Under fredagens pläderingsdag i HQ-målet var det Carolina Dybeck-Happe och Pernilla Ströms ombuds tur att fatta mikrofonen i rättssalen. På plats var även Pernilla Ström men Carolina Dybeck-Happe var tvungen att arbeta på annan ort.

– I dag är en stor dag. Den här dagen har jag och Carolina och Pernilla väntat på under sex år. Även om det inte är riktigt slut än så säger jag emot Winston Churchill. Det här inte bara slutet på början, det här är början på slutet. Det är iallafall vad jag hoppas på och vad jag tror, säger ombudet Jonas Benedictsson, advokat och delägare på Baker & McKenzie Advokatbyrå.

Till skillnad från de andra ombuden aviserar Jonas Benedictson om att inga power point-bilder, kompendier eller bilder kommer att visas och delas ut. Han inleder även med att tala om känslor, vilket han menar inte har tagits upp under dessa förhandlingsdagar eller andra kommersiella tvistemål.

– Det är känslor, starka känslor. Vi har naturligtvis anat känslorna under ytan under den här rättegången. Så här återhållet som det blir när vuxna försöker uppföras sig som vuxna bör. Men vi har också hört att smockan hängde i luften för några månader sedan precis utanför dörren här och vi har hört om ordväxlingar som har övergått till annat.

Han berättar att det snart var sex år sedan han blev involverad i detta. Han medger att han blivit upprörd fler gånger än vad han kommer i håg.

– Inte lite upprörd utan genuint och allvarligt upprörd. Inte bara å mina huvudmäns vägnar som deras ombud utan även som yrkesman, som jurist, som tidningsläsare som skattebetalare. För en praktiserande jurist är rättskänslan viktig. Den är kompassen som vägleder oss och tilltron till vårt system, vår rättsordning, våra lagar, vår likhet inför inför lagen och tilltron till våra myndigheter och domstolar. Jag har praktiserat som jurist i över 30 år och har egentligen aldrig svajat i den här tilltron och jag svajar egentligen inte nu heller. Jag inser att det blir fel i bland men det får faktiskt finnas gränser.

Han pekar på att han blivit upprörd över flera ogrundade påståenden och beskyllningar, och ogrundade polisanmälningar som gjorts i taktiskt syfte och över medias oförmåga och ovilja att producera sakligt och balanserat nyhetsmaterial och "över medias påtagliga ointresse när blodlukten börjat avta”. Han liknar situationen som hans klienter befinner sig i just nu som ett ”processfängelse”.

Han hänvisar även till att han under dessa sex år blivit upprörd över EBM som åtalar utan fog men även över Finansinspektionen som först, enligt honom, gör fel med banken och sedan "ger sig på” Pernilla Ström men även Anne-Marie Pålsson med "påtryckningar bakom kulisserna” men även över att FI som har över 200 jurister men som ändå anlitar dyra advokater med skattemedel för att få hjälp att belägga Pernilla Ström med yrkesförbud. 

– Jag har även upprörs över att rättegångsbalken inte har skarpare regler och ett effektivt skydd mot det missbruk av systemet som jag anser att HQ har ägnat sig åt i det här målet. Jag harupprörts av insikten att den rättvisa som skipas i domstol inte alltid räcker. Att liv faktiskt kan ödeläggas oavsett utfallet, säger Jonas Benedictsson som samtidigt lovar att hålla upprördheten i schack under pläderingen.

Liksom tidigare ombud i pläderingarna pekar Jonas Benedictson att det saknas konkretiserande och individualiserade ansvarspåståenden.

Vidare uppger Jonas Benedictson att han ska försöka svara på frågor som ”Varför hamnade vi här?” ”Hur hamnade vi här?” "Vad hände egentligen i HQ Bank?” ”Hur hänger HQ:s påstående om vårdslöshet och ind tro ihop”, ”Vad har HQ visat i målet”, ”Vad har utredningen visat istället” och slutligen ”Vad krävs för att få ett värdigt slut på det här bisarra spektaklet”.

