Han har gjort en kometkarriär på den svenska opinionsbildarscenen. Själv förklarar han sin framgång med att det bara rullat på. Det ena har lett till det andra. Och om framtiden rycker han på axlarna.

– Vem vet vad som händer, säger han.

Sin journalistiska bana inledde Peter Wolodarski som knattereporter i det legendariska barn- och ungdomsprogrammet Barnjournalen. Redan då hade han utvecklat ett starkt intresse för politik. Onormalt tidigt medger han.

– Jag hamnade i en diskussion med min kollega Barbro Hedvall nyligen om Ebbe Carlsson-affären. Hon tittade förvånat på mig och sa: ”Då var du väl bara tio år, hur kan du minnas det?”.

Peter Wolodarskis politiska intresse ledde till medlemskap i folkpartiets ungdomsförbund, LUF, under gymnasiet. Och det var där som han började uttrycka sig journalistiskt. Han började arbeta med LUF:s Stockholmstidning Radikalt forum.

– Jag hade en tanke om att tidningen skulle bredda sin läsekrets och även öka kvalitén genom att gå över till fyrfärg. Det blev min uppgift att förverkliga idén och det lyckades ganska bra.

Tack vare arbetet med tidningen Radikalt forum kom Peter Wolodarski in på Handelshögskolan i Stockholm på kvoten särskilda meriter. 1999 ville han jobba extra över sommaren, men istället för att söka arbete på en bank som kan tyckas mer vanligt för en handelsstudent skickade Peter Wolodarski in en ansökan till Expressens ledarredaktion och fick jobbet.

– Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till när de valde att ta in en 21-åring som ledarskribent. Det är möjligt att de ångrade sig en smula när en av de första sakerna jag gjorde var att attackera kungen…

Samma år undersökte Peter Wolodarski möjligheterna att få arbeta hos Åke Ortmark på TV 8.

– Jag ringde upp och frågade om han behövde en researcher, men då hade han redan en. Jag gav dock inte upp utan ringde igen efter en månad. Och då visade det sig att det uppstått en lucka, så jag fick komma på intervju.

Efter att ha förberett sitt första program för Ortmark blev Peter Wolodarski erbjuden att sitta med i programmets panel. Det var inledningen på samarbetet med Åke Ortmark och TV 8 som nu lett fram till att han blivit programledare för kanalens nysatsning Studio 8 tillsammans med Carl Hamilton och Maria Borelius.

Hur ska du sköta två jobb samtidigt?

–Jobbet på DN är fortfarande min huvudsakliga uppgift. Studio 8 sänds en dag varannan vecka, så det ska nog gå att kombinera. Det ska bli roligt att förena tv med skrivande. Jag har redan märkt att det ena hjälper det andra. Tv-programmen har lett till ett ökat intresse för det som står i tidningen.

Så det stärker varumärket Peter Wolodarski…

– Tja, det skapar i all fall större uppmärksamhet kring de frågor jag driver.

Du ha utpekats som en av Sveriges mest inflytelserika opinionsbildare. Känner du att du har makt?

– Det vore löjligt om jag förnekade det. Många journalister underskattar nog den makt som ligger i yrket, men med makten följer naturligtvis skyldigheter och ansvar.

– Jag tror inte att vårt inflytande går ut på att få till lagförslag x eller lagförslag y. Däremot kan vi föra upp ämnen på agendan. Ett ämne som engagerat mig mycket är situationen i Darfur. Jag tror att jag har bidragit till att frågan nu engagerar flera

Vad gör du i framtiden, lockar partipolitiken?

– Nej, jag har en bakgrund i folkpartiet men ingen framtid. Jag tror att jag skulle sakna den fria rollen som journalistiken ger alldeles för mycket. Jag är i grund och botten en individualist och skulle nog ha svårt att foga mig till ett partiprogram.

Vad tycker du är den viktigaste politiska frågan idag?

–Det måste nog vara demokratiseringsprocessen i Mellanöstern. En fråga som borde engagera var och en som kallar sig liberal.

Är det Irak du syftar på?

– Det är flera saker på gång just nu. Val i Afghanistan och Irak, ett nytt palestinskt ledarskap och en demokratiseringsprocess i Libanon och Egypten.

– Jag tror att bristen på demokrati och frihet i den här delen av världen kan förklara attentaten den 11:e september. Regimerna i Egypten och Saudiarabien – som producerade självmordspiloterna – har försökt skylla ifrån sig, i stället för att fråga sig om islam ska vara kidnappat av antimodernister. Kanske kommer man nu att titta sig själv i spegeln, ta tag i intoleransen, öppna sina samhällen och sluta skylla ifrån sig på USA och Israel.

Vad tror du händer i nästa val i Sverige?

– De borgerliga har bättre chanser än tidigare, men jag blir inte förvånad om socialdemokraterna sitter kvar. Ska oppositionen ha en chans behöver den ha ett större försprång så här mitt under en mandatperiod. När väl sossarna sätter igång sin valmaskin och engagerar alla ombudsmän så är de svåra att stoppa.

Även om Peter Wolodarski hoppas på ett maktskifte tror han inte att de borgerliga skulle föra en radikalt bättre politik. Han menar att Sverige framför allt behöver en ny regering för själva förnyandets skull.

– Inget land mår bra av att ledas av samma parti allt för länge. Socialdemokraterna har haft makten 88 procent av tiden sen 1932. I dag kontrollerar statsministern i stort sett alla utnämningar och det kommunala självstyret är en chimär.

När det gäller oppositionen tror han att det krävs ett mer systematiskt och uthålligt arbete för att ändra värderingarna i samhället.

– Se på de konservativa i USA. På 60-talet var de helt marginaliserade. Med hjälp av aktiva tankesmedjor, lobbyinggrupper samt till sist en republikansk president som Ronald Reagan lyckades man vända opinionen. Att en rejäl förändring hade skett markerades nog tydligast av att demokraten Bill Clinton talade om ”The end of big government”. I dag är det få i USA som kallar sig för ”liberaler”.

– De borgerliga i Sverige måste visa att de kan erbjuda ett attraktivt alternativ, en vision. I dag verkar det ju som att de inte känner kraften i sina egna idéer. Ingen säljare, hur skicklig han än må vara, kan sälja en produkt som han inte tror på.