Krispaket eller inte – efter Grekland väntar Spanien, Portugal, Italien och Irland.

Kanske kan EU-kommissionen lösa Greklands problem i mars, men också stabilare EU-länder är på väg åt fel håll.

Summan av ofinansierade framtida åtaganden växer. Hit räknas allt som kommer att sluta som statsskuld om vi inte finansierar det med sänkta utgifter, höjda skatter eller lån.

Hittills handlar det om fyra gånger så mycket pengar som vi drar in på ett år.

Det gäller för EU i genomsnitt – och det gäller för Sverige.

Vi skulle alltså redan ha behövt spara undan fyra gånger bruttonationalprodukten, bnp, för att vara ikapp.

Riksgälden bedömer att Sveriges statsskuld var 39 procent av bnp vid utgången av 2009, men de samlade åtaganden som riskerar att sluta som statsskuld i framtiden var över 400 procent.

De senaste åren har bnp sjunkit. Samtidigt har dessa ofiansierade framtida åtaganden stigit stadigt, också i Sverige.

I Grekland handlar det om nästan nio gånger bnp som inte finansierats.

Det här visar en sammanställning av data från EU:s statistikorgan Eurostat som redovisas av ekonomen Jagadeesh Gokhale i en rapport för den amerikanska organisationen National Center for Policy Analysis i januari 2009.

– Läget i Grekland är ju rätt prekärt, säger han till Realtid.se

Det årliga underskottet för dessa ofinansierade åtaganden är 14 procent av bnp i Grekland. En liten siffra med en stor innebörd.

– Det kanske inte låter så mycket, men då måste du tänka på att några av de största krispaketen världen sett bara kunnat förändra den här siffran med någon enstaka procentenhet.

Sverige ligger bättre men inte bra till med 9 procent.

Vi skulle alltså behöva lägga undan och spara 9 procent av bnp varje år för att inte förvärra läget.

– Jag tycker att det ser mycket hotfullt ut, säger Jagadeesh Gokhale.

– Stora ekonomier som Frankrike, Tyskland och Italien ligger kring 10 procent. Om de hamnar i samma svårigheter som Grekland nu har så kan det bli riktigt seriöst.

– Det här underskottet hotar att kullkasta det ekonomiska fundamentet för hela Europa.

Skenande pensioner till EU-ländernas åldrande befolkning är en av de strukturella orsakerna till att hotet växer.

– Även om EU-länderna minskar sina utgifter radikalt så räcker det inte för att finansiera pensionerna. Och att finansiera pensioner med höjda skatter kommer att ge en backlash, säger Jagadeesh Gokhale.

– De unga kommer att säga att ”ni vill tydligen inte investera i oss – då vill vi inte heller jobba och betala skatt till er”.

Istället presenterar han en lösning som säkert välkomnas hos den liberala tankesmedjan Cato, ett amerikanskt Timbro – som också betalar en del av hans arbete.

– Långsiktiga nedskärningar av välfärdssystemet till nivåer som dagens unga generation är villiga att betala för nu är det enda sättet att inte skjuta problemet på framtiden.

Att Sverige har höga skatter är inget problem i sig. Däremot blir det förstås svårare att höja skatterna ännu mer.

– Så länge dagens generation är beredd att betala så är det väl bra. Men att fortsätta med samma utgifter utan att betala – då blir det farligt, säger Jagadeesh Gokhale.

– Alla underskott kan ju bli till problem, men så länge det handlar om små underskott så kan det tolereras.

– Särskilt om pengarna spenderas på något som skapar värde som till exempel utbildning. Det blir ju en tillgång.

– Det är underskott som används till konsumtion som är farligt.

– Då förlorar folk förr eller senare förtroendet för att regeringen ska kunna betala vad den lovat.

Finansmogulen George Soros efterlyser ett finansdepartement för EU som kan komplettera Europeiska centralbankens penningpolitik med en verksam finanspolitik. Det skriver han själv i Financial Times.

Så mycket överstatlig makt tror inte Jagadeesh Gokhale på.

– Jag tror att det räcker med att rycka upp sig, att skärpa kraven.

– Maastrichtavtalet har en massa kryphål. Dessutom är kraven på medlemsländerna fel.

EU har bland annat krav på ett tak för medlemsländernas skulder. Fel mått, tycker Jagadeesh Gokhale.

– Att mäta skulderna visar vad som redan hänt, i det förflutna. Det blir bara ett trubbigt sätt att beskriva historiska misslyckanden.

– Vi kan inte ha en överenskommelse som bara tittar på vad som redan hänt.

För att komma tillrätta med växande underskott för pensioner måste EU-länderna istället komma överens om krav på nyckeltal som mäter framtida åtaganden.

EU-kommissionens övervakning, uppföljningen, måste ta hänsyn till att medlemsländerna har olika förutsättningar. Skillnaderna i demografi och produktivitet är så stora att det är meningslöst att ha samma förväntningar på alla.