Under 2017 investerades totalt 1,4 miljarder US-dollar i Sverige, att jämföra med 100 miljoner US-dollar 2016, enligt en rapport från advokatbyrån Baker McKenzie tidigare i år.
Advokatbyråns managing partner Anders Fast gjorde i anslutning till rapportsläppet bedömningen att 2018 skulle innebära en fortsatt ökning, givet det starka intresset från kinesiska investerare.

Frédéric Cho, kinaexpert i den egna firman Frédéric Cho Advisory, gör samma bedömning och menar att Cevians avyttring av sin ägarandel i Volvo AB till kinesiska Geely ensamt kommer att bidra till att 2018 blir ett starkt år för kinesiska direktinvesteringar i Sverige.

Förra året stod Wanda Groups inköp i SF Bio och Shanying International Holdings köp av Nordic paper Holding för lejonparten av de kinesiska direktinvesteringarna i Sverige, enligt Baker McKenzie.

Vi kan inte längre blunda för den kinesiska närvaron i Sverige, menar Frédéric Cho:

– Kina är säkert bland de tio största utländska investerarna i svenska tillgångar. Nu när man ser att kinesiska företag köper in sig då kommer Kina att vara mer relevant för oss att titta på.  

Han upprepar en slogan som han använt ofta våren 2018:

– Vi ska varken vara naiva eller paranoida. Vi ska vara kunniga.

Frédéric Cho är kanske Sveriges främsta kinaexepert, men han är inte ensam. Nej, det finns många fler som lärt sig kinesiska och det kinesiska samhället, men de anlitas i väldigt låg utsträckning av såväl näringslivet som offentlig sektor. Vilket är i det närmaste skandalöst, tycker han.

– Vi skulle behöva mer folk som kan Kina på olika plan i svensk förvaltning, allt från departementen till landsting och kommun till att vara med och ta emot den växande tillströmningen av kinesiska turister.

Realtid träffar honom efter hans anförande på Nordic Financial Communication Summit förra veckan. Arrangören Hallvarsson&Halvarsson har uppenbarligen förstått vad många företag och myndigheter inte förstått.

Den svenska finanssektorn har också anledning att trappa upp. Världens största banker som JP Morgan och UBS har redan börjat förbereda sig på en ökad liberalisering av den kinesiska finanssektorn, berättar Frédéric Cho.

Så sent som för en vecka sedan började den kinesiska aktiemarknaden öppnas för utländska investeringar i och med att amerikanska MSCI tog in 234 (mindre än en tiondel) av de noterade bolagen på börserna i Shanghai och Shenzhen i sitt emerging markets index.

– Det innebär att investerare runt om i världen måste börja investera i de här bolagen. Då kommer det också att bli ett större behov att förstå sig på specifika kinesiska bolag, vilket kräver folk som kan läsa kinesiska och kinesiska balansräkningar, säger Frédéric Cho.

Därtill har kinesiska staten fattat beslut om att låta utländska aktörer äga en majoritet i fondbolag och investmentbanker. Man har också tagit bort ägarbegränsningar som tidigare fanns inom exempelvis fordonstillverkning och skeppsbyggnad, så att en utländsk aktör kan vara majoritetsägare. Kort sagt, allting tyder på att det utländska ägandet i Kina kommer att öka.

Frédéric Cho förutspår att även den svenska finansmarknaden kommer att titta allt mer på på Kina som investeringsobjekt, av makroskäl eller bolagsspecifika skäl.

– Om man exempelvis företräder ett bolag som försöker hitta en kinesisk partner eller investerare är det väldigt viktigt att man kommer in i en relation med rätt partner på rätt premisser. Det kräver mer jobb [än man kanske är van vid, reds anm] för att komma fram till rätt insikter, säger han.

Samtidigt som kinesiska staten försiktigt börjar öppna upp för utländskt kapital så har man ökat kontrollen av hur kinesiskt kapital används utomlands. Sedan i mars i år råder förbud mot så kallade irrationella investeringar, det vill säga att köpa fotbollslag, nattklubbar, hotell och annat oseriöst, förklarar Frédéric Cho.

– Staten vill att kinesiska företag ska göra rätt för sig och inte skämma ut Kina. Det ska vara realekonomiskt relevanta projekt, det ska inte vara fastighetsspekulationer eller irrationella investeringar, utan det ska vara industribaserat, gärna inom life sience, medicinsk utrustning, robotar, järnväg, fartygskonstruktion, new energy och fordon.

Det nya regelverket för kinesiska investeringar utomlands innebär också en sänkt beloppsgräns för när man måste söka tillstånd. Investeringar på upp till 300 miljoner US-dollar är lättare att få igenom, investeringar över 300 miljoner US-dollar är svårare.

Det finns en växande oro i Sverige för de kinesiska direktinvesteringar i Sverige exempelvis att man ska säljer ut teknologi, som kan komma att användas till militära syften.

