Mangold stämde förra året GKL Growth Capital Holding samt grundarna Lars Guldstrand och Peter Lindh på 3,8 miljoner kronor. Som Realtid.se tidigare rapporterat är upprinnelsen ett kreditavtal från november 2012 då Mangold lånade ut 4 miljoner kronor till GKL som i sin tur lånades vidare till Amarant Mining.

I skriftväxlingen mellan parterna framkommer nya detaljer – och anklagelser – om kapitaljakten hösten 2012 då Amarant skulle gå in som storägare i Mineral Invest genom att apportera in Ghana Gold. För att klara detta behövdes minst 35 miljoner kronor, pengar som ett tiotal kreditgivare sköt till, några genom att i sin tur låna upp pengarna hos Mangold.

Enligt Lars Guldstrands och Peter Lindhs version var det Mangold som låg bakom GKL:s inblandning i finansieringen.

Bakgrunden var att ett bolag baserat på Seychellerna var intresserat av att gå in som en av Amarants finansiärer. Men bolaget kunde inte öppna den depå som krävdes för att transaktionen skulle gå att genomföra.

Enligt Guldstrand och Lindh så var det bland annat problem med tidsbrist då ”särskilda kontroller i fråga om t.ex. efterlevnad av penningtvättskontroller” måste genomföras.

För att slippa detta blev Mangolds lösning att GKL skulle agera som en front för bolaget på Seychellerna. Det blev också GKL som öppnade en depå och tecknade ett kreditavtal som Lars Guldstrand och Peter Lindh sedan också borgade för personligen.

Men enligt GKL rådde det samförstånd om att några krav aldrig skulle riktas mot GKL och borgensmännen som en följd av avtalen. Alla krav skulle istället riktas direkt mot Amarant eller bolaget på Seychellerna.

Denna muntliga principöverenskommelse formulerades vid sittande möte mellan Mangolds vd Per Anders Tammerlöv, Amarant-sfärens huvudman Johan Ulander och Peter Lindh, påstår GKL.

Enligt GKL låg ett låneavtal mellan Amarant och bolaget på Seychellerna hela tiden i botten på uppgörelsen. Enligt detta avtal lämnade Amarant också en försthandspant i form av 67,5 miljoner aktier i Mineral Invest till Seychellerna-bolaget.

GKL påstår att samma aktier sedan fördes över till GKL:s depå vilket bolaget inte kan acceptera som en fullgod pant. Enligt GKL har Mangold därmed brutit mot sitt eget kreditavtal.

Förklaringen till Mangolds agerande, är enligt GKL, att firman skulle gå miste om ett arvode på 3 miljoner kronor om inte Amarant fick finansieringen på minst 35 miljoner kronor. Att få med bolaget på Seychellerna var nödvändigt för att nå detta mål.

Mangold bestrider i en svarsinlaga det mesta av GKL:s påståenden. Enligt Mangold var det i själva verket Lars Guldstrand, Peter Lindh och GKL som var drivande i transaktionen och också hade mest att vinna på att den genomfördes.

Mangold beskriver Lars Guldstrand och Peter Lindh som företrädare för Amarant vid tidpunkten. GKL var också delägare i Amarant. I målet finns en handling där Lars Guldstrand även undertecknar ett avtal för Amarants räkning.

Samarbetet med Johan Ulander ska ha varit mycket tätt. Därmed hade de ”starka skäl att skapa förutsättningar för att det totala lånet om åtminstone 35 miljoner kr skulle komma på plats”.

Enligt Mangold var Guldstrand och Lindh fullt införstådda med de avtal som ingicks, inklusive borgensåtagandet. I annat fall har de undertecknat rättshandlingar för skens skull.

”Inställningen är minst sagt anmärkningsvärd”, konstaterar Mangold och tillägger:

”Härvidlag ska särskilt uppmärksammas att Peter Lindh och Lars Guldstrand är mycket erfarna affärsmän som till fullo insett betydelsen av att ingå borgensförbindelser.”

Mangold bestrider att det skulle finnas någon principöverenskommelse om ansvarsfrihet och lägger bevisbördan för detta på GKL.

Mangold pekar också på att GKL hade full kontroll över depån och tillgång till de transaktioner som genomfördes där. Trots det var det först i januari 2014 som GKL framförde invändningar mot avtalen.

”GKL har sålunda under mer än ett års tid spekulerat på Mangolds bekostnad”, skriver fondkommissionären.

Enligt Mangold hade firman kunnat säkra delar av det utlånade kapitalet om GKL hade invänt tidigare och de pantsatta aktierna då hade kunnat säljas ut via Aktietorget. Därmed finns en alternativ skadeståndsgrund som Mangold åberopar.

Av handlingarna framgår att Mangold trots allt lyckades sälja en del Mineral Invest-aktier dagarna före handelsstoppet i juli 2013. Under perioden var omsättningen markant högre i aktien samtidigt som kursen pressades nedåt. Handelsstoppet låg sedan fast till januari i år då aktien avnoterades.

Av lånet på totalt 4 miljoner kronor återstår trots detta 3,8 miljoner kronor att betala plus räntor.

Efter skriftväxlingen har parterna nyligen också mötts i en första muntlig förberedelse i tingsrätten.