsäljarna sitter i ett land, investeraren som blir uppringd sitter i Sverige, man ska investera i ett annat land, och skicka betalningen till ett tredje land.

FI uppmanar även alla som blir uppringda att kolla upp om den uppringande firman har tillstånd hos Finansinspektionen eller i något annat EU-land.

Andra varningssignaler är enligt FI exempelvis att man uppmanas investera i ett värdepapper utan att det finns något prospekt som beskriver investeringen och ingen bokföring om det företag man ska investera i.

Säljarna föreslår ofta investeringar som är "i ropet", exempelvis i miljöföretag. Man uppmanas som investerare att fatta snabba beslut, och investerarna påstår alltid att det är låg risk. Om man senare vill sälja säger säljarna att det är fel tillfälle.

Säljarna kan uppge att de har insiderinformation eller lockar med att man slipper skatt på en investering.

FI varnar särskilt för köp av aktier på någon inofficiell aktielista (OTC-lista), vilket ofta används för bedrägerier.

FI varnar för att säljarna ofta är väldigt envisa:

" Så fort de noterat minsta intresse ringer de om och om igen, ofta långa samtal där de lovar hög och snabb avkastning och varnar för besvikelse om du inte skulle våga investera", skriver FI.

"De är, kort sagt, mycket drivna försäljare. Så länge du finns kvar i luren kommer de att fortsätta försöka sälja. Då och då avbryter de och frågar de hur du mår och vad du jobbar med för att inge ny tillförsikt. Så länge de kan hålla kvar dig på tråden och du fortsätter att prata har du egentligen inte sagt 'nej'."

Finansinspektionens expert Jan Green erättar att FI "byter" varningar med finansinspektionerna i andra EES-länder.

– Om till exempel brittiska finansinspektionen upptäcker att de får klagomål om något företag som ringer upp investerare, och sätter upp de på sin varningslista, så kan samma företag mycket väl komma att ringa svenska investerare.

Därigenom behöver inte svenska Finansinspektionen skriva alla varningar själv, utan de kommer även via andra länders finansinspektioner.

– Och det brukar vara så att när den här typen av företag kommer igång i Australien först, så tar det några månader innan de börjar ringa upp svenskar också. Så det här går jorden runt.

Det är inte säkert att det alltid är så. I en del fall kanske företagen hinner byta namn och hemsidor innan de börjar ringa svenskar. Och det kan också vara så att företagen avstår från att ringa runt när de ser att landets finansinspektion skickat ut en varning.

– Men generellt sett kan de här företagen ringa runt över hela jorden.

Frågan är vad man då ska göra om man blir uppringd av ett sådant här företag.

– Den enklaste rekommendationen jag kan ge är; lägg på luren.

– Man ska inte tro att man får något fantastiskt erbjudande av en person i ett annat land; ett företag som erbjuder något. Varför skulle de just ringa dig och ge ett sådant fint erbjudande?

– Om det är så fantastiskt som det låter borde de investera i det själva.

De kanske inte har pengar?

– Men varför ringer de då till någon i ett annat land?

Känner du till något sådant här exempel på sistone där en svensk blivit drabbad och miljontals kronor gått upp i rök?

– Det var ett fall här för bara några veckor sedan där en man blev av med 12 miljoner kronor.

Hur?

– Det följer det vanliga mönstret för hur de här bedragarna arbetar.

Det förekommer enligt Green även att bedragarna utger sig för att vara myndigheter, och använder domstolsdokument som de ändrar i för att det ska se riktigt ut. De ändrar bara på namnet och innehållet så att det ser riktigt ut, och skickar iväg till investerare som belägg. Investerarna uppmanas sedan att betala kanske 5000 dollar i förskott för att få "vara med" i stämningen.

En förklaring är att bedragarna hänvisar till att det är en avgift till penningtvättsmyndigheten innan investeraren kan få ut några pengar.

– De kan säga att dina pengar nu finns på ett konto i banken Wells Fargo eller så, men att det har uppstått ett hinder mot en utbetalning och att man först bara måste betala en avgift.

Bedragarna kan även hänvisa till amerikanska insättarskyddsmyndigheten FDIC (Federal Deposit Insurance Corporation).

Känner du till om sådana här bedragare brukar åka fast, eller kommer de alltid undan?

– Det är inte vi här på Finansinspektionen som utreder brott. Polisen däremot har en speciell utredningsgrupp mot investeringsbedrägerier.

I exemplet med FDIC var det enligt Green bedragarna som uppgav namn och telefonnummer till en handläggare på FDIC. Investerarna uppmanades ringa och kolla med handläggaren att allt var såsom påstods, men numret var falskt och gick också till en bedragare. Däremot om man ringde till riktiga FDIC:s växel och frågade om en handläggare med det namnet verkligen jobbade där, så bekräftades det.

– Investerarna uppmanades ringa dit för att verifiera att det var riktigt som bedragarna sa. När man ringde så var det någon som svarade, men det var inte på riktiga FDIC.

Det hade att göra med att en investerare i ett tidigare skede exempelvis lurats att betala in 2 miljoner kronor. Då blir man senare uppringd av en annan bedragare som säger att pengarna nu finns på ett konto och kan utbetalas, men att man bara först måste betala in en avgift på 5000 dollar.

– Bedragarna sa då till investeraren att "Du kan ju ringa till en handläggare på myndigheten själv och kolla att det stämmer", berättar Green.

– Då svarade någon på det numret hos den påstådda myndigheten och sa att pengarna finns här beroende på det och det, men innan vi kan betala ut dem så ska man betala en avgift. Men den påstådda myndighetspersonen var ju en bluffkille.

