Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar.
Krönika

Värdet av en midsommarseglats

Värderingsmannen Jonny Westling funderar över vad ett värde egentligen är.

Jonny Westling
Jonny Westling
Uppdaterad 2016-06-24
Publicerad 2016-06-23

Tidig morgon midsommardagen 1987, dagg i gräset och hällarna mörka av fukt. Måsarna hade väckt mig och nu kikade jag ut under kapellet från den mahognymättade sittbrunnen i Brisbee, som hon hette vår sjuåttondelsriggade Östersjöåtta med nynåtat teakdäck och skylight, hon var kravellbyggd med vitlackade bord av Oregon pine, snobbrand i mörkgrönt. Vi låg förtöjda mitt på den långsträckta bryggan vid Ekholmen, som är Vikingarnas Segel Sällskaps klubbholme. Kanske den ultimata midsommarön med dansbana, generöst klubbhus med fantastisk utsikt, gräsmatta och lummig lövskog.

Jag var såklart spänd av förväntan eftersom jag aldrig kappseglat förut. Min farbror Lasse, livsnjutare, livsåskådare och nära nog diplomat, som kunde vända ett tydligt nederlag till fullständig harmoni, väntade mig nu för midsommarseglatsen. Alla fick vara med oavsett seglande farkost och enligt tradition startades tävlingen med salutkanon.

Tror det var en Scampi, helt otippat för alla i Vikingarnas Segel Sällskap seglade väl Ballad? Eftersom jag var en drillad gast med ett bra öga mot vindexen och ”stjärten på örat” i kryssen skulle väl den här drabbningen bli tämligen lätt att vinna.

Vissa av kombatanterna hade knappt hunnit hala flaggspelet innan start, de litade väl fullt på att lystalshandikappet skulle generera så pass mycket fördel att det inte var värt mödan. Åtminstone var det vad jag fick tro vara sanning, så här lite senare i livet anar jag att seglatsen midsommardag inte riktigt ansågs vara en tävling att vinna, snarare att njuta av. 

Lasse hade den första mobiltelefonen som nådde svensk mark, Mobira Cityman måste det ha varit, tror den kostade 36.000 kronor, ja eller det var vad Lasse sa att den kostade. Ingen fick prata i den eftersom samtalstiden var cirka 20 minuter i veckan och så värdefulla minuter ska väl ändå inte slösas på barnen. Tänk om VD ringer, klart viktigare.

En dyr klocka var kanske en av de viktigaste accessoarerna en nykläckt ”yuppie” kunde ha och jag fick veta att Corum ”Admiral's Cup”, med de nautiska flaggorna som index, var top notch och nära nog ett måste i sittbrunnen, glänsande prålig med den svarta mobilluren och de lysande knapparna i sommarkvällen. Som jag förstod situationen var Corum Lasses drömklocka. Varför han ännu inte köpt någon reflekterade jag inte över just då.

Ett femtontal år senare blev jag ansvarig för Sveriges då största pantbank, som fortfarande ligger på Storgatan 8, J.A Jansson eller ”Gubben”, som grundaren kallades, gav mig via sina efterträdare möjlighet att få viss fördel i anskaffandet av exklusiva objekt, förutsatt att jag skulle skänka dem eller nyttja dem själv, att göra förtjänst på bolagets varor var självklart otänkbart. 

Höstrusk ute, måndag, jag och Kjelle var beordrade att åka till Kaplans auktioner för att hämta tillbaka alla återrop från helgens pantauktion, slavgöra. Till min stora glädje och förvåning fick jag syn på Lasses heliga gral, Corum Admiral's Cup bland plast och etiketter i påsarna.

Jag skrev en lapp i kassan att jag lånat klockan och kommande fredag begav jag mig till Lokevägen där Lasse och Dagny bodde i sin välkomnade villa.

Vad är ett värde? För vem är värdet värdefullt och kan en dröm om ett föremål krossas i samma stund den blir sann? För visst är det väl så att en ägodel bara blir värdefull i ordets rätta bemärkelse då det förknippas till händelser eller upplevelser i ett mänskligt sammanhang. Utan relation, minnen och sammanhang blir värdet diffust både i marknad och affektion. 

För mig var värdet så fullständigt i all affektion till minnet av midsommarseglatsen med min fabror Lasse och att nu få möjligheten att erbjuda honom det han beskrev för mig som varandes en nära nog ouppnålig ägodel, fick mig att reflektera. 

När jag visade Lasse Corumklockan svalnade hans blick, tiden rann på alldeles för fort och stunden försvann. Hade jag stulit Lasses dröm? Nu var helt plötsligt jag gralens herre. Hade Lasse förlorat sin heder, rang, dröm? Troligtvis var han väl inte så intresserad av klockan längre bara.

Nu, med erfarenheten jag fick, är jag försiktig med att försöka förverkliga andras drömmar – för de är oftast värda mer än pengar.

Jonny Westling är värderingsman med ett stort antal expertförordnanden för Sveriges Handelskamrar. Han är utbildad gemmolog och har utvecklat en rad intressanta varumärken under alla år som entreprenör. I dag driver han sitt bolag Westling Värdering AB på heltid efter försäljningen av Persson & Westling Pantbank.

Platsannonser