– Jag började på ekonomlinjen på Stockholms universitet, mest för att min bästa kompis hade gjort det valet och utan någon egentlig plan på vad det skulle leda till. Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och matematik och väl där var det väldigt tydligt att makroekonomi och finansiell matematik skulle bli min framtid.

Efter studierna arbetade Simon på miljöorganisationen Det naturliga steget. De hade arbetat fram en metodik för att beskriva ett kretsloppssamhälle och försökte få näringslivet att inse att på sikt finns det absolut inget som helst alternativ till denna väg.

–Jag såg att detta kunde appliceras i en aktiefond som skulle söka vinnande företag inom vinnande sektorer när välden skulle gå mot detta kretsloppssamhälle. Tillsammans med Banco fonder lanserade vi Svensk Miljöfond 1994, kanske världens första miljöfond som inte var inriktade på snälla miljöföretag utan på företag som skulle gynnas i en framtida samhällsomvandling. En viktig lärdom från detta jobb var vikten att tänka långsiktigt och försöka se större trender som kommer påverka såväl samhället som företag.

Karriären tog rejäl fart när Simon fick anställning på Investor där han bland annat byggde upp deras aktietrading.

–Jag minns tydligt ett möte jag hade på Investor. Jag träffade ledningen för det ryska bolaget Len Telefonski och de sade sig även ha monopol på fibernät i regionen, något jag tyckte lät spännande och attraktivt. Vid möten med ledningen visade de mig fantastiska siffror och framtida prognoser. Bolaget var dock för illikvitt för en position i min tradingportfölj, men jag kände att jag själv inte ville missa tillfället och köpte privat för ett stort belopp relativt min ekonomi.

Det gick dock inte alls som väntat. Simon förlorade 80 procent av investeringen då det visade sig att ledningen helt enkelt ljugit om det mesta.

–För mig var det ett uppvaknande och en insikt om att verkligen ifrågasätta information. Något som sedan räddat mig många gånger genom åren.

Simon har arbetat inom finansbranschen i snart 30 år, men inte alltid som fondförvaltare. Det naturliga steget följdes som sagt av Investor och i slutet av 1990-talet såg Simon möjligheter inom internetrelaterade företag. Han hoppade av Investor för att tillsammans med vänner starta en ett VC-bolag inriktat på tidiga internetbolag, Speed Ventures NV.

I mars år 2000 hade de kontor i åtta länder och cirka 30 bolag i portföljen. Men efter IT-kraschen var dock intresset minimalt för denna typ av kassaflödesnegativa bolag. De monterade ner bolaget och sålde innehaven samt kassan.

–Även om Speed Ventures inte gick som vi hoppades hade jag fått smak för att driva eget. Jag startade då fondbolaget OPM. 2008 såldes halva OPM till HQ som sedan kom in i Carnegiesfären året efter. Sedan dess har jag arbetat nära Carnegie Fonder där bland annat Hans Hedström, tidigare vd på Carnegie Fonder, satt i vår styrelse under många år. Jag är anställd på Carnegie Fonder sedan våren 2020 då OPM togs över av bolaget.

Simons arbetsområde är globala aktier och tillgångsallokering. Sedan många år arbetar han nära sin kollega Emanuel Furubo och de har en löpande dialog över dagen om vad som ska göras i portföljer och projekt.

–Vi har sällan formella möten utan i stället många små avstämningar. Arbetet är inte bara kopplat till normala arbetstider utan jag, liksom många av mina kollegor, går ständigt och funderar på olika investeringsmöjligheter. Man lever helt enkelt med sitt jobb stora delar av dygnet.