I svaret på första frågan pekar han mot Sten Mörtstedt och hans ombud Christer Sandberg som har ”beslutat, designat, finansierat och drivit de här anspråken ända hit”. Jonas Benedictsson ställer följdfrågan varför?

– Det har ryktats om att Mörtstedt har en gås oplockad med Mats Qviberg. Men det handlar givetvis om pengar. Det är bara att se på hur aktieägandet har utvecklat sig. Mörtstedt och hans bolag har gått från 3-4 procent till över 30 procent i dag och Sandberg har gått från ingenting till 62 miljoner aktier, mer än 13 procent i dag. Det här är ren business för dem. Allt prat om omsorg för de små aktieägarna är just bara prat. Det handlar om att tjäna pengar, säger Jonas Benedictsson.

Han säger vidare att dessa två har dessutom lockat små aktieägare som själva inte kan göra bedömningarna för framgång utan litar blint på Christer Sandbergs utspel.

– Det är småägare som inte satt sig in i den komplexa materian utan tror på det som Sandberg säger och vad medierna basunerat ut. de har också gått med i förhoppningen att tjäna pengar.

Under pläderingen återkommer Jonas Benedictsson flera gånger till hur medierna har använts av motparten.

– Vi hamnade här genom en konstruerad story som skulle skapa förutsättningar för affärsmöjligheten. Samma story som man bestämt sent 2010, successivt hade läckt till media med början 2011 och som man sedan dess envist har vidhållit. Vad som än har framkommit. Sandberg och dåvarande ombuden hade tillgång till allt material i HQ såsom styrelsematerial inklusive styrelsematerialet för banken. Där är det bara att läsa utantill. Men utredningarna som HQ drog igång syftade inte till att förutsättningslöst reda ut eller ta fram en faktabas för en juridisk bedömning för vad som hade hänt, säger han och hänvisar till om det fanns fog för Fi att rikta allvarlig kritik mot ledningen i banken HQ.

Han menar att utredningarna istället syftade till att leta fel och finna syndabockar. I december 2010 strax innan jul skickades aviseringar om krav mot samtliga svaranden. Då hade man bestämt sig.  Han pekar på att HQ byggde upp en fasad för att övertyga aktieägarna och medierna av att ledningen och styrelsen i banken och moderbolaget samt revisorn var ”fifflare”.

– Varför påstod man att styrelsen i båda bolagen medvetet medverkat till detta och att bankens öde var en följdriktig konsekvens av detta påstådda fiffel?

Han pekar bland annat på att HQ påstått i stämningsansökan att samtliga beslut i HQ Bank togs av moderbolagets styrelse och att styrelsen i HQAB erhöll löpnade rapporter från risk- och tradingavdelningen, vilket, enligt Jonas Benedictsson inte är sant. Han hänvisar åter till stämningsansökan där HQAB skriver att man använda sig av fri marknadsdata vid värdering och bortsåg från historiskt marknadsdata, vilket inte heller är sant, enligt Benedictsson.

Jonas Benedictsson pekar på att HQ varken hade någon bevisning mot Carolina Happe-Dybeck och Pernilla Ström år 2011 eller någon bevisning i dag.

– Man har aldrig haft någon bevisning. Har man ingen bevisning så har man ingen grund för sina påståenden och det är därför som det inte heller finns några preciserade påståenden mot Pernilla eller Carolina. det är enkel logik.

Han menar att den bevisning som HQ ändå har i detta mål talar emot HQ:s påståenden.

– HQ har aldrig varit intresserad av fakta. HQ:s talan är inte baserad på fakta. Jämför stämningsansökningarna med vad ni nu har hört under den här huvudförhandlingen. Det vi nu vet av vad utredningen i målet faktiskt visar.

– HQ har inte utgått från fakta. HQ har heller inte korrigerat sina påståenden om vad som har hänt och vem som har gjort vad i takt med vad som har framkommit.

Jonas Benedictsson menar att Pernilla Ström och Carolina Dybeck-Happe är med i detta mål som solidarisk ansvarig. Han menar att HQ resonerat att om en och inte alla skulle ställas som ansvariga så skulle detta påverka utfallet.

