UBS hemmabas för denna verksamhet ligger i London där banken har en grupp på ett 50-tal experter, och i Sverige finns en trupp på fem personer för att nå ut bättre här i regionen.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Finans och Försäkring som skickas ut varje fredag.

Dessa specialgjorda värdepapper – så kallade ”strukturerade produkter” eller ”strukturerade derivat”, ligger under UBS affärsområde Investment Banking, där Johansson var högste chef inom hela UBS globalt.

Ändå är det just sådana avancerade instrument som har beskyllts för att vara orsaken till finanskrisen, just för att alla investerare inte till fullo begrep vad dessa produkter innebar.

UBS är den bank i Europa som drabbats värst i finanskrisen, och schweiziska staten har tvingats pumpa in 500 miljarder kronor i banken för att undvika katastrof.

Men detta hindrar inte UBS att gå på fortsatt offensiv.

Den finansiella ingenjörskonsten har utvecklats så pass att investerare inte längre står inför valet mellan aktier och obligationer.

I dagsläget går det att skapa mer eller mindre vilka investeringsalternativ som helst, beroende vad man vill satsa på.

Beroende på vad investerarna är intresserade av för case för stunden, ska UBS vara de som är snabbast på att skapa investeringsalternativ som investerarna vill ha.

Det kan vara så enkelt som att se vad som står på affärstidningarnas förstasida varje dag, och snabbt skapa instrument på ett visst aktuellt tema som det kan stå om där.

UBS har själv en stab med ingenjörer som kan den avancerade matematik som behövs för att beräkna värdet på dessa komplicerade investeringsprodukter.

UBS har direktkontakt med stora professionella investerare såsom försäkringsbolag och pensionsfonder, och säljer in produkterna till dem.

Gentemot privatpersoner går UBS via de svenska storbankerna och aktiemäklarfirmorna för att sälja in produkterna.

Det kan vara så att Swedbank ringer UBS en förmiddag och vill ha ett visst instrument för 100 miljoner kronor som de sedan säljer vidare till sina kunder.

UBS tar ut en avgift för detta, och även Swedbank i nästa steg.

I slutändan ska kostnaden för kunden motsvara avgiften för att investera i en vanlig aktiefond, det vill säga kanske 0,5-1 procent per år av investerat kapital.

Vitsen för kunden är att det blir billigare att köpa ett sådant här instrument av UBS, än om kunden försökt skapa det själv.

Förutom UBS finns andra ”konstruktörer” som konkurrerar på detta område, såsom franska banken Societe Generale (”SocGen”), skotska banken RBS, schweiziska banken Credit Suisse, eller amerikanska investmentbanken Morgan Stanley.

De säljer alltså sedan delvis produkterna vidare direkt till storinvesterare, eller via andra ”återförsäljare” såsom SEB, Handelsbanken, Nordea, Garantum, HQ eller Acta.

De sistnämnda kan även delvis själva agera konstruktörer ibland.

Det finns duktigt folk inte minst på exempelvis Handelsbanken med Peter Åberg och Garantum med dess vd Anders Sandberg.

Mellan konstruktörerna och återförsäljarna sker det många kontakter i båda riktningarna med idéer om strukturerade produkter som kan vara intressanta.

Fram till för tre år sedan var den här konstruktörs-businessen rena guldgruvan för bankerna. De anställda som jobbade med detta fick stora bonusar.

Men sedan har det blivit kärvare tider, och i fjol har denna verksamhet till och med ofta gått med förlust på olika håll.

Det är lättare för ”försäljningskanalerna” såsom ovannämnda svenska banker och mäklarfirmor som kontrollerar slutkunderna.

De klarar sig även genom sämre tider med vinst, eftersom de alltid kan ta ut en avgift från kunden, oavsett vad kunden sedan investerar i.

UBS för sin del är av uppfattningen att de flesta investerarna haft väldigt bråttom med att köpa aktier igen nu på sistone, då kurserna stigit något från bottennivåerna.

Folk kanske haft lite väl bråttom. Visst är det svårt att sia om börsen, men man kan konstatera att många velat komma in på aktiemarknaden igen de senaste veckorna även om det fallit något på slutet.

Det UBS ser på nu är att hitta andra, smartare sätt för kunderna att tjäna pengar.

Därmed kan UBS konstruera särskilda strukturerade produkter för det.

Vad för konkreta investeringar kan dessa produkter således handla om?

Endast fantasin sätter gränserna, men här är några exempel:

1)

Det kan handla om att konstruera produkter som har med råvaror att göra.

Råvaror kan ofta vara svårt för privatpersoner att själva investera direkt i.

2)

Produkter som stiger i värde om inflationen blir hög.

3)

Produkter som stiger i värde om den japanska yenen stiger.

6)

Produkter som stiger i värde om börsen rör sig mycket – oavsett åt vilket håll.

7)

Produkter som stiger i värde om företagsobligationer är en bra investering.

8)

Produkter som stiger i värde om oljepriset stiger.

Här kan det exempelvis vara så att Financial Times eller Dagens Industri skriver på sin förstasida om någon oljeexpert som tror på kraftig oljeuppgång, och så fixar UBS snabbt fram instrument som kan säljas till investerarna utifrån detta.

Det gäller även att försöka förutspå vad som ska stå på framsidan om en eller tre månader, och skapa produkter för det redan nu.

9)

Produkter som förändras i värde beroende på hur en eller flera hedgefonder utvecklas.

10)

Produkter som man tjänar pengar på om värdet på två underliggande ”parametrar” såsom börsen och råvarupriserna rör sig likartat – det vill säga att det finns en ”korrelation” mellan dem.

