Fortums vd Pekka Lundmark kammade på tisdagen hem en rejäl skalp när han kunde meddela att den finska energijätten slutligen säkrat makten över tyska Uniper. Realtid kan nu berätta om hur striden om bolaget har gått till.

Det hela började när Fortum för två år sedan seglade upp som största ägare i EON-avknoppningen. Fortum betalade i den första vändan 22 euro per aktie och kom upp i knappa 50 procent av ägandet. Samtidigt började amerikanska fondgurun Paul Singers bolag Elliott Management att köpa på sig aktier och kontrollerade snart en post på över 17 procent. Elliott är känt för aggressiva storköp i budsituationer, exempel är Arcam, Axis och IFS i Sverige. Avsikten är att snabbt pressa fram ett högre bud alternativt ligga kvar och blockera ett utköp i väntan på ett bättre erbjudande längre fram.

Men i Uniper-fallet var Elliotts insteg inte Fortums största huvudvärk. Det var istället ledningen i det Düsseldorf-baserade bolaget som spjärnade emot alla försök att hitta samarbeten och synergier mellan de två energibolagen. Även personalen och de lokala facken var oroade för nedskärningar och sämre villkor om den nya huvudägaren skulle få för stort inflytande. Konfliketen har är välkänd och bägge sidor har valsat runt i media, inte minst i Tyskland. Den framgår också av gårdagens pressmeddelande från Fortums.  

I början av 2019 kom så Fortums och Elliotts intressen att linjera. Under 2019 har fonden sedan ökat pressen på Uniper att ge Fortum dess rättmätiga inflytande sett till ägarandelen. Inför vårens stämma krävde Elliott bland annat att Uniper skulle knoppa av tillgångar och hotade ledningen med en granskning. Relationen har dock tinat upp sedan i våras, inte minst på grund av att flera toppchefer lämnat Uniper.

När Elliott och ytterligare en mindre investerare nu bestämt sig för att släppa sina aktier till Fortum får de bra betalt för besväret. Prislappen är uppe i nästan 30 euro per aktie. För Fortum innebär köpet att man passerar 70 procents ägande och framöver därmed kan konsolidera Uniper som ett dotterbolag i räkenskaperna.

Fortum har meddelat att man förväntar sig att Unipers styrelse ska spegla den nya majoritetsägarens inflytande och att de föreslagna samarbetsplanerna nu ska sättas i verket. Samtidigt försöker man blidka tyska intressen genom att utlova att huvudkontoret ska bli kvar i Düsseldorf och att personalen garanteras befintliga förmåner.

Nu återstår ett storpolitiskt spel där myndigheter i framför allt Ryssland och USA måste säga ja till affären. Detta väntas ske i början på nästa år. Ryssland kan formellt blockera affären då Fortum skulle få ett för stort inflytande över Unipers ryska intressen. Fortum signalerar dock att man fått vissa positiva signaler.

Ryssland kan heller inte gå för hårt fram då Uniper är en av Gazproms europeiska samarbetspartners kring det kontroversiella Nord Stream 2-projektet. Tillgången till rysk gas är en avgörande faktor i Unipers framtidsplaner där gas ses som ett miljövänligare alternativ till den tyska kolen. Finska staten, som är största ägare i Fortum, spelar här ut en intressant bricka i maktspelet i östersjöregionen.

För svensk del innebär affären att den finsk-tyska ägarkonstellationen får stort inflytande på den lokala energimarknaden. Uniper är en viktig ägare av svensk kärnkraft och har också vattenkrafttillgångar i landet.

Exakt vilka banker och advokatbyråer som arbetat med att få till stånd den senaste ägaruppgörelsen är i nuläget inte känt. Fortum anlitade Perella Weinberg Partners och Barclays vid affären med EON under 2017. EON arbetade då i sin tur med Goldman Sachs. Barclays står även denna gång för en del av Fortums finansiering genom ett nytt låneprogram.

På börsen blev det inget jubel efter affären. På tisdagseftermiddagen handlades både Fortum och Uniper ner. För Fortums vd Pekka Lundmark är det troligen bara ett mindre hack i kurvan när han nu är på väg att slå sig in i den verkliga hetluften på den europeiska energimarknaden.