– Pernilla och Carolina togs som gisslan. HQ har aldrig trott på käromålen mot Carolina och Pernilla. I vart fall har de aldrig haft fog att tro på käromålen mot dem. I förberedelsen i målet den 14 mars 2016 så blev detta ännu mer tydligt i det protokollförda beskedet inför sittande rätt att man önskade göra upp med Pernilla och Carolina och Anne-Marie Pålsson. Varför blev inte det av? Jo, det vet ju rätten. Det krävdes processuella eftergifter från övriga. Att inte HQ:s eftergifter inte skulle bli rejält skadeskjutet. Återigen hade detta med det solidariska ansvaret att göra. Det var ju därför Pernilla och Carolina fastnat i trålen från början. Går det tydligare att illustrera ett gisslantagande än det här?

Liksom tidigare ombud ger Jonas Benedictsson skarp kritik mot HQ AB:s expertvittne Brent Kaczmarek på konsultfirman Navigant Group. Kritiken är inte nådig. Han pekar bland annat på övriga expert-uppdrag som Brent Kaczmarek tidigare haft i olika länder och menar på att det är omöjligt att vara expert på så pass vitt skilda ärenden och affärsrörelser. Han var ingen redovisningsexpert, konstaterar Jonas Benedictsson och hänvisar till att han inte kunde svara på ”relativt okomplicerade frågor”.

Jonas Benedictsson hänvisar till utredningen som KPMG har gjort som visar att det inte var några problem med tradingportföljen innehåll 2009-2010 och om man inte hade gjort någonting hade man kunnat låta den ”löpa till förfall” utan resultatpåverkan, uppger han.

Han återkommer även till att det är mänskligt att fela och göra misstag. Han vill peka på sju misstag som har begåtts.

– Misstag nummer ett är att det gjordes felaffärer våren 2010 av Fredrik Crafoord. Det var affärsbeslut som resultatmässigt var misslyckade. Bakgrunden har man inte gått igenom under förhandlingarna.

– Om de här felaffärerna inte hade gjorts utan om man sakta och säkert hade avvecklat tradingportföljen som den såg ut årsskiftet 2009-2010 talar det mesta för att det som vi diskuterar i detta mål aldrig hade blivit något problem.

Jonas Benedictsson uppger att misstag nummer två och tre inträffar ungefär samtidigt och rör en och samma person – Catharina Lagerstam. Första misstaget är att hon utses som styrelseledamot i moderbolaget istället för Anne-Marie Pålsson. Misstag nummer tre är att man ger Catharina Lagerstam i uppdrag att titta närmare på tradingportföljen.

– Anledningen att involvera henne i tradingen var tydligen att man ville med lite nya ögon och nya krafter kunde finna en väg mot en snabbare avveckling än den som pågick och hade pågått under en längre tid… Misstaget var att anlita Catharina Lagerstam för detta ändamål för hon saknade den kompetens som behöves just då. Hon kunde nämligen ingenting om redovisning eller hur optioner skulle värderas i redovisningen.

Kritiken mot Catharina Lagerstam är liksom mot Brent Kaczmarek inte nådig där han bland annat klandrar henne för hög svansföring och övertro till sig själv.

– Fjärde misstaget var vad som hände under det välkända mötet den 17 maj 2010 där Catharina Lagerstam, enligt Benedictsson, skapade panik eller "i vart fall svårartad hicka”. Pernilla Ström och Carolina Dybeck-Happe chockades. Ingen i styrelsen kvalitetssäkrade Lagerstams uppgifter och misstron spred sig, FI meddelade, Crafoord skiljdes från sitt uppdrag, Marknaden informerades och strax därefter fick Mikael König lämna sitt uppdrag. Internt spred sig en spiral av misstro.

