1. Har bolagen, ägare och tredje part en felaktig bild av revisorns roll och ansvar?

Anders Malmeby:

– Ledande befattningshavare i näringslivet, institutionella investerare samt ägare som har en aktiv roll i investeringssammanhang har ofta en god bild av revisorns roll. De träffar på revisorer i olika sammanhang och får en inblick i hur rapportering och ansvarsgränser ser ut. I övrigt är bilden splittrad och många missförstånd kan förekomma. Exempelvis förekommer det att man tror att revisorn ansvarar för den löpande bokföringen, i andra fall kan man inte skilja på redovisning och revision.

Dan Brännström:

– Det finns en bild som poppar upp och säger att det är revisorn som ansvarar för redovisningen i ett företag. Om det vore så skulle revisionen inte vara möjlig, revisorn kan ju omöjligt granska och uttala sig om något som hon eller han själv ansvarar för. Nej, det är styrelsen som ansvarar för redovisningen. Eftersom styrelserna inte alltid själva ser sitt ansvar lever bilden tyvärr vidare.

Peter Ek:

– Jag menar att styrelse och företagsledning i de bolag vi granskar generellt har en god förståelse för revisorns roll och ansvar. För den breda allmänheten är nog bilden delvis en annan. Missuppfattningar om revisorns roll och ansvar är tyvärr inte ovanliga. Här har vi i branschen ett stort ansvar att synas mer och bli bättre på att förklara vad vi gör. Ett område där jag tycker att förväntningsgapet är ett problem är revisorernas rapportering där det ibland finns en förväntan att revisorn ska rapportera på ett sätt som vi med nuvarande regelverk och rapporteringsformer inte kan göra.

Peter Strömberg:

– Det finns en överdriven förväntan, särskilt bland utomstående om vilken roll revisorn har. Ett exempel på detta är de närmast hysteriska reaktioner som kommit på Revisorsnämndens beslut att inte kritisera HQ Banks revisor för själva revisionsinsatsen. Problemet är att en god revision förutsätter goda och relativt tydliga redovisningsregler. När IFRS talar om ”verkligt värde” är det ofta ett spann inom vilket det ”verkliga värdet” finns, medan en del debattörer verkar ha uppfattat redovisningsreglerna som att det är ett givet och exakt värde som gäller. Bolagen själva och åtminstone de mer välinformerade ägarna har, som jag har uppfattat saken, oftast en mer realistisk bild av revisorns ansvar. En annan sak är att det naturligtvis kan vara svårt att helt och hållet ta till sig den stora mängd information som faktiskt ligger i en revisionsberättelse, vare sig den är ”ren” eller inte.

Hans Börsvik:

– Svårt att svara på då jag inte vet vilken bild som refereras till. Enligt Svenskt Kvalitetsindex (SKI) så har revisionsbranschen en hög kundnöjdhet där vi på PwC ligger i topp. Detta stämmer väl med det vi hör från våra kunder. Ibland kan det i media ges uttryck för att man tror att revisorn är ansvarig för bolagets redovisning som om revisorn var med och upprättade den men att detta så klart är fel. Bolaget ansvarar för och gör redovisningen och revisorn granskar den i syfte att uttala sig om att den är rättvisande.

2. Hur skulle ni vilja beskriva vari revisorns ansvar egentligen består?

Anders Malmeby:

– Styrelse och VD har producentansvaret, de ansvarar för räkenskapshandlingarna och förvaltningen och för att den finansiella rapporteringen upprättas enligt gällande regelverk. Revisorn har en sekundär, kvalitetssäkrande roll och ansvarar för att granska bolagets årsredovisning och bokföring samt bolagsledningens förvaltning och uttalar sig om årsredovisningen och förvaltningen.

Dan Brännström:

– Revisorn har ansvar för sin revision och att granskningen utgörs enligt god revisionssed. När revisorn har fullgjort sin granskning kan hon eller han i sin revisionsberättelse uttala sig om årsredovisningen och förvaltningen.

– Formellt består revisorns ansvar av ett skadeståndsansvar (aktiebolagslagen), ett disciplinärt ansvar (revisorslagen) och i särskilda fall ett straffansvar (brottsbalken). Inget av de nämnda lagrummen är dispositivt, och revisorn kan alltså inte friskriva sig från ansvar genom någon formulering i exempelvis revisionsberättelsen.

