Krönika

Nödbromsarna slår till

Anders Elgemyr om hur marknaderna påverkas av Brexit och att de ekonomiska riskerna överdrivs.

Anders Elgemyr
Anders Elgemyr
Uppdaterad 2016-07-05
Publicerad 2016-06-27

Hela sista veckan före Brexit prisade marknaderna in att Storbritannien skulle rösta för att stanna i EU, vilket gjorde marknadsreaktionerna extra stora. Pundet föll till 30-årslägsta. Svagare pund, svagare euro och räntor kommer nu dock att fungera som stötdämpare när Europa ska anpassa sig till en ny ordning. Börsfallen lär därför bli mer av en överspelande karaktär.

De initiala reaktionerna från etablissemanget i Europa var att Storbritannien skulle straffas för att folket röstade nej till fortsatt EU-medlemskap. I första hand får man se detta som en känslomässig reaktion på att man var besviken på utfallet. I andra hand som en varning till andra länder att inte följa i Storbritanniens fotspår. Det är i skrivande stund ytterst oklart när själva förhandlingarna kan påbörjas – förmodligen inte förrän i oktober.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det självdestruktivt av EU att straffa Storbritannien eftersom lägre tillväxt för Storbritannien leder till lägre tillväxt för EU.

Europa går dock en osäker höst till mötes och alla de som arbetat emot Brexit har tappat politisk kraft.  Cameron har redan avgått och fler lär följa efter. I efterspelet till valresultatet är det högst osäkert om Brexit-vinnaren Boris Johnson kan hantera den nya politiska situationen i Storbritannien. Inget praktiskt kan ske i alla avtal mellan Storbritannien och EU innan Storbritannien lämnar in en ansökan om utträde enligt artikel 50 i fördraget. Vem ska lämna in denna ansökan? Vem ska leda förhandlingarna? Vem ska styra Storbritannien? Kommer Nordirland och Skottland att lämna för att vara kvar i EU?

Det positiva med Brexit är att det skapar en chans för Europa att reformera EU i en mer demokratisk riktning. Brexit är en tydlig signal till EU-politikerna att de misslyckats att driva EU till en form som uppskattas av de breda massorna, vilket ju är kärnan i demokratin. Stora delar av etablissemanget kommer att bytas ut närmaste året vilket kan vara vitaliserande för demokratin.

Det negativa är att det skapar en ny chans för populisterna att flytta fram sina positioner nu när politikerföraktet fortsätter växa. Invandringen anges ju också som det vanligaste skälet till att britterna röstade för Brexit.

På den europeiska kontinenten är ledarskiktet redan starkt decimerat sedan Merkel förlorat sin status efter senaste årens valhänta hantering av flyktingkrisen i Europa. Frankrikes Hollande tvingades i helgen till och med bjuda in Marie Le Pen till Élyséepalatset när han försökte samla energi inför sommarens och höstens förhandlingar inom EU. Även om Marie Le Pen tyckte att mötet gav noll i utbyte är själva det faktum att Hollande tvingades bjuda in henne ett tidens tecken på att de yttersta högerkrafterna vinner momentum. Detta är självklart oroande eftersom fördjupad politiska sprickor i Europa och i de enskilda staterna kan leda fram till riktiga konflikter och skapa stämningar liknande dem som föregick världskrigen.  

Ekonomiskt sett är nedåtriskerna med Brexit överdrivna. Kapitalet kommer att flöda till USA som är relativt opåverkat av Brexit. Pundet faller nu snabbt och den devalvering som sker för Storbritannien och även EU kommer att verka som en vitamininjektion för Europa.

Vi lever i ett tidevarv där ekonomer och politiker tror och arbetar för att kontrollera och moderera marknaderna. En gemensam valuta för hela Europa är del i ett sådant projekt. Det finns en tröst i att centralbankerna ännu inte har den absoluta makten över marknaderna. Det fallande pundet, de fallande räntorna, den stigande US-dollarn gör att påfrestningarna på samhällsekonomin mildras.

Telefonlinjerna går säkerligen varma just nu mellan Fed, ECB, Bank of England och Bank of Japan hur man ska hantera denna ”kris”. Må vi bevaras från ytterligare stödåtgärder från plutokraterna men dessa lär komma om börserna faller för mycket. Oavsett utgången kommer det att finnas gott om nyheter att handla på de närmaste månaderna.

Anders Elgemyr är krönikör på Realtid.se. Han är vd för Jarl Securities och har en bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.

Medförfattare till bland annat:
Ja eller nej till EU? : argumenten för och emot ett svenskt medlemskap 1994
Ja eller nej till EMU? : argumenten för och emot ett svenskt medlemskap 1997

Platsannonser