Utgiftstaket är en del av det finanspolitiska ramverket. Ramverket växte fram efter den ekonomiska krisen på 1990-talet, som innebar stora offentligfinansiella underskott och en snabbt stigande statsskuld. Syftet med ramverket är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar och transparent finanspolitik. Granskningen ska undersöka om tillämpningen av utgiftstaket är i enlighet med intentionerna i det finanspolitiska ramverket. Det framgår av ett pressmeddelande.

– Utgiftstaket ställer höga krav på regeringens budgetberedning och uppföljning av hur utgifterna under taket utvecklas. Inga utförliga granskningar av detta har tidigare gjorts, säger riksrevisor Helena Lindberg i en skriftlig kommentar.

Utgiftstaket innebär att de så kallade takbegränsade utgifterna (statsbudgetens utgifter utom ränteutgifterna men med tillägg för utgifterna i ålderspensionssystemet) inte får överstiga ett belopp som föreslagits av regeringen och beslutats av riksdagen tre år tidigare. En viktig funktion för utgiftstaket är att ge förutsättningar att uppnå överskottsmålet med en önskvärd avvägning mellan utgifter och skatteuttag. Utgiftstaket är också centralt i budgetberedningen, det sätter en övre gräns för den totala utgiftsnivån i förslaget till statsbudget och tvingar fram prioriteringar mellan och inom olika utgiftsområden.

Regeringens hantering av utgiftstaket har kritiserats genom åren. Dels för att de åtgärder som den har vidtagit för att undvika ett överskridande snarare har handlat om att utgifter flyttats mellan olika kalenderår än om åtgärder som påverkar utgiftsutvecklingen. De senaste åren har regeringen även fått kritik för att den inte tillräckligt motiverar sina förslag till utgiftstak samtidigt som förslagen inneburit relativt stort utrymme för möjliga utgiftsökningar i förhållande till överskottsmål och förväntade skatteintäkter.