Tänker Xi gå i Putins fotspår?

Liberala demokratier har varit på nedgång under de senaste decennierna. De har beskyllts för att vara ett degenerat sällskapsspel, där en elit av proffspolitiker, som distanserat sig från sina medborgare, byter stolar med varandra utan att det politiska innehållet eller riktningen ändras nämnvärt. Högerpopulismen i västerländska demokratier har hämtat sin näring ur detta, med benäget finansiellt och ”opinonsbildande” bistånd från Ryssland.

Rysslands president Putin ambition om att banka in tesen om den depraverade liberalismen har varit tydlig länge. Läs gärna denna mycket intressant intervju i Financial Times från september 2019. ”Liberalismen har överlevt sitt syfte” säger Putin. Vladimir Putin: liberalism has ‘outlived its purpose’ | Financial Times (ft.com)

Den intervjun är tänkvärd eftersom Putins världsbild och mål är så uppenbara.  Det som nu händer i Ukraina är egentligen ingen överraskning. Vektorns riktning för detta spel har varit klar hela tiden. Tidpunkten för en större konfrontation har varit det enda osäkra och Putin kommer inte att sky några medel när han satt bollen i rullning.  Läs också denna intervju med den amerikanska säkerhetsrådgivaren Fiona Hill, som varit oerhört klarsynt och tydlig om vad och vem vi har att göra med. ‘Yes, He Would’: Fiona Hill on Putin and Nukes – POLITICO

”Utan att överdriva så har nu mycket satts i spel. Men frågan är om inte Putin nu har gett den liberala demokratin sin största vaccindos någonsin. Det tidigare abstrakta begreppet frihet har börjat ta fast form.”

Men Putin har med sin storskaliga manöver också blottlagt de auktoritära systemens största svaghet. Nämligen en total brist på självkorrigerande mekanismer och därmed oförmåga att hantera icke avsedda konsekvenser, samt en total brist på mänsklighet. Kontrasten mellan tydliga demokratiskt inriktade ledare som Ukrainas president Voldomyr Zelensky eller för den delen Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och Vladimir Putin sammanfattas av de jiddischska begreppen ”Mensch” och ”Schmuck”, där det senare etymologiskt kan härledas från beteckningen på en särpräglat manlig kroppsdel.

Utan att överdriva så har nu mycket satts i spel. Men frågan är om inte Putin nu har gett den liberala demokratin sin största vaccindos någonsin. Det tidigare abstrakta begreppet frihet har börjat ta fast form.

När nu konsekvenserna av Putins rörelser på detta sluttande plan har blivit övertydliga är en annan lika avgörande faktor hur Kina och dess ledare Xi Jinping kommer att agera och förhålla sig. Den 68-årige Xi Jinping har ju tydligt trampat in i samma fotspår som sin ett år äldre kamrat Vladimir Putin, vilka för övrigt beskrivs ha starka personliga band.  Xi Jinping har ju kontinuerligt stärkt sin personliga makt och samtidigt allt mer inskränkt de friheter som det kinesiska folket har haft. Upphävandet av 1982 års konstitutionella regel om att alla toppositioner, förutom ordförandeskapet i den Centrala Militärkommissionen tidsbegränsas till två perioder (tio år), är tänkt att bereda väg för ett tidsmässigt obestämt maktinnehav för Xi Jinping. Denna regel infördes under Deng Xiaoping för att just förhindra att makten koncentrerades till en enskild person, med erfarenheter från de katastrofer som personkulten under Maos ledarskap gett upphov till.

Att Ryssland inte har något helt entydigt stöd från Kina visas av att Kina inte röstade mot FN:s resolution mot Rysslands invasion av Ukraina, utan lade ner sin röst. Att Ryssland endast stöddes av tre av de närmast sörjande, Belarus, Nordkorea och Syrien, samt ”uteliggaren” Eritrea, visar ändå var världsopinionen befinner sig i denna fråga.

Kina lider trots allt inte av samma imperialistiska fantomsmärtor som Ryssland och den sovjetskolade ledningen har. De kinesiska rädslorna har främst handlat om undvika de interna katastrofer och yttre angrepp som landet har genomlidit. Den kinesiska ekonomin är också i obalans med en hotande finans- och fastighetskris. En rationell och pragmatisk Xi skulle nog prioritera ekonomin och handelsrelationerna med väst, och därmed det interna lugnet, före ett entydigt stöd för sin vän i Kremls och Dostojevskijs Källarhål.

Men vi har dömts att leva in intressanta tider, och svaret på hur Kina och Xi Jinping kommer att agera är en av de existentiella frågor som vi står inför.