– När någon tas in som expert på ett område som man själv inte fullt ut behärskar då är det lätt att man dras med och bli påverkad och börja undra. Det är precis vad som hände som jag ser det. När man sparkade Crafoord gick man miste om den enda som kunde tradingportföljen och därtill lämnades tradingportföljen nästan vind för våg… tradingportföljen blev allt mer obalanserad. En obalanserad portfölj innebär ökade risker och ökade risker innebär i slutändan högre kostnader.

Han menar att om man inte hade drabbats av panik och sparkat Crafoord och König utan suttit still i båten med is i magen så hade detta inte inträffat och banken hade överlevt.

Misstaget nummer fem var beslutet om en forcerad avveckling. Han hänvisar till att börsens utveckling hösten 2010 liksom starten av 2011 artade sig väldigt bra.

Misstaget nummer sex var att släppa kontrollen av skeendet till ägarna inklusive Sven Hagströmer, menar Benedictsson.

– Som visste ännu mindre än de flesta andra om vad som hade hänt och vad som gällde och som också fick panik. Derivaten skulle bort, kosta vad det kosta vill. Den skulle ned till en negligerar risk, några miljoner kronor. 

Misstaget nummer sju var att man inte bemötte den kritik som FI framförde, menar Benedictsson.

Efter en bensträckare på fem minuter tar Jonas Benedictsson upp frågan om hur HQs påstående om vårdslöshet och ond tro går ihop. Han svarar kort: Inte alls. Han redogör sedan för att Carolina Dybeck-Happe och Pernilla Ström knappt nämnts vid namn under HQ:s processande i målet. De nämndes inte under HQ:s sakframställning, enligt Benedictsson. Vidare nämndes de kort under förhöret med Catharina Lagerstam som uppgav att de blev chockade vid beskedet den 17 maj 2010. de har heller inte nämnts i något dokument förutom styrelsematerial.

– Det här stämmer med vad vi har sagt. Pernilla fick visserligen några efterslängar vid HQ:s plädering och Carolina nämndes en gång under pläderingen.

– Vi har sagt det hela tiden. Det saknas grund för käromålet mot Carolina och Pernilla och det har det gjort hela tiden. 

Samma resonemang förde även Johan Piehl, via ombuden  Harry Bergman och Andreas Rönnheden, vid sin plädering under torsdagen.

Han ställer sedan frågan: Vari ligger vårdslösheten hos Carolina och Pernilla? Hur har den onda tron för Pernilla och Carolina uppkommit?

– Det har vi inte hört någonting om under den här förhandlingen.

– Vilka faktiska omständigheter som grundar vårdslöshet och/eller resulterar i ond tro har HQ åberopat mot Pernilla och Carolina. Det är påstår jag efter 75 dagars huvudförhandling alltjämt oklart.

Vidare pekar han på att utredningen har visat att Pernilla och Carolina aldrig var styrelseledamöter i banken utan endast i moderbolaget. De har heller inte hanterat bristen i banken. Han  hänvisar till att styrelseprotokoll visar vilken information som Carolina och Pernilla de facto har fått. Den informationen har inte innehållit några varningssignaler som utlöst någon anmälningsplikt, enligt Jonas Benedictsson. Den har däremot visat att det rörde sig om en välskött bank och att styrelsen i moderbolaget haft fokus på rätt saker och fått information om att tradingenportföljen ska avvecklas och att den fortgår och att värderingen av portföljen vid flera tillfällen är i fokus och föremål för bedömning av experter inklusive revisorer, uppger han. Vidare uppger han att de fått kännedom om FI:undersökning av komplexa produkter, både positiva utfallet av den undersökningen och att de har granskat årsredovisningarna alla tre åren som visat på starka finanser och god intjäning och rena revisionsberättelser varje år. Enligt Benedictsson har de inte sett några voladilitetsavstämingar eller riskrapporter eller annat underlag som HQ pekat på som ska innehålla brister. De har heller inte vid kommunikation eller dialog som förekommit under sensommaren, tidig höst 2009 där revisionsutskottet tog kontakt med risk om värderingen. Enligt Benedictsson har de inte fått veta vad som hänt förrän i efterhand under det året. De har heller inte medverkat eller hört någon diskussion om avveckling av tradingportföljen på annat sätt än genom successiv och ordnad avveckling eller vad det i så fall skulle kunna kosta. Han pekar på att det inte förekommit några varningssignaler till dem eller illavarslande indikationer förrän 17 maj 2010.

