Alfred Bergs svenska verksamhet passade inte längre in i den förre ägaren BNP Paribas strategi. Den franska banken anser att lokala produkter inom kapitalförvaltning sköts bäst av lokala spelare, medan BNP Paribas fokuserar på  globala tjänster och produkter till sina kunder. 

Köparen av Alfred Bergs förvaltade kapital på cirka 10 miljarder kronor var Carnegie Fonder, som ägs av kapitalförvaltargruppen Carneo. För Altorägda Carneo var det den första större affären för att omstrukturera den nordiska marknaden för kapitalförvaltning.

Det har pratats länge om konsolideringsbehov av den svenska fondmarknaden, drivet bland annat av stordriftsfördelar, nya regelverk som ökar kostnader för fondbolagen och omgörningen av Pensionsmyndighetens fondtorg. Enligt Martin Öqvist, vd för Lannebo Fonder, var det egentligen först förra året som konsolideringen började. 

Exempel på konsolideringen är att Cicero har gjort flera förvärv, East Capital köpte  fondbolaget Monyx förra året och Altor-ägda Carneo har sagt att de har stora förvärvsambitioner.

Nya regler för premiepensionssystemet har bidragit till omstruktureringen. Ett exempel är East Capitals köp av Monyx, som hade cirka 30 miljarder kronor i förvaltat kapital, främst i PPM-fonder med risk att inte få vara kvar på fondtorget. 

Förra året kom det en ny lag för att komma till rätta med oseriösa aktörer på Pensionsmyndighetens fondtorg. Lagen trädde i kraft i november, alla fondbolag blev uppsagda från fondtorget under våren förra året och de som ville vara med framöver var tvungna att ansöka. 

Förändringen har redan inneburit att antalet fonder har minskat. I början av 2018 fanns det cirka 840 fonder på fondtorget, vilket hade minskat till runt 780 i slutet av förra året. Antalet fonder som har ansökt om deltagande i det nya systemet krympte till cirka 570 och det dröjer till slutet av året då vi får veta hur många som är kvar när alla ansökningarna har granskats. Därutöver väntas antalet fonder minska ytterligare i steg två, som är under utredning, i omgörningen av premiepensionens fondtorg. 

Hur började och utvecklades då svensk fondmarknad?

Enligt Fredrik Nordström, vd för Fondbolagens förening, sattes det första fröet 1958 av bröderna Ragnar och Gösta Åhlén, som inom ramen för sitt postorderföretag startade ett månadssparande som liknar en värdepappersfond. Politiska beslut, som skattegynnat sparande i slutet på 1970-talet, allemansfonder i början på 1980-talet och premiepensionssystemet har, enligt Nordström, varit viktiga drivkrafter. Även börsuppgången på 1980-talet var central för utvecklingen av fondsparandet. 

– Börsuppgången var jätteviktig och sammanföll med att många fick en exponering mot aktiemarknaden och en bra avkastning under 1980-talet. Det har antagligen varit avgörande för intresset, förklarar Fredrik Nordström.

– Jag kommer så väl ihåg att min mormor berättade att hennes väninna som var frisör hade lyckats bli miljonär på fondsparande. Allemansfonderna var en fantastisk reform som gav många, inte bara höginkomsttagare, tillgång till finansmarknaden, fortsätter Fredrik Nordström. 

Men Stockholmsbörsen har klarat sig väl även i ett längre perspektiv och haft i genomsnitt en årlig avkastning på runt 16 procent under de senaste 40 åren. Den svenska samlade fondförmögenheten på runt 4 500 miljarder kronor utgörs till runt två tredjedelar av vinster, enligt Fondbolagens förening.

I ett internationellt perspektiv är svenska hushållens fondsparande mycket utbrett, enligt Nordström, som säger att “Sverige är världsledande på fondsparande”. Han hänvisar till att 76 procent av svenskarna sparar i fonder eller fondförsäkring och inklusive premiepensionen är det alla vuxna svenskar.

Storbankerna var först med allemanssparande, följt av flera fristående fondbolag i början av 1990-talet. Under 1990-talet växte också unit-linked försäkringar fram som ett viktigt inslag i tjänstepensioner och privat pensionssparande, vilket ökade fondsparandet. Svenskarnas långa erfarenhet av fondsparande lade grunden till att det gick att införa ett premiepensionssystem, påpekar Nordström. 

Premiepensionen, där löntagarna själva ska bestämma vilka fonder som 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten ska placeras i, står idag för en fjärdedel av hushållens totala fondförmögenhet. 

En stor förändring under de senaste 20 åren, och särskilt de senaste 10 åren, är att det indirekta fondsparandet vunnit mark från direktsparande i fonder. År 2000 var två tredjedlar i direktsparande, där spararen hade direkt kontakt med fondbolaget, vilket sjunkit till nuvarande 13 procent, enligt Fondbolagens förening. Idag består hushållens totala fondsparande till drygt 40 procent av premiepensionen och investeringssparkonto (ISK), där premiepensionen är den större delen. 

Under de senaste tio åren har indexfonder vuxit sig allt större, från 8 procent av den totala fondförmögenheten i aktier till 17 procent, vilket bidragit till att minska de totala fondavgifterna. 

Fondsparande har delvis ersatt hushållens direktinvesteringar i aktier jämfört med 1990-talet.

– Det har gjort det enkelt för hushållen att månadsspara och få riskspridning. Det är också enklare att köpa in sig i utländska aktiemarknader via fonder, säger Fredrik Nordström. 

Hur ser framtidens fondmarknad ut? Läs fortsättningen på Realtids sajt på fredag.