I dag börjar vi med en gissningslek.

Gissa vem som sa så här för några år sedan i en intervju:

”Konkurrens skapar nytänkande. Man ska vara praktisk och inte ideologisk i onödan. (…)..vi behöver inte vara rädda att släppa in företag i vården. Vi har mycket att lära av varandra, företag och offentlig sektor”.

Rätt svar ges längst ned i denna krönika.

Medan ni funderar kan jag passa på att göra ett inspel apropå Göran Perssons strategi nu när han har det lite motigt. Jag tippade i en krönika på Realtid i månadsskiftet mars-april att hans pr-makare skulle utlösa tricket ”Mys-Persson II”, alltså uppföljaren från 90-talet, då statsministern designades om så att till och med Lena Melin på Aftonbladet ramlade omkull. Persson bara växte och växte, det blev faktiskt vad man på partitaktiska kan kalla storslam. Persson hyllades som den store ledaren. Sedan vet vi hur det gick. Var och en som har öppnat ugnsluckan till en ofärdig sufflé, vet vad som händer.

Vi kan nu se hur planen för ”Mys-Persson, uppföljaren” redan har satts in. Det är därför Persson klappar hamstrar hos Luuk i TV och utgjuter sig för Cecilia Hagen att han äter ost när han är ledsen. Statsministern är allas vår riksbebis, som vi förväntas ”dudda” med.

Men precis som engelsmännen redan har konstaterat, kan en sufflé inte resa sig två gånger. Myset var bara luft och nu har luften definitivt gått ur Pös-Persson.

Har ni orkat läsa ända hit, så är ni att gratulera, för här kommer svaret på gåtan i början:

Svar: Det var Margot Wallström, som sa det där om privat vård, när jag intervjuade henne 1997.

Hon var socialminister vid den tiden och hennes föregångare på jobbet hade drivit igenom en lag mot privat konkurrens inom barnomsorg, Lex Pysslingen. Efterträdarna är just i färd med att stoppa företag som driver sjukhus.

När Margot Wallström nu har förklarat att hon inte är kandidat till partiordförandejobbet, så är det nog inte bara simpel taktik, som många tror. Hennes åsikter om privat vård ligger i dag snarast till höger om Reinfeldt. Hon vill helt enkelt inte vara ledare för ett parti som hon inte känner igen på någon punkt. Det sägs att hon fortfarande röstar på socialdemokraterna, men att hon står långt, långt ifrån dagens maktbärande parti. Det gäller såväl politisk linje som den lite speciella ”kamratskapen” som nyligen illustrerats så vältaligt i Stockholms Stadshus.

Inte är hon särskilt bra på suffléer heller. Fast det där sista, det medger jag, var bara en gissning.

Marika Ehrenkrona

ehrenkrona@hjarnverk.se