Eller att två sådana parametrar rör sig i motsatt riktning och inte har korrelation.

11)

Produkter som man tjänar pengar på om utdelningen för aktier i ett börsindex, hamnar på en viss nivå.

Som det är nu finns exempelvis prognoser om att aktieutdelningarna år 2012 i vissa fall kommer att uppgå till 40 procent av vad de blev år 2008.

Det verkar vara lite väl pessimistiskt, och då kan UBS skapa instrument som man tjänar pengar på om utdelningen år 2012 blir bättre än 40 procent av fjolårets nivå.

12)

Vill man absolut ha aktier, kanske en investerare vill ha motsvarande en fond med de 750 mest omsatta aktierna i världen.

Det kan bli dyrt att skapa själv med en halv miljon att investera för, och investerare gynnas då av att köpa konstgjorda instrument för detta.

Dessutom kan flera av ovanstående alternativa strukturerade produkter kombineras så att man får flera av dessa typer av effekter i samma paket.

Ju fler sådana effekter UBS bakar in i samma paket, desto större avgifter tjänar UBS på detta.

Beroende på hur avancerad en produkt är kan UBS således tjäna 0,2-0,8 procent i vinst av det kapital som investeras i produkten.

Gör UBS något bra, kan UBS tjäna bättre marginaler.

UBS anser inte att man kan skylla finanskrisen på de ”strukturerade produkterna”, och att de amerikanska ”subprime-lånen” med bostadslån till folk med låg kreditvärdighet därigenom kunde luras på intet ont anande investerare.

Vem hade kunnat veta det, att 18 procent av lånen inte skulle betalas tillbaka i USA?

Orsaken till finanskrisen var att låntagarna hade lånat för mycket. De kunde inte betala tillbaka.

Att det sedan fanns instrument som gjorde det lätt för låntagarna att låna pengar, hjälpte sedan inte till för att undvika finanskrisen.

Men man måste se efter vad som är orsak och verkan. Det var inte bankernas fel att det fanns en efterfrågan från folk att låna mycket pengar.

Nackdelen var att bankerna använde de värdepapper som skapades och investerade i dem själva.

Men vem hade för fem år sedan trott att Lehman Brothers skulle krascha? Den bedömda risken för det var obefintlig.

Visst är det lätt att vara efterklok nu – ”Harry Hindsight is always the best trader”.

Vem hade exempelvis kunnat tro att Ericsson-aktien skulle gå från 230 kronor till 1,50 och nästan gå i konkurs häromåret?

En person som förutsåg finanskrisen var dock amerikanska hedgefond-förvaltaren John Paulson.

Ja, men det var en person.

Det är likadant som att vem som helst hade kunnat förutse det, eftersom grannen som köpte ett hus för två år sedan fått se husets värde dubblas under samma period.

Då borde man ha insett att det var lite väl hett.

Alla tecken fanns där – exempelvis de ryska jätteyachterna.

Men när det väl gäller är det inte så lätt att tänka att efter sol kommer regn, eller tvärtom.

Det var som de sa på tv-kanalen CNBC: Man vill inte betta på att jorden går under, för undergången inträffar bara en gång.

Och nu har börsen gått upp kraftigt de senaste veckorna för att alla plötsligt vill köpa aktier.

Det borde man fatta att det inte är uthålligt.

Men visst kan det vara långsiktigt rätt att köpa när det är billigt.

Det behöver inte vara som många tror att läget är sämre bara för att aktiekurserna går ner mer.

Många tror ju att det är sämre ju mer börskurserna faller och bättre ju mer börskurserna går upp.

Folk är ofta sådana att de överskattar åt ena eller andra håller.

Historiskt har proffs som förvaltar en fond varit bättre insatta i vad man ska investera i än många enskilda investerare, men i dagsläget med internet så flödar informationen mycket friare och många fler är ”experter”.

Det skapar ett behov av strukturerade produkter som snabbt och billigt kan tillgodose investerarnas önskemål beroende på hur de vill investera.

Men strukturerade produkter är som sagt inte alltid så lättanalyserade.

Någon tidning jämförde nyligen sådana produkter från Garantum och Swedbank och kom fram till att den ena var värdelös och den andra superbra.

Men i själva verket var de identiska för UBS hade konstruerat båda.

Har man själv träffat Jerker Johansson som fram till måndagsmorgonen var chef för hela UBS affärsområde Investment Banking, finns egentligen bara gott att säga om Johansson.

Han kom in sent till UBS, och Johansson kan därför inte lastas för den negativa utvecklingen för UBS Investment Banking-del under finanskrisen.

Även om Johansson tidigare hade en topposition på den högt ansedda amerikanska investmentbanken Morgan Stanley, var Johanssons position på UBS att betrakta som ett pinnhål högre.

Man kan imponeras över folk som lyckats nå ledande positioner i stora organisationer.

Men ofta verkar de inte ha en högt kvalificerad intellektuell bakgrund vad gäller utbildning och så. Det verkar vara andra faktorer såsom politik som styr.

I exempelvis Frankrike skulle det dock aldrig funka att en person blev vd för en storbank som SocGen, utan att ha doktorerat eller ha motsvarande kompetens om strukturerade derivat, eftersom det är en så stor del av dessa bankers lönsamhet.

Flera nyckelpersoner på banker med en bakgrund inom strukturerade produkter, har trots allt avancerat till höga positioner.

SEB:s vd Annika Falkengren lär ha en sådan bakgrund.