Igår skrev Revisionsvärlden och Realtid om ett starkt ifrågasatt agerande som en revisor på KPMG gjorde sig skyldig till 2013 genom att på kort tid gå från revisor på Skistar till att bli ekonomidirektör på samma företag. En annan mycket uppmärksammad revisorskritik handlar om när EY missade att upptäcka mångmiljardbedrägerierna i tyska Wiredcard.

Det är två händelser där två av världens största revisionsbolag får skäll. Det är en slump att båda kommer fram just nu, men professor Peter Öhman, chef för Centrum för forskning om ekonomiska relationer – CER – vid Mittuniversitet, anser att det finns strukturella orsaker till att revisorer återkommande får utstå skarp kritik.

– Det finns en massa grundproblem i konstruktionen. Det öppnar för sådana här fall, säger han.

Visserligen finns det ganska omfattande regelverk, branschorganisationen FAR gör sitt till för att att undvika problem och anmälningar kommer regelbundet in till Revisorsinspektionen som gör även gör tillsyn. Ändå räcker det inte riktigt.

– Intentionen är att göra jobbet så bra som möjligt för aktieägare och andra intressenter, men det finns en massa svårigheter för revisorerna att vara de granskande ögonen, säger Peter Öhman.

Ett sådant är incitament och att revisorerna får dubbla lojaliteter. De är till exempel ofta lojala mot företaget där de gör revision. Revisorer kan också påverkas av karismatiska ledare på de företag de granskar.

– Då menar jag att så länge man har den konstruktionen blir det svårt att komma dithän att vi inte har några skandaler.

När det gäller KPMG och Skistar handlar det om en händelse 2013 när KPMPG:s revisor tackade ja till en tjänst som ekonomichef på Skistar med bara några månaders mellanrum, trots att det enligt lagen skulle vara en karantänsperiod på två år. KPMG tillsatte ändå en ny revisor som slutförde årsredovisningen.

– Gör man på det sättet får man ögonen riktade mot sig, det handlar om faktiskt och synbart oberoende, säger Peter Öhman.

När en revisor tar ett uppdrag behöver denne göra en analys för att pröva sin opartiskhet och sitt oberoende, vilket i det här fallet alltså fått kritik.

Hur ser du på Wirecard?
– Där är det ett klassiskt revisionsproblem. Det kan jämföras med Enron. Revisorerna försvarar sig med att det inte är deras jobb att upptäcka brottslighet, men om de upptäcker något måste de rapportera det. 

Peter Öhman konstaterar att det är ett allmängiltigt problem för revisionsbranschen. Att det nu handlar om två av de internationellt största revisionsbolagen är inte konstigt i sig.

– I stora bolag är det nästan bara de största som kan granska.

Svaren från byråerna blir ofta att man gör någon åtgärd, som att ändra i rotationsreglerna eller att förlänga karantänstiden.

– Men det finns inget empiriskt stöd för att det blir bättre av det, säger Peter Öhman.

När man tittar på kvaliteten i granskningen finns det enligt honom inget som säger att den skulle bli bättre av rotation av revisorer eller byråer. Tvärt om, den blir ofta högre ju mer revisorn lär om det granskade bolaget.

– Kompetens och oberoende går inte alltid hand i hand.

En lösning skulle kunna vara att förstatliga revisionen. Men det finns mycket som tyder på att staten inte skulle klara de resurserna. 

– Det vi har föreslagit är att fundera på de etiska kulturerna i byråerna. Att bygga upp en kunskapsbas och en riktkarta för vad som är oberoende agerande. Man behöver lära sig av fall, som de som nu dykt upp.

FAR skulle kunna göra det på branschnivå, men de stora byråerna är relativt självständiga från branschorganisationen. Ett annat alternativ är Revisorsinspektionen, anser Peter Öhman.