Rodney King är symbolen för polisvåld mot svarta i USA. Det var i mars 1991 i norra Los Angeles som trafikpoliser bestämde sig för att stoppa en fortkörande Hyundai. Det ledde till en biljakt—som fortast 129 km/h genom villaområden—med flera polisbilar och en helikopter. Efter tretton kilometer lyckades man preja bilen. Rodney King beräknades senare haft 1.9 promille i blodet när han satte sig i bilen; vid gripandet omkring 1.0 promille.

Vad som följde var ett inte unikt exempel på polisiärt övervåld. King och hans två kamrater ombads lämna bilen. Två lydde och möttes av batongslag och sparkar. Rodney King vägrade länge, när han kom ut fnittrande var han uppenbart påverkad.

Misshandeln av King och andra liknande, men okända, händelser, skiljde sig i att videokameran blivit populär, varför ett vittne kunde filma hela förloppet. Kameran fångade rörelser från King som kunde tolkas som hotfulla (han förde händerna bakom ryggen, vilket uppfattades som att han grep efter ett vapen); bedövning med elpistol; och en utdragen misshandel som fortsatte när King inte längre utgjorde något hot.

Småningom friades de flesta poliser, ingen fick någon allvarlig påföljd, och de omfattande kravallerna utbröt. King stämde LAPD och tilldelades 3 816 535 dollar och 40 cents. Pengarna var till ingen nytta. Han drunknade 2012 i sin njurformade swimmingpool, påverkad av alkohol, kokain, marijuana och PCP. Han hade sedan misshandeln gripits för sexköp, upprepade grova misshandlar av fru och dotter, fyllekörningar, och sexuellt ofredande. Kanske hade det gått bättre om han inte utnyttjats skoningslöst av skenheliga journalister, som snart gjort ett legitimt brottsoffer till punch-line och parodiskt, sluddrande nyhetsinslag.

Ett kvartssekel senare tycks poliser fortfarande långt mer benägna att använda våld mot svarta än andra grupper. Häromdagen inträffade den senaste dödsskjutningen, då karriärbrottslingen Sylville Smith, 23, sköts ihjäl i Milwaukee.

SVT:s Text-TV rapporterade händelsen: ”Det var i lördags som en polispatrull stoppade en bil med två män i. Männen flydde till fots, och under jakten sköt polis ihjäl en av dem.”

Beskrivningen är representativ för amerikanska och svenska medier. I USA ledde nyheten till våldsamma kravaller i Milwaukee.

Här följer sex korta påståenden, som möjligen kan förklara något av orsakerna och, lika viktigt, hur skjutningarna beskrivs, uppfattas och utnyttjas:

1. För det första, videon har ersatts av telefonkameror och polisens egna kameror, placerade på uniformen och bilen. Allt granskas i efterhand. Aktivister väljer sina detaljer för att illustrera antingen mord eller rättfärdigat våld. Varje skjutning polariserar opinionen.

2. För det andra, långt fler svarta än vita skjuts, då långt fler svarta bär vapen. Av de svarta som skjuts i USA faller en förkrossande majoritet för andra svartas kulor. Det finns alltså en legitim rädsla hos poliser, som ibland leder till förlorat omdöme.

3. För det tredje, majoriteten medier piskar upp stämningen mot poliser, av kommersiella och ideologiska skäl, medan ett mediestråk till höger av samma skäl ensidigt försvarar polisens rätt att använda våld.

4. För det fjärde, politiker på vänsterkanten exploaterar händelserna och polariserar opinionen för att vinna röster och samla in kampanjbidrag.

5. För det femte, poliser i USA anställs av småstäder, storstäder, län, delstater och federalt. Många tillhör de bästa i världen, andra ger sig ut på gatorna som beväpnade Kling och Klang.

6. För det sjätte, rasism har visat sig ligga bakom ganska få av dödsskjutningarna, men icke desto mindre: En del poliser ser en svart dra vapen där de sett en vit greppa efter plånboken.

Vad gäller Sylville Smith, som enligt Text-TV, ”… flydde till fots, och under jakten [sköts] ihjäl”—slut rapport—skulle en riktig journalist, som verkligen intresserade sig för denna böld i det amerikanska samhället, också skrivit att den afrikanamerikanske polismannen sköt i den stund Smith vände och riktade sin laddade, halvautomatiska pistol mot honom.

Roland Poirier Martinsson är kolumnist på Realtid.se. Varannan vecka skriver han om människor, kultur och samhälle. Han är doktor i filosofi och författare. Roland Poirier Martinsson har de senaste tjugo åren delat sin tid mellan Sverige och USA och har nu flyttat hem.