Bakgrunden kan ha varit att investeraren för 5 år sedan lurats köpa ett antal påstådda aktier. Sedan hör bedragarna av sig igen och påstår sig vilja köpa tillbaka aktierna efter ett antal år, och vill lura investeraren att betala olika avgifter.

– Men investeraren får ju ändå aldrig tillbaka sina pengar.

Den tredje fasen i bedragarnas upplägg kallas "räddningsfasen" och inträffar 5-7 år efter den första inbetalningen för ett påstått aktieköp.

– Då säger bedragarna: "Vi har nu hittat ditt namn registrerat i aktieboken, och att du är ägare där. Men vi vet nu att du blev lurad, och vill ha med dig i vår stämning. Och vi har fått i uppdrag av den berörda amerikanska tillsynsmyndigheten att driva målet."

Sedan hänvisar bedragarna till ett falskt domstolsprotokoll och säger "Nu får du vara med om du betalar in en avgift", och det kan bli tal om olika slags avgifter.

– På så sätt vill de han in ett antal tusental dollar i de påstådda avgifterna, och säger att "Nu finns det pengar på ett konto som ska betalas till dig" så fort avgifterna är betalda.

En av de avgifterna påstås alltså vara en avgift till FDIC. Ibland hänvisar bedragarna även till en FN-organisation som arbetar mot penningtvätt, och att den organisationen också kräver en särskild avgift.

– Så den här typen av fall kan bli ganska komplicerade.

Green rekommenderar de som råkar ut för den här typen av brott att kontakta polisens utredningsgrupp mot investeringsbedrägerier.

Den FN-organisationen heter Imolin (International MOney Laundering Information Network). Bedragarna lägger enligt Green upp en bluffhemsida som ser ut att vara Imolins riktiga hemsida med logotype och allt. Men Imolin varnar på sin riktiga hemsida (www.imolin.org) för att det förekommer missbruk av Imolins namn vid bedrägerier, och inte bara investeringsbedrägerier.

Kommer den här typen av bedragare alltid undan?

– Det måste du fråga polisens specialavdelning om; om de har några sådana utredningar.

Det förekommer den här typen av bedragarföretag som påstår sig vara baserade i Sverige också.

– Det finns falska mäklare som uppger sig ha adressen Stureplan Building, tolfte våningen. Men sedan när man kollar upp det så finns de inte här.

Ett bluffbolag påstod sig heta Melker Invest Handelsbolag och vara baserat på Ljusterö mitt ute i Stockholms skärgård, och de ringde upp brittiska investerare.

– De har också erbjudit sig köpa kundernas innehav av aktier, och lurat dem att köpa aktier i ett annat bolag mot en avgift i förskott.

Det är Bernt Isaksson som är chef hos polisen för den här typen av fall, men sammantaget har Green ett tydligt råd:

– Blir man uppringd av någon som pratar engelska och börjar tala om investeringar, så bör man lägga på luren. Och man kan kontrollera om företaget är registrerat hos oss på Finansinspektionen och har tillstånd här.

I värsta fall kan bluffbolaget använda falskt namn som är identiskt med ett bolag som har FI-tillstånd.

– Därför måste man göra en mer grundläggande kontroll. Och påstår de att de har tillstånd i ett annat land, bör man ringa till det landet och kolla. Alla måste ha tillstånd.

– Det händer ganska ofta att de stjäl identifieringsuppgifter från andra företag, men det är därför man måste göra en grundläggande kontroll och verkligen kontakta tillsynsmyndigheten i det landet.

Har du träffat några sådana här bedragare "face to face"?

– De är ondskan själv och driver folk till personlig konkurs. De lurar av folk sina livs besparingar.

Green understryker att det bara brukar vara folk som är intresserade av aktier som går på sådana här bluffar.

– Man kan inte lura någon som inte är intresserad av aktier med det här. Det är ett misstag att tro att det går att lura vem som helst. Man kan bara lura folk som har sysslat med aktier i 10, 20 eller 30 år. Ingen annan köper aktier.

Just de borde ju genomskåda en sådan här bluff?

– Ja, men även professionella går på det här. Banktjänstemän och folk i finansbranschen går på det.

Hur lever de här bedragarna? Bor de i lyxvillor på Bahamas?

– De lever nog ett bra lyxliv eftersom de tjänar så fruktansvärt med pengar. Enligt polisen lurar de här bedragarna av svenskar 2-4 miljarder kronor per år. Och det är bara från ett land. I Storbritannien är det mycket, mycket mer. Det är otroliga belopp.

Brukar drabbade ringa till dig och "gråta ut"?

– Nej, folk får en skamkänsla för att de gått på sådant här. Man skäms och har svårt att tala om det och anmäla det. Du vill inte visa upp att du blivit lurad.

– Om man köper en dator via internet och får hemskickat en tegelsten berättar man gärna om det. Men att man köpt aktier som inte finns, det har man svårt att berätta om; att man skickat iväg pengar för en sådan investering.

Enligt Green ökar den här typen av bedrägerier i alla fall inte i omfattning.

– Det ligger ganska stabilt. Själv sitter jag just nu med 70-80 sådana här ärenden. Och jag blir inte av med den här typen av fall. Det kommer in nya hela tiden.

Varifrån får du de ärendena?

– Det är folk som ringer in och frågar om bolag, eller personer som arbetar i branschen, banker som har kontakt med kunder, eller folk från andra tillsynsmyndigheter, poliser; det är från alla håll. Men jag hänvisar oftast folk till polisen och att man gör en anmälan där.

Däremot försöker Green ta reda på om bolag finns på riktigt och om de har tillstånd.

Realtid.se har sökt Bernt Isaksson hos polisen för att fråga om den här typen av ärenden.

Finansinspektionens Jan Green om finansbedragarna

"De är ondskan själv och driver folk till personlig konkurs. De lurar av folk sina livs besparingar."

Platsannonser

Logga in