Peter Ek:

– Revisorns ansvar är primärt att granska huruvida årsredovisningen ger en rättvisande bild samt om styrelse och VD skött sina uppgifter utan att skada bolaget. Revisorn ska kritiskt granska och ifrågasätta redovisningen samt verka för att eventuella fel korrigeras och relevant information lämnas. Revisorn har alltså ett granskningsansvar att lämnad ekonomisk information är granskad på ett professionellt sätt och att väsentliga fel påtalas. Målet med revisionen är att uppnå en rimlig säkerhet för att den finansiella rapporten inte innehåller väsentliga fel.

Peter Strömberg:

– Revisorn ska granska och rapportera. Bolaget, genom dess ledningsorgan, har det fulla ansvaret för redovisningens innehåll och all annan information som lämnar bolaget. Revisorn ska granska en viss del av denna information, inte all. Den del revisorn ska granska, ska granskas med professionell skepticism och avvikelser från normerna och reglerna för rapporteringens innehåll ska uppmärksammas och rapporteras. Rapporteringen ska i sista hand, när det är fråga om väsentliga fel, ta formen av anmärkning i revisionsberättelsen. Innan dess har revisorn skyldighet att mot bolagsledning och styrelse verka för att rättelser kommer till stånd. I detta ligger en källa till missförstånd eftersom revisorn ska verka för att bolaget rättar felen och om detta har skett så behövs kanske i många fall inte rapportering i revisionsberättelsen.

Hans Börsvik:

– Styrelsens huvuduppgifter är att svara för bolagets organisation och förvaltning, att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation samt att se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. En revision är en oberoende granskning och revisorn har aktieägarnas uppdrag att följa upp hur väl styrelsen har skött sina uppgifter och att den redovisning av verksamheten som styrelsen ger i form av årsredovisningen är rättvisande.

3. Förlitar sig bolag, ägare med flera för mycket på revisorn?

Anders Malmeby:

– Svaret faller tillbaka på insikten om revisorns roll och ansvar. Generellt sett finns ett förväntningsgap. Detta kan minskas genom att man antingen ökar insikten om vad som ligger i en revision eller att man utökar revisorns uppdrag. Det finns just nu en diskussion på internationell nivå om hur revisorns uppdrag och rapportering skulle kunna vidareutvecklas för att möta behov som finns hos olika intressentgrupper. Självklar är det också en resursavvägning som behövs, kostnaden för kontroll och genomlysning måste vägas mot nyttan.

Dan Brännström:

– Nej, man ska kunna lita på revisorn. Men det är viktigt för alla intressenter att ha kunskap om revisionens möjligheter och begränsningar. Har man inte den kunskapen blir förväntningarna på revisorn ofta orimliga, och då kan det uppstå ett s.k. förväntningsgap.

Peter Ek:

– Bolaget och dess ägare ska kunna förlita sig på att revisorn sköter sin roll och sitt granskningsansvar väl. Det är väldigt viktigt för en fungerande marknad. Däremot måste självklart styrelse och företagsledning ta sitt ansvar för att årsredovisningen är korrekt och rättvisande. Det förekommer ibland att styrelse och VD förlitar sig väl mycket på revisorn så att gränsen mellan revisorns granskande roll och styrelsens förvaltande roll blir otydlig.

Peter Strömberg:

– Ett bolag kan aldrig någonsin förlita sig på revisorn. Bolagsledningen har det fulla och oinskränkta ansvaret för bolagets ledning och drift och för allt som bolaget rapporterar om. Att revisorn ska granska rapporteringen, främst årsredovisningen, innebär inte att bolagets ledning kan förlita sig på att revisorn ska upptäcka brister i bolagets interna strukturer och annat som gör att redovisningen blir fel. Att revisorn i alla fall i ofta gör det, innebär inte att ansvaret på något sätt övertas av revisorn. Ägarna ska lita på att revisorns granskning är tillräcklig för att upptäcka fel och brister, men kan inte luta sig tillbaka med detta. Kraven på en intern god ordning, kontroll och struktur ska riktas mot styrelsen och bolagsledningen. Revisorn är ett kontrollorgan som är skyldig att rapportera väsentliga brister.

Hans Börsvik:

– En revisor kvalitetssäkrar företags och organisationers ekonomiska information vilket ger trygghet och säkerhet. Ytterligare en viktig uppgift för en revisor är att tillhandahålla konkret hjälp med att rapportera eventuella problem som han/hon funnit i revisionen som bolaget behöver åtgärda. Ansvaret för verksamhet vilar på den egna styrelsen.

