Niklas Nordström är idag 36 år och har redan hunnit lämna politiken för att göra ”come back” och sedan lämna igen. Något som Niklas Nordström inte tycker är särskilt märkvärdigt.

– Det har alltid varit viktigt för mig att ha två parallella karriärer. Som ungdomspolitiker uppe i Norbotten under den tiden som jag var ung och arg och ville flytta på en massa gubbar som jag tyckte stod i vägen blev jag kontaktad av en äldre partimedlem som sa att ’ni kan ju inte rösta ut han där, han har ju inget annat jobb att gå till’. Då bestämde jag mig för att jag aldrig skulle hamna i den positionen. Jag ville äga mitt eget liv.

För Niklas började de politiska intresset i unga år.

– Mina föräldrar var visserligen inte politiskt aktiva, men det var aldrig någon tvekan om var den politiska hemvisten låg och som 15-åring gick jag med i SSU.

Hade du någon förebild?

– Olof Palme var ju den store politikern då och jag tror nog att han spelade in i mitt val. Han visade att det var viktigt med politik. Det var nog ingen speciell fråga som drev mig utan valet av socialdemokraterna var mer ideologiskt.

1989 kom Niklas Nordström in på Folksams traineeutbildning och fick diplom i sak- och livförsäkringar. Efter avslutad utbildning började han arbeta som distriktschef i Norrbotten.

– Arbetet innebar att jag basade över säljverksamheten. Samtidigt började mitt politiska engagemang forma sig allt mer och jag blev invald i verkställande utskottet för SSU.

Under lång tid kunde Niklas kombinera sitt politiska engagemang med sitt arbete, men när han valdes till SSU-ordförande 1995 fick han begära tjänstledigt från Folksam.

Som SSU-ordförande kan man tycka att din politiska bana borde ha varit tydligt utstakad. Trots det så gick du en annan väg 1999.

– Jag hade nog också tänkt mig att satsa partipolitiskt och ställde upp i valet som distriktsordförande för Norrbotten efter Anders Sundström som då skulle avgå. Tyvärr förlorade jag valet med knapp marginal mot Björn Rosengren.

Var det en bitter förlust?

– Jag var naturligtvis besviken, men jag beslutade mig för att inte vara bitter. Åter igen, jag hade ju en annan karriär utanför politiken.

Så du tog en ”time out”?

– Precis. Jag gick tillbaka till Folksam och blev engagerad i arbetet kring PPM-valet. Utöver det skrev jag en rapport för SNS och statsvetaren Olof Pettersson som handlade om arbetsvillkoren i politiken.

År 2000 var Niklas Nordström med och startade kommunikationsföretaget Votia.

– Vi jobbade med kommuner och landsting och hjälpte dem att föra en bättre dialog med medborgarna. Mycket av dialogerna som vi försökte utveckla var ju via internet, så man kan säga att vi var en del av hela it-boomen – och det var ju kul. Mycket av det vi gjorde blev uppmärksammat, bland annat när vi var med och hjälpte Nyköpings kommun med folkomröstning på nätet.

Hur hamnade du tillbaka i Politiken igen?

– Jag och min fru hade då lämnat Norrbotten och bosatt oss i Nacka utanför Stockholm. Jag blev då tillfrågad om jag inte ville ställa upp. När jag kom dit fanns det en känsla av hopplöshet i det lokala partiet. Borgarna var i majoritet och även om jag inte lyckats ändra på det så tycker jag att vi blivit bättre på att förmedla våra budskap. Vi skickar ut nyhetsbrev och syns oftare i media så att medborgarna vet var vi står.

Vad hoppas du kunna uträtta som ny marknadsdirektör på KPA?

– Jag vill positionera oss tydligt gentemot kunderna och förklara det etiska alternativet som KPA står för. En styrka som jag har är att jag vet hur kommuner och landsting fungerar och de är stora kunder genom de anställdas pensionssparande.

När det gäller etiska frågor tror du att näringslivet kan reglera sig själv eller behövs det politiska beslut?

– Jag hoppas att det ska räcka med självreglering i de flesta fall, men ibland måste det nog till politiska beslut får att få i stånd förändringar. Exempel på detta är hur styrelser tillsätts. Här har näringslivet misslyckats trots att det är uppenbart att det blir bättre beslut med en jämn könsfördelning.

Hur viktigt var det för dig med KPA etiska sparande när du tackade ja till jobbet?

– Det betydde nog en hel del. Jag hade inte tackat ja till samma jobb på Skandia till exempel.

Kommer du gå tillbaka till politiken någon gång?

– Det tror jag säkert, men i vilken form får vi se.

Vad vill du ändra på i politiken?

– Jag tycker att det är viktigt att riva gränserna mellan näringslivet och politiken. Allt för få har varit på båda sidorna och saknar därför kunskap och respekt för hur de andra arbetar. Jag tycker att alla människor borde engagera sig politiskt någon gång i livet.