Vad är sex?

Är det en sinnlig hobby, ungefär som att äta riktigt gott, man har särskilda smaker, testar nytt, köper prylar? Eller är det bara att föröka sig? Eller är sex ett yttersta sätt att visa kärlek, att överlämna sig till en annan person?

Många skulle säga alla tre, andra håller inte med. Preventivmedel finns av den anledningen. Att sex är kärlek är en religiös föreställning, att det finns en själ och att kroppen är dess tempel. Sex enbart som barnalstring är vanligt i ovanliga sammanhang.

Var passar homosexualitet in? Givetvis som en ren parallell: Sex kan vara hobby och kärlek. Homofober ser inte det senare. Rätt till adoption och insemination är viktig för många homosexuella par därför att de vet att homofoberna har fel. Homosexuella vill också kunna vara en helig familj.

Att sex är viktigt ser vi i det juridiska ramverk som omger kroppen som sexobjekt. Det finns en existentiell skillnad mellan misshandel och våldtäkt. Det kan vara taktlöst att kommentera en persons utseende, men sexualiserar man förolämpningen är det under vissa villkor brottsligt.

Det finns många motsägelsefullheter när man diskuterar sex. Hur kan de som å ena sidan vill se sex mest som en kul hobby vara samma människor som är särskilt känsliga för sexuella trakasserier? Varför är det ofta homofober som också är motståndare till homosexuellas rätt att skaffa barn? Är inte adoption för homosexuella något som för in dem i den heteronormativa kategorin?

I sådana fall är homosexuellas rätt till barn en konservativ hållning och det finns mycket riktigt radikala aktivister som protesterar mot förborgerligandet av homosexualiteten (exempelvis vigselrätten). Måste homosexuella följa implicit homofoba traditioner för att accepteras?

Och sexualiseringen av det offentliga rummet? Varför är de som mest aktivt engagerar sig för sexuella minoriteters rättigheter ofta samma människor som bejakar sex i det offentliga rummet? Deras starkaste argument för att sexuella minoriteter måste skänkas värdighet i samhället är ju att sexualiteten är det allra mest privata? Hur hör det ihop med banaliseringen av sex under exempelvis Pridefestivalen, som påminner om ett gäng som håller på samma fotbollslag?

Sedan detta med sexualitet och politik: libertarianer som kräver politiska initiativ för de sexuella minoriteterna. Jag syftar inte på lagar mot diskriminering eller kränkningar, de är självklara, utan faktiska, politiska åtgärder. Hur hänger det ihop med en minimal stat?

Själv är jag motståndare till Pridefestivalen av två skäl. Dels placerar den sexualiteten i det offentliga rummet. Jag tycker inte om det. Jag ser i det avseendet (men bara i det) en röd tråd mellan Page 3 Girls och Pridefestivalen. Givetvis begriper jag att det handlar om att visa att man vågar vara stolt och glad—att man kräver sin rätt att vara stolt och glad—men då ser jag inte en kamp för sexuella minoriteters rättigheter; jag ser en demonstration för en viss syn på sexualiteten. Det är bra, tyck så, men det är en annan demonstration. Jag kan gå i den första, men inte i den andra.

Dels har Pridefestivalen utvecklas till en identitetspolitisk vänsterdemonstration för hur samhället ska utrota ojämlikheten mellan människor med olika sexuella identiteter. Nå, jag tror på högerlösningar.

Sist jag skrev att jag inte tycker om Pride var det nån lökjeppe som gapade att jag påstod att bögar ska låsa in sig i garderoben. Alltså är det här jag ska skriva att några av mina bästa vänner är homosexuella, men glöm det. Endast en idiot kan se homofobi i det jag skriver.

Jag får huvudvärk av alla filosofiska paradoxer som löper in och ur varandra när man diskuterar sexualitet och rättigheter. Det blir inte lättare av att jag är katolik. Kanske kan jag dra tre slutsatser. Först, mänsklig sexualitet är viktig (inte en hobby). Sedan, diskussionen är inte färdig.

Slutligen, den som kallar frågorna ”fixering vid underlivet” har inte fattat ett dugg. Sexualitet handlar om hela människan. Att reducera den till underlivet är en skymf—i första hand mot sexuella minoriteter.

Roland Poirier Martinsson är krönikör på Realtid.se. Varannan vecka skriver han om människor, kultur och samhälle. Han är doktor i filosofi och författare. Roland Poirier Martinsson har de senaste tjugo åren delat sin tid mellan Sverige och USA och har nu flyttat hem.