– Jag tycker utifrån mina egna erfarenheter från Kina att man inte ska vara mer orolig än med något annat land. Det handlar om att vara otroligt noggrann och ta sig den tiden som krävs, det finns inga snabba lösningar. Gemensamt för de här bluffprojekten som utspelat sig i svenska kommuner är att det alltid skulle gå så fort och det i sig är en stark varningssignal, säger Frédéric Cho.

Näst på tur att bli ett fiasko är djuphanshamnen i Lysekil, menar han.

– Många av mina kinesiska vänner i Sverige skäms över att sådana här projekt ska förknippas med Kina. Jag kan konstatera att det är många som drar nytta av vår okunskap. Samma sak skedde i Älvkarleby med Dragon gate och i Kalmar. Den typen av projekt ska vi gladeligen tacka nej till, men vi ska vara väldigt lyhörda och tacka ja till bra kinesiska investerare som verkligen tror på Sverige.

Frédéric Cho menar att många kineser som har oproportionerligt stor respekt för lilla Sveriges framgångar. De undrar hur det kommer sig att vi alltid ligger så högt i alla tabeller, hur vi kan ha så många innovationer, så många multinationella företag etcetera, trots att vi bara är 10 miljoner människor. På senare år har kineserna även fått upp ögonen för svensk fintech.

Det kinesiska banksystemet är statligt kontrollerat, men det innebär inte att den privata sektorn i Kina arbetar på kommando av kommunistpartiet, menar Frédéric Cho. Tvärtom har den stor frihet att utvecklas och om den gör bra saker kommer den att få finansiering.

Kinas privata sektor står för 60 procent av landets BNP och 80 procent av arbetstillfällena. Staten står för finansiering. Så ser det ömsesidiga beroendet ut.

Är det bra att göra affärer med Kina?

– Ja det tycker jag, det är enda sättet att ha någon slags relation med ett stort land som är ett knepigt land, men det skulle inte bli mindre knepigt om vi bara satt på läktaren och observerade eller kritiserade. Det är klart att man ska kritisera Kina för de brister som de har, men det biter ju bättre om man utgår från sakförhållanden och inte generaliserar om att allting styrs av någon skum hemlig agenda från kommunistpartiets högkvarter.

De flesta kinesiska entreprenörer är helt ointresserade av politik, menar Frédéric Cho. De bara “råkar” vara kineser.

– De är formade i en otroligt konkurrenspräglad miljö i alla avseenden: utbildning, näringsliv, politik och så vidare. De vill väldigt mycket och i vissa fall kanske de inte riktigt vet vad de vill, men då kan man kanske hjälpa till om man förstår var de kommer ifrån. Det var också en av poängerna med mitt föredrag på Nordic financial summit säger Frédéric Cho och fortsätter:

– Vi måste veta vilka vi har att göra med, är det ett statligt företag eller ett privatägt som kanske är grundat av KTH-utbildade ingenjörer? De senare har ett annat mindset och är troligtvis präglade av Sverige och vill ympa in det svenska i sitt bolag.

Är kunskapen lika dålig i båda riktningarna?

– Nej, den är asymmetrisk, vilket är oförståeligt. Det blir en inverterad asymmetri om man säger så. Kina är ett auktoritärt land där information inte är fritt tillgänglig, det är svårare för en kines att hitta information om Sverige, än för en svensk levandes i det fria öppna Sverige att hitta information om Kina. Vi har tillgång till information om Kina som i vissa fall inte ens är tillgänglig för kineser, så vi borde rimligtvis – om vi ansträngde oss lite mer – kunna bilda oss en bättre uppfattning än den här slentrianmässiga generaliserande attityden som jag tycker vi lider av.

Den asymmetriska relationen gör sig gällande i fler sammanhang, som exempelvis utrikeshandel. EU:s tongivande länder med Angela Merkel i spetsen har reagerat mot den bristande ömsesidigheten.

– Det är enklare för kineser att investera i EU än tvärtom, och det är därför som Merkel och andra från EU ökar trycket på Kina: “Vi vill gärna vara er partner, speciellt nu när USA krånglar men då får ni bjuda till från ert håll”, är budskapet.

EU-ledarna fattade så sent som förra veckan ett principbeslut om att införa någon form av granskning av kinesiska investeringar i EU. Men det kommer att vara svårt att nå  konsensus för varje enskilt EU-land har sin relation till Kina där Sverige tillhör frihandelsblocket. Så det lär bli en ganska urvattnad slutprodukt, menar Frédéric Cho.

Sammanfattningsvis tycker han att Kina förtjänar att behandlas som vilket land som helst, med seriositet och respekt. Det kan vara ett komplicerat system för en oinvigd, men det behöver inte betyda att det är skumt i varje del.– Det är inte alla  kineser som tycker att den nuvarande politiska modellen i Kina är den eviga lösningen men de fokuserar på sitt liv och sitt företag och tycker att det är viktigare att se till att det kan utvecklas och må bra. Då är det naturligt för dem att tänka att det kommer att gå ännu bättre om det kan utvecklas internationellt med en fot i Kina och den andra i omvärlden.