För att förslaget ska förstärka statens möjligheter att hantera problem i den finansiella sektorn måste de högre avgiftsinbetalningarna underlätta för staten att snabbt
kunna stödja banker finansiellt, exempelvis genom att ta upp lån på kapitalmarknaderna, den dag då det krävs, skriver riksbanksledningen vidare i sitt svar.

Riksbanken tycker i sitt svar att bankerna bör bidra till finansiering av åtgärder i kris. Men de avstyrker förslaget att ta bort riskavgifterna efter att reservens storlek nått den svenska målnivån.

Riksbanken anser istället att det bör utredas hur avgifterna kan utformas utifrån mer försäkringsmässiga principer, där nivån för den enskilda banken speglar de kostnader för staten som banken kan ge upphov till om den försätts i resolution, och sannolikheten att banken ifråga hamnar i resolution.

“Det är viktigt att de legala förutsättningarna för att fullt ut få använda resolutionsreserven enligt krishanteringsdirektivet uppfylls. Detta förutsätter att resolutionsreserven uppgår till en storlek motsvarande tre procent av garanterade insättningar. Riksbanken saknar ett underlag för att bedöma om den föreslagna nivån på resolutionsavgiften är lämplig, men konstaterar att ju snabbare reserven når målnivån desto snabbare uppfylls kriterierna för användning och desto snabbare kan en övergång till mer riskbaserade avgifter ske”, skriver vidare ledningen med riksbankschefen Stefan Ingves i spetsen.

Riksbanken anser vidare att regeringen bör överväga om det på sikt inte finns bättre alternativ än en höjd nivå på avgiften till resolutionsreserven för att förstärka den finansiella stabiliteten. Det kan finnas andra åtgärder eller avgifter som ger bättre incitament och ökar möjligheterna till en framgångsrik krishantering.

En fråga är då om framtida avgifter bör tas ut till resolutionsreserven, till stabilitetsfonden, som en valutareservsavgift eller i annan form för att kunna användas på det mest ändamålsändliga sättet givet att olika reservers möjliga användningsområden skiljer sig åt.