Annons

Annons

Sambandet mellan inflationstakt och arbetslöshet håller inte längre

Under lång tid har ledande nationalekonomer och centralbankschefer varit förbryllade av den mycket låga löneutvecklingen i de utvecklade ekonomierna i Europa, USA och Asien. Det finns dock nu tecken på att löneutvecklingen börjar ta fart. Det skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Claes Folkmar

Claes Folkmar

Realtids reporter och krönikör Claes Folkmar är journalist med mångårig erfarenhet som expert inom skatte-, fond- och bolagsbevakningsfrågor. Mejla gärna dina synpunkter på hans krönika till claes.folkmar@realtidmedia.se.

Den svaga utvecklingen för lönerna står i skarp kontrast till en förhållandevis snabb volymutveckling för antalet nyskapade jobb, framför allt i USA, och svårigheter för företagen att hitta rätt kompetenser.

Den amerikanska centralbanken, Fed, har försökt att förstå varför den kraftigt fallande arbetslösheten i USA, nu under 4 procent, inte har haft en starkare effekt på löneutvecklingen och därigenom slagit igenom mer i inflationstakten. Det historiska sambandet mellan inflationstakten och arbetslösheten verkar inte riktigt hålla längre..

För aktiemarknaden har den svaga löneutvecklingen hittills varit av godo och spätt på den starka börskursutvecklingen. Den nominella löneutvecklingen har ju legat under prisutvecklingen och reallönerna har minskat i förhållande till produktivitetsutvecklingen. Detta är en viktig förklaringsvariabel till att marginalutvecklingen i näringslivet varit mycket stark. Den genomsnittliga vinstmarginalen för S&P 500-bolagen har klättrat från 6 procent i början av 00-talet till närmare 10 procent.

Annons

Annons

Lika tydlig är den fallande trenden för lönernas andel av bolagsvinsterna; sedan början av 00-talet handlar det om en halvering. Inte så konstigt att marginal- och lönsamhetsutvecklingen rusat uppåt.

Många nationalekonomer menar att förklaringen till att kapitalägarna får en allt större del av vinstkakan är att näringslivet genomgår en mycket stark koncentrationstrend. Den uppköpsiver som präglat utvecklingen bland storbolagen i kombination med riskkapitalisternas allt större portföljer har skapat snabbt växande och mer marknadsdominerande globala bolagsjättar med monopolistiska förtecken. En kapitalistisk framgångsvåg som har tryckt tillbaka löntagarna och försämrat marknadsekonomins funktionssätt, menar kritikerna.

Det finns olika sätt att beräkna (till exempel Herfindahl-Hirschman-index) och påvisa den växande marknadsdominansen inom många branscher. Trenden är mycket tydlig; koncentrationen av marknadsandelar har växt kraftigt sedan slutet av 1990-talet. I ett perspektiv är utvecklingen naturlig; kapitalismens slutliga mål är ju monopol. Andra sidan av myntet är att marknadskrafternas effekt på prisbildningen försämras när storbolagen blir "för” dominanta.

Det finns dock nu tecken på att löneutvecklingen börjar ta fart. Hittills gäller det framför allt USA, men vissa tecken finns även i Europa. Ökningen i löneinflationen har skett gradvis, och det kan ta ytterligare en tid innan utvecklingen slår igenom i ett mer negativt aktiemarknadssentiment.

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna