Under gårdagen presenterades regeringens höstbudget. Budgeten var inte någon kioskvältare på så sätt att den inte bjöd på några större överraskningar.

Däremot var den ett steg i fel riktning, sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Flertalet nationalekonomer anser att budgeten inte är tillräckligt expansiv. Exempelvis skriver Swedbank i en kommentar att budgeten var ”onödigt försiktig”.

De 13 miljarderna i reformer ska ställas i relation till BNP som väntas växa till närmare 3.500 miljarder under 2011. Alltså inte ens en halv procent av BNP.

Sammantaget väntas de offentliga utgifterna bli 1.718 miljarder under 2011, mot 1.704 miljarder i intäkter. De statliga intäkterna väntas bli 833 miljarder, mot 809 miljarder i utgifter.

Eftersom Sverige fortsatt har för hög arbetslöshet, och således för lågt resursutnyttjande, anser flertalet ekonomer att ytterligare finanspolitiska stimulanser skulle behövas.

Samtliga ekonomer är dock inte keynesianer varför det inte råder en koncensus bland ekonomer om hur väl stimulanprogram fungerar.

Utan att ta ställning i den infekterade frågan om Keynes vara eller inte vara vill jag ge Anders Borg en eloge för att han faktiskt kan hålla igen på krutet. På så sätt har Sverige pengar i ladan om det visar sig bli en dubbeldipp.

Elaka tungor anser att återhållsamheten under de närmaste åren har att göra med att regeringen ska kunna stimulera ekonomin 2014. Kanske finns det en sådan baktanke i syfte att öka chansen att bli omvalda?

Det går i alla fall att konstatera att Anders Borgs smekmånad är över. Föregående mandatperiods rad av reformer, i syfte att öka arbetskraftsutbudet, hyllades av ekonomer.

Under tisdagen hamnade i stället Anders Borgs statssekreterare Hans Lindblad i gräl med Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster. Den sistnämnde saknade långsiktigt tillväxtfrämjande reformer i höstbudgeten.

Likt de flesta ekonomer anser Stefan Fölster att värnskatten är direkt skadlig för ekonomin och därmed bör avskaffas.

Hans Lindblad förklarade att det politiskt är mycket svårt att genomföra en sådan reform utan att införa en ny skatt som slår mot samma grupp. Han frågade efter möjliga lösningar.

Realtid.se djärva förslag är att införa en fasighetsskatt som enbart slår mot hushåll som bor stort.

Fastighetsskatt är en bra skatt då den inte påverkar invånares beslut att arbeta. Dessutom är den mycket svår att fly ifrån. Det går inte direkt att bo i Schweiz och jobba i Sverige…

Det är antagligen politiskt mycket svårt att återinföra en fastighetsskatt, inte minst med en progressiv utformning utefter boyta. Men teoretiskt skulle det gå att införa en ”kvadratmetersskatt” för hushåll som bor större än exempelvis 40, 50 eller 60 kvadrat per person.

Denna lösning skulle göra hushåll mindre måna om att bo ”för” stort och därmed skulle det frigöra boyta. Det skulle även vara en gynnsam reform för miljön eftersom det kostar energi att värma upp större bostäder.

Likt den gamla fastighetsskatten bör denna typ av fastighetsskatt generellt slå mot välbergade hushåll. Detta då folk kan antas ”kosta på sig” att bo större när de tjänar mer och/eller blir rikare.

Naturligtvis skulle denna skatt inte vara lika träffsäker som värnskatten. Men då värnskatten påverkar höginkomsttagares vilja att arbeta är det en skatt som riskerar att göra mer skada än nytta för samhällsekonomin.

Stefan Fölsters förslag var att införa en kostnad på högskoleutbildningar. Ekonomiskt är det en tilltalande idé. I dag ser inte studenten den fulla kostnaden förenat med studieplatsen. Det ökar risken för överutbildning och/eller val av en utbildning som inte renderar i ett arbete.

En utbildning är till stor del en investering som den utbildade drar nytta av i form av högre inkomster. Det finns alltså skäl att förorda ett ökat inslag av egenfinansierad högskoleutbildning.

Problemet är dock att det riskerar att utestänga ekonomiskt svaga individer från utbildningsväsendet och därmed öka klyftorna. Frågan är om det inte är ett för högt pris att betala.

Klart är i vilket fall att höstbudgeten i stort sett gapade tom på ekonomiskt kloka reformer. Förhoppninsvis blir det dock fler sådana under kommande budgetar, exempelvis ytterligare ett jobbskatteavdrag. Däremot lär inte värnskatten avskaffas.