4. Hur ska man egentligen hantera problematiken kring dubbla roller som granskare och konsult?

Anders Malmeby:

– Det finns ett regelverk som bestämmer vilka uppdragskombinationer som är tillåtna. Att det inte sker övertramp är centralt för förtroendet för revisorns självständighet och opartiskhet. Vilken avvägning lagstiftaren vill göra är en grannlaga uppgift – å ena sidan kan det vara samhällsnyttigt att revisorn löpande delar med sig av sin kunskap om redovisning och närliggande områden och därigenom bidrar till bättre finansiell rapportering å andra sidan kan en sådan ordning ytterst ge upphov till självgranskningshot som är oacceptabla. Det går att införa ytterligare restriktioner och här måste man väga merkostnaderna för näringslivet mot bedömd nytta. Man skall dock ha klart för sig att det alltid handlar om avvägningar. Ett av de största hoten som finns för en revisor är det nyss nämnda självgranskningshotet. Detta skulle till stor del kunna minskas genom att man byter revisor varje år, då undviker man att revisorn år 2 prövar sina bedömningar år 1. Detta skall dock ställas mot de merkostnader som detta innebär och den kvalitetsrisk det innebär att hela tiden sätta in nya revisorer. Det är också av vikt att ha ett regelverk som ser likadant ut över landsgränser, annars uppstår merkostnader eller rubbningar i konkurrensneutralitet.

Dan Brännström:

– Detta är en myt som envist dröjer sig kvar, trots att det egentligen inte finns något case som visar att de dubbla rollerna skapar problem. Enron nämns ibland, men det känns långt bort i alla avseenden. Ändå återkommer frågan ideligen, och det är naturligtvis besvärande.

– Ett sätt att minska frågetecknet om revisorns dubbla roller är att vara transparent vad gäller olika rådgivningsinsatser. Att revisionsutskotten intresserar sig för och godkänner rådgivningsuppdragen bidrar också till att minska problemet.

– EU-kommissionen överväger att förbjuda en revisionsbyrå, som svarar för revisionen i ett företag av allmänt intresse, att lämna goda råd. Det är att göra det för enkelt för sig och medför onödiga kostnader för företagen. Istället för förbud ska vi ha regler som uppmuntrar till ansvarstagande.

Peter Ek:

– Jag anser att detta i första hand ska ses utifrån ägarnas perspektiv. I publika företag är det rimligt att rollen som revisor i hög utsträckning renodlas till att vara en gransknings-funktion. För aktieägarna i marknadsnoterade bolag är detta revisorns självklara roll. I entreprenörsdrivna företag där ägare och företagsledning ofta är samma personer är däremot rådgivning och förbättringstips väldigt uppskattat av ägarna och en tillgång för företagandet. Revisorn kan med sin breda erfarenhet fungera som bollplank och som en rådgivare parallellt med rollen som granskare och kvalitetssäkrare av bolagets redovisning.

Peter Strömberg:

– Det finns ett balanserat och bra regelverk i revisorslagen, den s.k. analysmodellen. Där finns ett verktyg för att just hantera just den problematiken, dvs. rådgivning och konsulttjänster till det bolag som också är revisionsklient. De reglerna är ganska strikta när det gäller att avgöra när allmän konsultverksamhet kan kombineras med revision. Håller man sig till dessa så hamnar man som revisor inte snett. Synen på konsultuppdrag till revisionsklienter som är börsnoterade är restriktivare än för andra revisionsklienter. Det följer både av lag och av RN:s tillämpning av reglerna. Jag tror att revisionsbranschen i framtiden bör vara ännu mer restriktiv och försiktig i sin konsultverksamhet som riktar sig mot de börsnoterade revisionsklienterna; just för att upprätthålla marknadens förtroende rör revisionsverksamheten. Men det är viktigt att komma ihåg att den här restriktiva synen naturligtvis inte gäller när revisorn lämnar råd inom det område som direkt omfattas av revisionen. Detta kallas för revisionsrådgivning och den är direkt till för att säkra kvaliteten i bolagets rapportering och i revisionen.

Hans Börsvik:

– För oss är det mycket viktigt att revisorn aldrig får hamna i en situation där han/hon inte skulle vara oberoende. Därför har vi vattentäta skott i vår verksamhet mellan revision och konsultation så att jävssituationer inte ska uppstå. I alla uppdrag prövar vi vårt oberoende enligt en analysmodell innan vi accepterar ett uppdrag.

5. I HQ och Prosolvia och ett par andra fall har revisorer och revisionsbolag stämts på mycket stora belopp. En utredning föreslog för några år sedan ett maxtak på skadeståndsbelopp. Hur ser du på ett sådant förslag?

Anders Malmeby:

– En viktig grundfråga i sammanhanget är att ha en tydlighet i ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen och säkerställa att denna upprätthålls på ett rättssäkert sätt.

– Beslut om ansvarsgränser och hur de sätts är en politisk fråga där man bl a har att beakta att villkoren skall innebära konkurrens på lika villkor och valfrihet med maximal konkurrens utifrån ett köparperspektiv. Tillgången till försäkringsskydd för revisionsbyråer är en annan faktor som kan spela in där mindre byråer inte har samma möjligheter som stora. Det har också diskuterats om man inte borde införa obligatorisk styrelseansvarsförsäkring för att undvika ”the deep pocket syndrome” – det kan ju tyckas ologiskt att den som har ”producentansvaret” för den finansiella rapporteringen inte behöver upprätthålla samma konsumentskyddande försäkring som den som granskar samma rapport. Man tittar även på ansvarsbegränsningar på EU-nivå och vad som där händer är av intresse även i Sverige.

– Alltför låga ansvarsbegränsningar kommer dock aldrig att vara en framtid för branschen, utgångspunkten måste alltid kunna vara att en revisor som bedöms vara skadeståndsskyldig via sina försäkringar i allt väsentligt kommer att ha förmåga att fullgöra det ekonomiska ansvar som följer med revisionsuppdraget enligt lag.

Dan Brännström:

– Taket föreslogs för att förhindra att någon eller några av de stora revisionsbyråerna ska försvinna från jordens yta. Big 4 får helt enkelt inte bli Big 3 eller Big 2, eller ännu värre Big 1.

– Jag tror för egen del att man inte skydda dåligt jobb med tak för skadeståndsansvar. Istället är det viktigt att tydliggöra rollfördelningen mellan bolagsorganen, främst styrelse och revisor. Med nuvarande lagstiftning och praxis stämmer man styrelse och revisor för samma sak. Det är fel, styrelsen ska ta sitt ansvar och revisorn sitt.

Peter Ek:

– Att revisorn tar ansvar för sina uttalanden är som jag ser det en viktig hörnsten i revisorsrollen. I vissa extrema fall tycker jag dock att de enorma skadeståndsanspråken ter sig orimliga i relation till revisorns del i det fel som uppstått. Det finns en risk att endast de riktigt stora aktörerna förmår stå risken för att åta sig revisionen av ett företag med många intressenter och hög risk för skadestånd. Därför ser jag någon form av begränsning; till exempel ett väl avvägt maxtak, som ett bra förslag.

Peter Strömberg:

– Revisorsnämnden har inte någon uppfattning i den principiella frågan om det ska vara ett skadeståndstak eller inte. Vi hade synpunkter på den tekniska utformningen som utredningen föreslog i vårt remissvar. Själv tror jag däremot inte alls på ett lagfäst skadeståndstak för vare sig revision eller någon annan tjänsteverksamhet. Varje verksamhet ska bära sina egna risker och sitt ansvar för felaktigheter. Det finns inga bärande skäl för att ett bolag eller en skadeståndsberättigad tredje man som drabbas av en rejäl rådgivningsskada inte ska få full ersättning för den bara för att det är ett revisionsmisstag som orsakat den. Jag tror inte att försäkringarna för de stora revisionsbolagen blir billigare av en svensk eller europeisk sådan begräsning. En laggiven skadeståndsbegränsning kan också i sig utlösa onödiga processer, eftersom en skadelidande då inte har råd att vänta med att slå till med en stämning inför risken att någon annan tränger sig före i kön och ianspråktar det tillgängliga beloppet.

Hans Börsvik:

– Det alltid är styrelse och ledning som har det yttersta ansvaret för bolagets verksamhet och redovisning. Revisorn är ansvarig för sin granskning och det uttalande han/hon ger till aktieägarna. Revisionsbolag måste enligt lag ha ansvarsförsäkring och vi kan se tendenser till att det i vissa länder och fall utnyttjas i så måtto att man stämmer revisorn även för saker som revisorn inte har ansvar för. En ev skadeståndsbegränsning borde utformas så att det framgår att revisorns ansvar är begränsat relativt det ansvar styrelse och ledning har.