Niclas Kindvall:

Antingen kan jag se till att min spelare får betydligt bättre betalt än han skulle fått vid en högre köpesumma, eftersom min lojalitet borde ligga hos den som anlitat mig, alltså spelaren. Eller så kohandlar jag med föreningen och ser till att jag själv får betydligt mer i provision eftersom jag kan ordna fram ett lägre pris än den köpande klubben väntat sig. Kanske erbjuder jag även klubbdirektören i den köpande klubben ett eget konto i min Luxemburg-bank där han kan få några smulor av min provision. Nån miljon eller nåt. Bara för att vi är så duktiga på att komma överens och har ett så givande samarbete.

I den sköna nya fotbollsvärlden är ovanstående inget otänkbart scenario, snarare regel än undantag, skulle jag tro. För i den stora världen handlar det mer och mer om pengar och mindre om idrott. När Lazio köper en chilenare för att huvudsponsorn ska kunna sälja mer produkter i Sydamerika och Real Madrid köper Beckham för att bli populära i Asien. När lagen byter design på matchdräkterna ett par gånger om året för att de vet att det finns fans som bara måste ha alla olika matchtröjor. När Rio Ferdinand kräver 1,6 miljoner i veckan istället för 1,3 (eller vad det nu var) bara för att fotbollsspelare liksom näringslivets direktörer inte längre mäter framgång i resultat utan i lön och bonus.

Då känns det skönt att vi här i Sverige fortfarande är riktiga hedersknyfflar. Eller?

Förra veckan försökte tv-programmet Kalla Fakta pressa Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell i programmet om Rune Hauge och tv-pengarna. Rune Hauge är en norsk före detta spelaragent som tidigare, i egenskap av konsult, sålt de norska fotbollsrättigheterna till tv-bolagen för hiskeliga summor och nu ska göra detsamma med de svenska. Hauge tjänade runt hundra miljoner på den norska affären. Hauge är också känd för att ha erkänt att han mutat klubbledare för att de skulle köpa just hans spelare och blev fråntagen sin agentlicens. Nu har han hittat ett nytt sätt att försörja sig.

Kalla Fakta lyckades inte få några vettiga kommentarer från Lagrell. Man hade för lite på fötterna för att ens kunna stressa landshövdingen i Småland och kunde inte göra mycket annat än framställa Hauge som en ful fisk och rättighetsförhandlingarna som lätt suspekta.

Problemet är inte att Svenska Fotbollförbundet försöker få ut så mycket pengar som möjligt. Det är fullständigt självklart att svensk fotboll vill ha ordentligt betalt för sin produkt (så där pratar de nuförtiden – fotboll är en produkt) och lika självklart att man då använder sig av de allra skickligaste förhandlarna. Men, och här kommer poängen, svensk fotboll är en demokrati och byggd på en folkrörelse som vilar på hundratusentals ideellt arbetande människor. Och då ska man aldrig, aldrig, aldrig använda sig av konsulter som styrs av pengahunger och med bevisligen mycket tvivelaktig moral! Oavsett om det kostar en slant att låta bli. Punkt slut.

Niclas Kindvall