Säljaren BNP Paribas stuvar in varumärket Alfred Berg i en kartong och läger på vinden. Det egentliga dödstillfället är lite svårare att fastställa. Hälsotillståndet har försvagats kontinuerligt sedan holländska ABN Amro tog över firman i mitten på 90-talet, men när aktiemäkleriet lades ner och analysen försvann i mitten på 90-talet förlorade firman i alla fall sin själ. 

Kapitalförvaltning har aldrig varit någon riktigt framgångsrik verksamhet för Alfred Berg och dess ägare. Men med en förvaltad volym på runt 10 miljarder kronor så är man en mindre, eller kanske möjligen halvstor spelare på den marknaden. Som i de flesta branscher är detta inget bra område att befinna sig, ”stuck in the middle”. Man har inte de mindre entreprenörsdrivna firmornas effektivitet och smidighet, men heller inte de stora firmornas storleksfördelar, som främst avser distribution, inte förvaltningen i sig.

Så det är ingen riktig kioskvältare att Altorägda Carneo, som bland annat äger Carnegie Fonder, köper denna verksamhet. Ordet konsolidera är ju det verbala tuggummi som går igen hos alla p/e-bolag. Det smaskas och tuggas om detta i både korridorer och styrelserum. Är man riktigt duktig så kan man även blåsa bubblor med det.

Med köpet av Alfred Bergs kapitalförvaltning får Carneo en samlad förvaltning på 280 miljarder kronor. Det är förstås en ansenlig mängd pengar, men Carneo vill förstås växa genom ytterligare förvärv för att storleksmässigt komma i paritet med storbankerna. Och det lär finnas ett och annat fondbolag som är till salu. För det har blivit ett tuffare klimat därute och den utvecklingen lär fortsätta. För det första pressas branschen både kostnads- och förvaltningsmässigt av de stora indexfonderna och ETF-erna. Och de låga räntorna är visserligen bra för tillgångsvärdena, men det pressar även fonderna att ta på sig mera risk. Det kan bli försåtligt när de har en öppen struktur, där folk kan sälja sina andelar på dagen.

Säljaren BNP Paribas har kvar varumärket Alfred Berg liksom förra ägarna ABN Amro.