Finans Nyhet

När genusideologi går före vetenskap

Publicerad

Jag har först på senare tid försökt att sätt mig in i vad genusvetenskap kan tänkas vara. Ju mer jag tittat in i detta mystiska ”forskningsområde” desto större har min förvåning blivit. Jag anser det vara en demokratisk självklarhet att det samhälleliga regelsystemet skall ge lika förutsättningar för män och kvinnor. Men detta är ljusår från vad genusvetenskaparna förespråkar.

Jag har skrivit tidigare om hur vänstern kopplat ett grepp om media och formulerat agendan för det publika samtalet. Nu är jag helt övertygad om att även genusvetarkollektivet, nästan enbart kvinnor, tillhör samma demokratiskt tveksamma rörelse.

Det har även slagit mig att genusflummet har likheter med den ”rasforskning” som fick fotfäste i Sverige på 1920-talet i samband med inrättandet av Statens institut för rasbiologi i dekanhuset invid Uppsala universitet. Uppslutningen kring bildandet var stor i riksdagen, inte minst från den store socialdemokraten Hjalmar Branting.

Annons

Man kan med fog säga att ganska många svenska politiker inom samtliga politiska partier under mellankrigstiden var uttalade rasister. Flera var också uttalade anhängare till nationalsocialismen vilket dock inte hindrade deras vidare karriärer efter kriget.

Kommunisterna var ett undantag då de fick sin egen Hitler i Josef Stalin. Sovjetunionen hade sin egen ”rasforskare” i Trofim Lysenko som övertygade Stalin om att förvärvade egenskaper kunde ärvas. Detta var ju ljuv musik när det gällde att omforma folket rent ideologiskt och skapa ”den sovjetiska människan”.

Lysenkos kvasivetenskap tillämpades även på växtförädling med svåra svältkatastrofer som följd. Sovjets erkänt skickliga ärftlighetsforskare avskedades eller avrättades i traditionell kommunistisk stil. Det visar hur farligt det är att blanda ihop ideologi med vetenskap.

Annons

Rasforskningsinstitutets rön gav upphov till en lärobok för gymnasiet som hette Svensk Raskunskap. En typ av läromedel som Skolverkets generaldirektör Anna Ekström knappast skulle rekommendera i dag.

Men efter att ha lämnat rasforskningens ovetenskaplighet bakom sig har Skolverket och dess generaldirektör nu hoppat huvudstupa in i en annan pseudovärld, ”genusvetenskapen”. På Skolverkets hemsida kan man bland läsa en bok som heter ”Genus & Text”, där vi bland mycket annan gallimatias kan läsa följande högst uppseendeväckande teser angående läromedlen i det naturvetenskapliga ämnet fysik:

”Vad innebär det för jämställdheten att fysikböckerna framhåller det som centralt att förmedla en mekanistisk och deterministisk världsbild till eleverna och betona dess företräde? Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden”.

Annons

Och:

”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”

Ingen normalt funtad person kan förundra sig över att vår skola går i backen när man har dylika förebilder.

Genusideologin slår fast att kön är en ”social konstruktion”. Att män och kvinnor uppvisar vissa olikheter rent fysiskt och biologiskt torde vara ett så kallat notoriskt faktum, det vill säga behöver inte bevisas. Dock, anser många forskare att könsskillnaderna också sitter i generna.

Precis som fullt normala människor i alla tider kunnat konstatera är män och kvinnor olika i ett antal fundamentala avseenden. Att försöka torka bort detta faktum med nya ord (hen), könsneutrala leksaker på dagis eller destruktion av gamla sagor (Hedenhös, Tintin med flera) är endast ytterligare ett uttryck för genussektens världsfrånvändhet, infantilitet och skadliga inflytande.

Internationellt (bl.a. australiensisk TV) ser man med roat överseende på Sveriges könsneutrala dagisskolor. Vårt land har blivit till ett åtlöje, ett slags driftkucku, och våra politiker avbildas med dumstrutar på huvudet.

I Norge – vårt västra broderland som just nu smutskastas å det grövsta i exempelvis Aftonbladet och Dagens Nyheter – har man tagit tjuren vid hornen och tittat närmare på den så kallade genusforskningen och då kunnat konstatera att den är helt ovetenskaplig (”hjernevask”).

I Sverige fortsätter dock vansinnet som tidigare och så kallade genusforskare tillåts producera fantasifulla politiska ideologier och bygga en gigantisk lekstuga som blivit en födkrok för – och gett karriärmöjligheter till – kadrar av mediokra kvinnor. Några exempel från våra högre lärosäten;

Centrum för Genusvetenskap vid Uppsala universitet har bjudit in ”gästforskaren” Signe Bremer. Hon skall under ett års tid studera: ”Hur bekvämlighet och obekvämlighet uttrycks, förkroppsligas, omförhandlas och levs av stadsboende transpersoner”. Hennes forskning skall bland annat baseras på ”stadspromenader”.

Den 11 december håller Genusvetenskapliga institutet vid Lunds universitet ett queerseminarium under ledning av Malena Gustafsson på temat: ”Från sexualitet till fittaktivism – reflektioner kring njutningens rörelser”.

I Lund tvingas också ett antal institutioner genomgå ”genuscertifiering”. En trött, men i övrigt till synes fullt normal, professor suckade i en debatt tungt och undrade om det inte vore mer välfunnet att om möjligt försöka certifiera hela universitetets rent vetenskapliga standard.

Motsvarande hokus pokus förekommer på en rad svenska universitet och högskolor såsom i Stockholm, Karlstad, Umeå, Göteborg och Linköping.

I Norge har man beslutat att kraftigt dra ned de statliga bidragen till denna typ av pseudovetenskap. Vi borde följa broderlandets exempel. Men här tävlar politikerna i stället om att bekänna sig till feminism och då får vi anta att de menar i den form som genussekten gett begreppet.

Hur länge kan utbildningsministern huka i bänken?

Olof G. Hedengren

…har verkat i över 30 år i finansbranschen på firmor som Aragon, Fischer Partners och ACH Securities. Hösten 2012 publicerades hans memoarer ”Den ofrivillige bankiren”.

Han är återkommande krönikör på Realtid.se.

Annons