Trots att stora resurser lagts ner på rättsväsendet de senaste tio åren har resultaten uteblivit.

Riksrevsionen är inte nådig i sin senaste rapport efter en granskning av regeringens och myndigheternas arbete med unga brottslingar, vardagsbrott, inställda rättegångar, jakt på vinster från brott, ekonomisk kompensation till brottsoffer, polisens brottsförebyggande arbete och kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott. Riksrevisionen har också granskat hur regeringen och rättsväsendets myndigheter har styrt verksamheten under de senaste tio åren.

”De problem vi har sett handlar inte om brist på resurser utan på hur resurserna används och hur verksamheten leds och styrs” skriver riksrevisor Jan Landahl på SvD Brännpunkt i dag.

Riksrevsionens slutsats är att regeringen och myndigheterna inte lyckats effektivisera viktiga led i rättskedjan. Ärenden ligger onödigt länge hos polis, åklagare och tingsrätter. Rutiner och arbetssätt är ineffektiva. Samordningen mellan olika myndigheter fungerar inte heller på ett bra sätt. Dessutom är effekten av polisens brottsförebyggande arbete oklar och Kriminalvårdens planering för intagna inför frigivning fungerar inte heller, menar Riksrevisionen. Dessa brister innebär att fler personer – än nödvändigt – utsätts för brott.

Både brottsoffer och förövare får vänta länge för att få ärenden prövade. Det innebär att det dels tar för lång tid att få upprättelse och dels att ungdomar som begått riskerar att fastna i kriminalitet om de inte får en snabb reaktion från samhället.

För att förbättra situationen föreslår Riksrevisionen några åtgärder: regering och berörda myndigheter bör analysera bristerna i rättskedjan och vilka behov som finns. Därtill bör regeringen ta fram en strategisk och åtgärdsinriktad plan. För det tredje, menar Riksrevisionen, bör regeringen och myndigheterna fortsätta med att förbättra kompetens och kunskapsstöd inom rättsväsendet. Dessutom måste regeringen följa upp åtgärder löpande och återrapportera resultat till riksdagen.