Svensk stjärnmusiker blåst på miljoner

Svenske kompositören och musikproducenten Carl är övertygad om att han blivit lurad på flera miljoner kronor av sitt musikförlag. Han har anlitat ett detektivföretag som utreder saken.

Uppdaterad 2016-02-16
Publicerad 2008-02-06

Det brittiska musikförlaget Multiplay Music som Carl samarbetat med, har deklarerat inkomster på 3 miljoner kronor under 3 år.

– Det borde ha varit 60 miljoner kronor, om man räknar på de summor som kommit in i bolaget, bedömer Carl som tagit hjälp av ett bolag för att utreda saken.

Det är vanligt att musikförlagen gör så här. Många har blivit blåsta, säger Carl och nämner ett flertal välkända svenska artister som vill förbli anonyma.

Bolaget som hjälper Carl använder ett speciellt program för att se vilka betalningar och royalties som har gått till och från bolag, vilket kan ta mycket tid. Då kan man hitta skillnader mellan hur mycket pengar som finns och hur mycket artisten skulle ha haft.

– Problemet för oss är att Multiplay Music är baserat i England, och då är det engelska lagar som gäller vilket komplicerar situationen, säger Carl.

Han är tämligen okänd för den bredare svenska allmänheten, men har haft låtar på topplistorna i Japan, Tyskland, Schweiz och Österrike. Carl och hans två kolleger har totalt utgivit 15-20 låtar, varav 5-6 har blivit stora hits.

– Det borde ha gjort mig rik. Det är mycket pengar det handlar om, säger Carl men pekar på att Multiplay Music är ett förlag som sköts av en person, engelsmannen Kevin White, som också är ekonomiskt ansvarig.

– Han tycker väl det är trevligt att håva in alla pengarna, samtidigt som han betalar ut lite här och där till artisterna och slussar resten till skatteparadis såsom Cayman Islands, säger Carl.

Carl stod bakom ett album varifrån en singel gavs ut som blev listetta i Japan och såldes i en halv miljon exemplar. Han har även stått bakom ett album som var listetta i Tyskland och sålde i 400.000 exemplar. Från det albumet gavs en singel ut som såldes i 1,2 miljoner exemplar. Singeln är Sag mir was meinst du på tyska med artisten Yvonne Catterfeld, och I believe som den heter i den engelska versionen. Carl skrev melodin, komponerade musik och producerade den låten, men en annan textförfattare anlitades för den tyska versionen.

– De blev helt extatiska när de hörde den och kunde inte sluta prata om hur mycket royalties låten skulle generera till mig. Sedan blev det inte som de sa, berättar Carl som började fatta misstankar om att allt inte stod rätt till. Han började pressa förlagschefen Kevin White på hur det låg till och varför det inte kom in mer pengar i royalties till Carl som räknade ut hur många ex som sålts och hur mycket han skulle få per ex.

– Kevin kunde inte ge några bra svar på mina frågor, säger Carl.

Det handlade om albumettan i Tyskland – med totalt 5 låtar som Carl skrivit – samt singeln i Japan, Australien, Österrike och Schweiz och Tyskland.

– Det är inte svårt att få fram siffror på hur mycket pengar det borde ha blivit, säger han och berättar att Carl samarbetade med två andra kolleger i ett dotterbolag till Multiplay.

– Kevin har blåst dem också, och även de vill få ut de pengar de har rätt till, säger Carl och bedömer att om man räknar riktigt snålt skulle han ha fått ut 800 000 kronor. Men beaktar man alla aspekter inklusive skivförsäljning, radio, och så vidare borde det ha handlat om 1,5-2 miljoner kronor i ersättning till Carl och lika mycket vardera till de två kollegerna.

– Kevin är skyldig oss tre åtminstone 6-7 miljoner kronor totalt, säger han men säger att den beräkningen avser endast låtarna innan den japanska listettan.

Den japanska musikmarknaden är särskilt lönsam för artisterna.

– Japanerna köper enormt mycket musik legalt, berättar Carl och beskriver att det är en hel process i Japan med utvecklingen av nya artister. Redan barn i åldern 7-8 år handplockas till speciella utbildningar där de drillas efter alla konstens regler för en framtid som popstjärnor. Nya pojkband konstrueras och enorma grupper av fans byggs upp kring banden arrangerat av bolagen runtomkring. Först när bandmedlemmarna kommer upp i åldrarna 15-17 år lanseras bandets första skiva som kan säljas i mycket stora volymer.

– Det handlar om en miljardindustri eller kanske till och med en biljonindustri, säger Carl. En av hans absolut största framgångar var att få med en av sina låtar på det första albumet som gavs ut av japanska pojkbandet Kat-Tun. Låten hette I'll be with you.

Där uppstod också bråk mellan Carl och förlagsdirektören Kevin White. White krävde att hans förlag Multiplay Music skulle ha rätt till 40 procent av skivintäkterna.

– Men Kevin hade inte ens hjälpt till att sälja in låten i Japan, berättar Carl som hade samarbetat med en japansk samarbetspartner i musikbranschen där för att sälja in låten.

– Min japanska partner blev heligt förbannad när jag berättade för honom om hur Kevin såg på saken, säger Carl som konfronterade Kevin White med att han inte ens varit med om att hjälpa till att sälja in låten i Japan. Carl pressade Kevin White på hur White kunde kräva en andel av intäkterna när White inte ens varit med om att sälja in låten i Japan. Men Kevin svarade bara att det var han som förmedlat kontakten mellan Carl och den japanska partnern.

– Det visar hur han tänker. Det går inte att resonera med honom, säger Carl och frågade Kevin om vad det innebar.

– Betyder det att Multiplay ska få 40 procent av intäkterna för all framtid för alla mina låtar som lanseras i Japan bara för att ha förmedlat en kontakt? frågar sig Carl frustrerat, och ansåg själv att 10 procent var en rimlig andel för Multiplay.

Förlagschefen Kevin White har efter mycket om och men gått med på att Carl via det anlitade bolaget ska få tillgång till alla räkenskaper hos Multiplay Music, och nu pågår en genomgång av det för att se vad som faktiskt har hänt. När den genomgången är klar kommer frågan om rättegång att aktualiseras.

– Det viktiga nu är att vi har rätt att se alla transaktioner som gjorts, och att Kevin förstår att han kan åka in i fängelse, säger Carl och anger att i stället för att han inte får några pengar och förlagschefen Kevin White åker in i fängelse, skulle han hellre välja att få sina pengar och att Kevin White får gå fri.

– Helst skulle jag vilja skicka torpeder på Kevin, men det är pengarna jag vill ha, säger Carl och konstaterar att Kevin White har två lyxvillor värda 5-6 miljoner kronor vardera, fyra bilar, en hustru, en exhustru, och han åker på lyxsemester en gång i kvartalet.

– Så lever man bara om man har tillgång till väldigt mycket pengar, säger Carl och menar att det är försnillade royaltypengar som går åt till förlagschefen Kevin Whites extravaganta privata leverne.

Carl har även fått fram att de två övriga registrerade styrelseledamöterna i Multiplay Music inte existerar i praktiken.

– De är bara målvakter. Kevin sitter ensammen på sina styrelsemöten, säger Carl.

Realtid.se har sökt Kevin White för en kommentar, men han har än så länge inte gått att nå.

Ian Hammar

redaktionen@realtid.se

Platsannonser

Logga in