– Beskedet då från Catharina Lagerstam främst, chockade dem båda.

Vidare uppger han:

– Med avseende vad som påstås mot Carolina och Pernilla och har HQ inte kunnat bevisa någonting. Carolina och Pernilla har kategoriskt under sanningsförsäkran förnekat all kännedom om det som HQ har påstått som brister. De har kategoriskt under sanningsförsäkran förnekat oaktsamhet och att de har varit i ond tro om något av det som HQ gör gällande. Med en neutral och sedvanlig analys av processmaterialet står det klart att det förekommer inte ett enda spår av oaktsamhet som kan läggas dem till last. Det går inte att tro på något av det som HQ påstår.

Jonas Benedictsson avslutar pläderingen senare med att kritisera medierna som har följt HQ-målet och några av dem och dess journalister specifikt. Han uppger att de allra flesta medier rapporterade ensidigt där HQ:s beskrivningar uppfattades som trovärdiga och den redan kontroversiella Mats Qviberg som mindre trovärdig.

– Det som basunerades ut var att affärsmän än en gång skott sig på andras bekostnad var en lättköpt sanning för både allmänhet och media och som det skulle visa sig Ekobrottsmyndigheten.

Han uppger att medierna rapporterade även ensidigt om brottmålet "om de misstänktas förmodade skuld” inför huvudförhandlingarna men när förhandlingarna väl startade tynade rapporteringen i de flesta medier. 

Vidare uppger han att Carolina Dybeck-Happe har haft tur som har i stor utsträckning lyckats vara under radarn och befunnit sig i bolag som  litat på henne och inte dömt henne i förväg.

– För Pernilla Ström har det gått ungefär så illa som det kan gå. Hon har fått sitt yrkesverksamma liv förstört på grund av ogrundade beskyllningar som har fått ett eget liv och som har upprepats till de framstått som sanna, de har kletats fast och inte går att försvara sig emot.

Han nämner bland annat yrkesförbudet av Finansinspektionen som var startskottet och Högsta förvaltningsdomstolen som i slutändan beslutade att ”det ålåg Pernilla Ström att styrka sin lämplighet.

– Det gäller inte läkare som ska avlegitimeras, det gäller inte revisorer som ska avauktoriseras, det gäller inte advokater som tvingas ur advokatsamfundet och det gäller inte ens kriminella som ska beläggas med näringsförbud. En ledamot i ett finansiellt holdingbolag har inte rätt till en rättssäker prövning, inte rätt att få beskyllningar om tillkortakommanden konkretiserade och det krävs inte av dem som påstår dessa tillkortakommanden att det läggs fram någon som helst utredning eller bevisning omvänd bevisbörda gäller –  I Sverige 2017, man kan betvivla för betydligt mindre.

Han menar att Pernilla Ström har blivit mycket orättvist behandlad och behöver upprättelse.

– Det behöver för övrigt alla svarande och frågan är hur de ska få det?

Han uppger vidare att domstolen kan hjälpa till så att de svarande kan få denna upprättelse och att det dessutom är domstolens uppgift.

– Det är domstolens uppgift att skydda medborgarna mot övergrepp och ställa saker och ting till rätta.

Under fredagen var det även tid för Anne-Marie Pålssons plädering där advokat Bo Sääf i ett tidigt skede pekade på det övergrepp som skett mot hans klient:

– Om det är någon som är berättigad till skadestånd är det Anne-Marie Pålsson, sade han.

Nu är det endast Johan Dyrefors/KPMG kvar för plädering, vilket sker under tisdagen och onsdagen. Därefter ska rättegångskostnader lämnas in och diskuteras liksom frågan om personligt ansvar. HQ och de svarande har även en varsin dag för replik på pläderingarna.