Illustration: Pixabay
Krönika

Fokus för storbankledningarna måste vara att återigen komma in i börsvärmen

Beskedet från Danske bank om ett stort besparingsprogram som drabbar drygt 7 procent av personalstyrkan i den danska banken visar på det växande omvandlingstrycket på banksektorn i Europa och Norden. Näst på tur står sannolikt personalen i de svenska storbankerna. Det skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Uppdaterad 2020-10-12
Publicerad 2020-10-12

Extremt pressade räntor, vässad konkurrens från nya aktörer och en kombination av växande regulatoriska kostnader och hot om ny beskattning riktad mot storbankernas risker skärper situationen för svenska banker. När kampen om intäkterna hårdnar är kostnadsneddragningar det enda alternativet för att försvara, eller förhoppningsvis förbättra, en i nuläget pressad lönsamhet. 

Handelsbanken tvingades nyligen delvis retirera från sin långvariga strategi kring en vittförgrenad och lokalt förankrad kontorsrörelse. Beslutet satt långt inne hos den traditionstyngda bankstyrelsen, men var helt nödvändigt för att försvara Handelsbankens långsiktiga förmåga att skapa tillräcklig lönsamhet. Banken har under lång tid haft överlägset flest kontor i Sverige.

Storbankerna har fortfarande, trots ett kontinuerlig städande i kontorsportföljerna under lång tid, förvånansvärt många kontor runt om i landet. Det mest använda argumentet för kontorsrörelsen är att det är av vikt med lokal förankring. För den genomsnittlige bankkunden är kontoret fullständigt irrelevant; flertalet bankkunder besöker aldrig sitt lokala kontor. Trots detta är samtliga kunder med och "betalar” indirekt för den lokala kontorsverksamheten via diverse återkommande småavgifter som är svåra att förstå för en kund. 

Klädjätten H&M har fått massiv kritik för sitt envisa försvar av de fysiska butikerna när onlineförsäljningen erövrat klädmarknaden. Till skillnad mot bankkontoret utgör klädkoncernens butiker i varje fall ett “skyltfönster” för produkterna, och det finns alltjämt många som gillar att handla i butik. Det gäller knappast bankkontoren. H&M har också börjat krympa både det svenska och det globala butiksnätet. 

Därför är det mycket troligt att Handelsbankens ”Alexanderhugg” bara är början på en intensivare kostnadsjakt i storbankerna där kontoren ligger i farozonen. Antalet kontor har mer än halverats jämfört med 15 år sedan, men det lär halveras igen på betydligt kortare tid. Det lite märkliga är att kontorsstängningarna under 2010-talet inte verkar slagit igenom så mycket i antalet anställda. 

Överhuvudtaget har inte antalet anställda i de fyra svenska storbankerna minskat särskilt mycket de senaste åren. SEB, till exempel, har krympt antalet anställda med omkring 6 procent mellan 2014 och 2019 till omkring 15 700. 

Samtidigt är de stora kostnaderna att driva en bank intimt förknippade med personalen. De står för omkring hälften av de totala kostnaderna i banken. När de breda och svårstyrda svenska och europeiska storbankerna pressas från flera håll är det förstås mycket frestande för bankledningarna att se över bemanningen. Nordea har redan fattat beslut om neddragningar, men om banken skall få upp sin undermåliga lönsamhet på eget kapital skulle det inte förvåna om det kommer mer i närtid. Övriga banker lär hänga på i när aktiemarknaden ylar efter mera. 

Bankerna har underpresterat kraftigt på börsen under flera år och fokus för storbankledningarna måste vara att återigen komma in i börsvärmen. Under de tre sista åren har samtliga storbanksaktier fallit. Handelsbanken, Nordea och Swedbank har alla fallit med över en tredjedel samtidigt som OMX30 klättrat omkring 12 procent. SEB-aktien är bäst i klassen med en nedgång på drygt 20 procent. Vilken styrelse eller ledning är nöjd med det? 


 

Platsannonser