Revisorer är skyldiga att bedöma risken för penningtvätt och även dokumentera denna riskbedömning.
Revision

Så här kan revisorer förhindra penningtvätt

Banker och finansiella revisorer är enligt lag skyldiga att bedöma risk för och rapportera misstänkt penningtvätt. Realtid går igenom vad som gäller.

Uppdaterad 2018-09-21
Publicerad 2018-09-21

För drygt ett år sedan, den 1 augusti 2017, trädde en ny penningtvättslag i kraft. Den träffar flera av näringslivets aktörer: finansiella institutioner, revisorer och advokater har särskilda skyldigheter. Lagen innebär att verksamhetsutövare ska förstå hur deras verksamhet skulle kunna utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt bedöma hur stor risken för detta är.

Den allmänna riskbedömningen ska vara skriftlig. Därutöver ska verksamhetsutövaren göra en riskbedömning för varje kundrelation och ha rutiner och riktlinjer för verksamheten. Allt ska dokumenteras skriftligt.

– Penningtvättslagen gäller för banker och revisorer, och även advokater. Däremot tillämpas den olika av olika verksamheter, säger Sara Orback, jurist på revisorernas branschorganisation FAR.

I fallet banker är risken stor att verksamheten som sådan används som ett led i penningtvätt, vilket ställer särskilda krav på att de har system som fångar upp misstänkta transaktioner.

– När det gäller revisorer och revisionsbyråer är risken generellt mindre att verksamheten utnyttjas, men det kan exempelvis finnas en risk att man vill dölja penningtvätt för revisorn och revisorn är skyldig att inför ett revisionsuppdrag bedöma hur stor risk för penningtvätt som kan förknippas med kundrelationen, säger Sara Orback.

Avvikande transaktioner kan vara tecken på penningtvätt. Exempel på avvikande transaktioner kan vara att det saknas affärsmässighet i transaktionerna, att de är ovanligt stora eller ovanligt många till en viss mottagare. Det kan också vara transaktioner till en geografisk destination som avviker för det som är normalt för kunden i fråga. Onödigt komplexa transaktioner bör också få varningsklockorna att ringa.

Revisorer har åtminstone sedan 2009, då lagen om penningtvätt kom, en skyldighet att rapportera misstänkt penningtvätt

Steg ett för en revisor som står inför en misstänkt transaktion är att granska den närmare och ställa frågor till företaget. Om revisorn inte får tillfredsställande svar och misstanken kvarstår ska det anmälas till Finanspolisen. Anmälan är sekretessbelagd, däremot är huvudregeln att revisorn ska avsäga sig uppdraget om risken kvarstår.

– Tidigare var det oklart om revisorn kunde ha kvar uppdraget även efter att ha rapporterat misstänkt penningtvätt, i och med den nya lagen är det klarlagt att  huvudregeln att man ska avgå, säger Sara Orback och fortsätter:

– Lagen verkar kanske inte så komplicerad, men i de konkreta situationerna är den svår för det är många bedömningsfrågor att ta ställning till. Huruvida man kan ha kvar uppdraget eller måste avgå omedelbart är en sådan och det har varit omdebatterat. En revisor som avgår kan väcka kundens misstanke, vilket går emot lagens intention om att kunden inte ska få veta att en anmälan har gjorts.

Penningtvätt liksom andra former av ekonomiskt bedrägeri är riggat för att inte upptäckas. För att en revisor ska ha en chans att upptäcka den krävs att hen i utgångsläget bedömt att det finns en högre risk för penningtvätt i det enskilda fallet.

– Chansen för upptäckt beror på den riskbedömning revisorn gjort och vad man har för väsentlighetstal i revisionen. Transaktionerna kan ju vara utformade så att de inte ska träffas av revisorns väsentlighetskriterium, säger Sara Orback.

Inom finansiell verksamhet är risken för penningtvätt per definition oftast hög, men revisorns bedömning av kundens riskprofil påverkas av vilka system som finns på plats för att minska risken för penningtvätt.

FAR:s uppfattning, som den kommer till uttryck i revisorernas vägledning "FAR:s uttalanden i revisorsfrågor, RevU 4", är att den övervakning som föreskrivs i penningtvättslagen inte är mer omfattande än de granskningsåtgärder som en revisor normalt vidtar inom ramen för sin revision.

Det betyder att revisorn inte har någon utökad granskningsskyldighet rörande potentiellt misstänkta transaktioner, om inte riskbedömningen vid revisionens början eller andra indikationer under revisionen visat på annat.

Däremot poängterar FAR i sin vägledning att riskbedömningen med avseende på penningtvätt måste dokumenteras.

Platsannonser

Logga in