"Ett större problem uppstår när allt större delar av näringslivet har trimmat sina balansräkningar för en lång partyhelg i Magaluf eller Aya Napa. Då kan det bli riktigt jobbigt om vädret slår om. Och ska man vara krass så är det där någonstans vi är idag," skriver Per Lindvall. Foto: Pixabay
Krönika

Ogenomtänkt badmode från pensionsjättarna

Efter att ha stirrat sig blinda på att maximera det momentana finansiella värdet har pensionsförvaltarna skjutit sig själva i foten. Det skriver Realtids Per Lindvall.

 

Per Lindvall
Publicerad 2020-05-05

Kriser brukar blottlägga en hel del underliggande problem. Den legendariska investeraren Warren Buffet har ju sagt att det då visar sig vilka som simmar nakna. Coronakrisen har avslöjat en del nakensimmare. För en del företag och branscher så har hela intäktssidan brakat ihop, vilket få hade kunde förutse. Att covid 19-viruset drog med sig hela garderoben, läs balansräkningen, är inget som kan lastas dessa nakensimmare. Förhoppningsvis kan en hel av dessa kollektioner återskapas så att verksamheterna kan rullas igång med någorlunda anständig kapitalisering. Kanske får vi räkna med att hängslen åter lär komma i bruk.

Värre är det för dem som aktivt har valt en mer lättklädd ”outfit”.  Det vill säga slimmat balansräkningen så hårt att det egna kapitalet knappt täckt eller värmt de mest köld- och infektionskänsliga delarna av verksamhetsapparaturen. Så länge det är varmt i vattnet och strömmarna är gynnsamma så har detta funkat. Men så fort det kylnat på och som nu då vattnet både sjunkit undan och frusit till is så funkar det inte alls.

Att enskilda företag och ägare har följt detta mode är inte så svårt att förstå. Det gäller inte minst om man riggat utstyrseln så att om det skulle kallna så får de som lånat ut badrock och handduk, kreditgivarna, ta smällen medan man själv kan rafsa ihop kalsongerna och smita ut bakvägen. 

Ett större problem uppstår när allt större delar av näringslivet har trimmat sina balansräkningar för en lång partyhelg i Magaluf eller Aya Napa. Då kan det bli riktigt jobbigt om vädret slår om. Och ska man vara krass så är det där någonstans vi är idag. Vinnarna under de senaste decennierna är just de som har valt den mest lättklädda utstyrseln. Att fastighetsinvesteringar har slagit alla andra tillgångskategorier, venture capital, private-equity och börsen är i det sammanhanget en varningssignal och inte ett hälsotecken. Sett i ett ekonomiskt sammanhang erbjuder fastigheter inget annat än basala nyttigheter, med tak över huvudet som det primära. I sig driver de mycket lite av den egentliga ekonomiska utvecklingen, läs produktivitet.

För det som har drivit fastighetssektorn, och en stor del även av P/E-fondernas överavkastning, har just varit kombinationen ökad belåning och fallande avkastningskrav. Ju tunnare och mindre badkläder (eget kapital), desto bättre, medan de som stått för fiolmusiken, kreditgivarna, har fått allt lägre garderobsavgift.

För de som har riggat sin verksamhet så att de ständigt realiserar dessa värdeuppgångar, som P/E-branschen, så har detta varit väldigt framgångsrikt. Men för aktörer som de stora institutionerna som har ett ben i vardera kastrullen, i form av både placeringar eget kapital och räntebärande investeringar, så borde det, när ena kastrullen är kokhet och den andra iskall, åtminstone ha uppstått en blandad känsla. Om de hade förmått hålla huvudet kallt så hade de insett att detta inte kommer att funka i längden. För om den underliggande löpande avkastningen på hela portföljen sjunker så blir det definitionsmässigt allt svårare att uppfylla sina framtida pensionsåtaganden, som lika definitionsmässigt ökar med fallande avkastning. Där någonstans är man idag.

I stället har man gått all-in på att satsa på detta badmode, genom att öka allokeringen till exempelvis P/E-fonder och fastigheter. Att som AP-fondsutredningen hävda att investeringar i P/E-fonder ger både ”lägre risk och högre avkastning”, är som Goldman Sachs skogsanalytiker försökte förklara för Stora Ensos ledning när de beslutat bygga en ny tryckpappersmaskin i Kvarnsveden i början på 2000-talet, ”hål i huvudet.” Att skylla på centralbankerna för denna utveckling är populärt, men knappast sanningsenligt eller ”hållbart”. Är det någon som har bjudit upp till denna dans så är det dessa pensionsjättar. De borde helt enkelt gå kursen. Hemläxan att fundera på till första mötet blir; ”Vad är en investering?”


 

Platsannonser