Den första måndagen i oktober lanserades handeln på den gemensamma nordiska börslistan i vilken Stockholmsbörsen, Helsingforsbörsen och Köpenhamsbörsen ingår.

Dessutom finns det möjlighet att handla med norska aktier i systemet, men Oslobörsen ingår formellt sett inte i den gemensamma listan, vilket till exempel innebär att de norska oljejättarnas aktier inte räknas in i de gemensamma börsindexen.

– Svenskarna har aldrig ägt aktier i andra nordiska länder tidigare. Men under de här sex veckorna har vi sett ett ökande intresse hos våra kunder. De första veckorna efter övergången gjordes ungefär drygt två procent av våra affärer en vanlig dag med aktier i bolag i andra nordiska länder. Och den senaste tiden är det ungefär fyra procent av affärerna som görs med sådana aktier, säger Claes Hemberg, informationschef hos nätmäklaren Avanza.

Vilka nordiska aktier handlar Avanzas kunder med?

– De i särklass mest intressanta aktierna är norska. Sextio procent av våra kunders nordiska affärer görs i norska aktier, och då framförallt i oljebolagens aktier. Det handlar i klartext om Statoil och Norsk Hydro, samt en del mindre bolag som är underleverantörer till oljeindustrin som till exempel Seadrill.

I Finland är det försäkringsbolaget Sampo och energibolaget Fortums aktier som Avanzas kunder handlar med. I Danmark är det rederiet Maersk, som för övrigt är världens största noterade transportbolag, som väcker aktiespararnas intresse. På Köpenhamnsbörsen väcker också bolag som arbetar med vindkraft och grön energiteknik en del intresse.

Förklaringen till det stora intresset för de norska oljeaktierna kommer sig enligt Claes Hemberg av den kraftiga prisuppgången på råolja de senaste åren. Tidigare har svenskarna bara kunnat köpa relativt sett små olje- och prospekteringsbolag på Stockholmsbörsen, vilket kan jämföras med de norska oljejättarna som spelar i en helt annan division.

I princip äger svenskarna i dagsläget två aktier: Ericsson, som har en miljon aktieägare, och Telia som har 700.000 aktieägare. Enligt läroboken är det en alldeles för smal aktieportfölj sett till den stora risken som följer av att äga aktier i endast ett eller två bolag. För att uppnå en fullgod riskspridning i en aktieportfölj bör den innehålla tio aktier spridda på bolag i olika branscher.

– Det har tagit mycket energi från finansbranschen för att få till de tekniska lösningarna i handelssystemet. Det pedagogiska arbetet med att förklara för aktieägarna vad det handlar om har man arbetat alldeles för litet med, säger Claes Hemberg.

– Man har inte ens varit tillräckligt duktiga på att förklara hur svenska aktiehandel fungerar, och när det gäller den nordiska handeln har man varit ännu sämre. Börsen, bankerna, media men framförallt börsbolagen själva har alla syndat grovt.

Enligt Claes Hemberg finns det en stor brist i börsbolagens informationsgivning. Börsen kräver att bolagen lämnar ekonomisk information som delårsrapporter och årsredovisningar på det lokala språket samt engelska. Men om bolagen menar allvar med den nordiska aktiehandeln måste de bli mer lyhörda och bättre i sin informationsgivning till småaktieägarna i samtliga länder. Ett grundkrav vore enligt honom att bolagen presenterar sin information på samtliga nordiska språk.

– Det finns många informationschefer på börsbolag som inte ens vet om att de finns på en nordisk börslista. Börsen, bolagen, bankerna och tidningarna borde alla bli bättre på att bevaka och informera om den nordiska aktiehandeln. Till exempel finns det bara två svenska börsbolag som publicerar sin ekonomiska information på alla nordiska språk, och det är Nordea och vi på lilla Avanza, säger Claes Hemberg.

– Jämför med en monteringsinstruktion för en ny Ikea-möbel som alltid är lättfattlig oavsett vilket land den säljs i. Här förväntar sig börsen att till exempel svenskar ska kunna läsa en komplicerad rapport eller årsredovisning skriven på danska.

Claes Hemberg utmanar sin bransch och börskolleger helt enkelt:

– Vi i finansbranschen har en gigantisk pedagogisk uppgift framför oss som vi inte ens har börjat med än. Går du in på ett bankkontor finns det ingen information om nordiska aktier. Börsbolagen har också mycket att tjäna på genom att vara aktivt på de lokala finansmarknaderna. Det leder till ökad kännedom och intresse för bolaget självt men framförallt för deras varor och tjänster hos potentiella nya kunder på dessa marknader.

Borde börsen skriva in i noteringskraven att företagens informationsgivning ska ske på de nordiska språken samt engelska?

– Självklart. Dessutom borde det finnas avsnitt i rapporteringen som är skrivna för vanliga privatpersoner och som inte kräver att du är ett börsproffs för att du ska kunna förstå och tolka informationen. Det borde vara ett grundkrav men börsen har ännu inte vågat ställa de kraven på bolagen, säger Claes Hemberg.

Andreas Henriksson

frilansjournalist

redaktionen@realtid.se