UPPDATERAD  17 OKTOBER 2021

Finansinspektionen kan i praktiken inte sätta stopp för finansföretag som missköter sig 

Även om myndigheten drar tillståndet kan verksamheten fortsätta obehindrat – tack vare systemet med anknutna ombud. Det skriver Realtids Annelie Östlund som ifrågasätter varför det ens är möjligt. 

Finansföretaget Jools resa det senaste decenniet fungerar som ett utmärkt exempel på ovanstående påstående. 

Realtid har i flera artiklar granskat Jool som via olika företag i gruppen erbjuder finansiella tjänster. Det ena benet handlar om att arrangera brygg- och obligationslån till företag. 

Det andra benet handlar om investeringsrådgivning ”med tyngdpunkt på nordiska ränteplaceringar”. Här säljer de alltså in de obligationer som gruppen arrangerar. 

Redan 2012 hamnade Jool under Finansinspektionens lupp. Hösten 2013, efter en lång och utdragen granskning, var myndigheten redo att ta ett sanktionsbeslut. 

Av tillsynsakten som kan begäras ut från FI (som då lämnar ut den i maskad form) framgår att Jool får svidande kritik: Jool Capital Partner AB ”uppvisar allvarliga brister i verksamheten och har brutit mot gällande regelverk på en rad punkter.” 

FI skriver om kunder som önskat en placering med medelrisk eller lägre risk, men som i slutändan hamnat med en högriskprodukt i knäet. 

Myndigheten konstaterar också att ”bolaget systematiskt agerat för att maximera den kortsiktiga provisionen och att kundernas intressen satts åt sidan.”  

Men innan dom hann falla och sanktionsbeslut bli levererat, återkallade Jool det egna tillståndet den 2 september 2013.  

På den tiden betydde en återkallelse att FI tvingades avbryta en pågående granskning av ett bolag. Det innebar också att något sanktionsbeslut aldrig kunde tas, samt att utredningen begravdes istället för att publiceras i väsentliga delar. 

FI:s kritik presenterades därmed aldrig för Jools existerande och potentiella kunder. 

Jool har tidigare nekat till att tillståndet drogs tillbaka för att begrava eventuell kritik. Förklaringen har istället varit att man organiserat om i koncernstrukturen och inte längre behövde tillståndet som låg i svenska Jool Capital Partner. 

Men det rimmar illa med det faktum att Jool först tio dagar efter att tillståndet dragits tillbaka, registrerade ett nytt bolag, Jool Family Office, som sökte – och fick – FI:s tillstånd att utöva försäkringsförmedling. 

Norskt tillstånd funkar i Sverige 

Men Jool drog tillbaka även tillståndet för Jool Family Office och fortsatte via ett norskt tillstånd som låg i Jool Capital Partner AS – vilket fungerar utmärkt även i Sverige. Enligt Jool flyttades den tillståndspliktiga verksamheten till Norge av strikt affärsmässiga skäl.  

Med hjälp av de norska tillstånden rullade det på några år. Jool tjänade mycket pengar, utsågs till och med till Gasellföretag av Dagens Industri två år i rad. Som grädde på moset utnämndes vd Tom Olander till ”årets manliga stjärnskott” av revisionsjätten EY. Samma år, 2017, utnämndes medgrundaren och storägaren Göran Johansson till Rikskandidat till Guldklubban. 

Utåt sett var det väldigt fint. Förre statsministern Göran Persson och ex-minister Anders Borg talade på bolagets årliga och påkostade Nordic High yield-konferenser, och en Jool-sponsrad båt seglade under den årliga tävlingen som anordnas på Marstrand, norr om bolagets högsäte Göteborg.   

I början av 2019 hade dock norska Finanstilsynet sett nog av Jools affärsmetoder och drog samtliga tillstånd på grund av ”allvarliga och systematiska brott mot regelverket”.  Även här handlade kritiken mycket om att högriskprodukter såldes in till oerfarna kunder som efterfrågade låg eller medelrisk-produkter. 

Samtidigt är det i flera fall en skönmålning att säga att det har handlat om ”högriskprodukter” – typ ”High Yield” som kunde ha gått bra om stjärnorna stått rätt. 

I flera fall har Jool distribuerat och/eller arrangerat obligationer till bolag vars företrädare sedermera polisanmälts, åtalats och i två fall dömts till fängelse för ekobrott. Det gäller exempelvis Phoenix Fixed Income, Concent, Koggbron och Trinitas som samtliga utgjort finansiella minor för investerarna. Vad gäller Phoenix Fixed Income och Trinitas har det också förekommit förfalskade dokument. 

För närvarande pågår det mig veterligen tre stämningsprocesser i Sverige och Norge där investerare kräver ersättning från olika Jool-bolag för förluster.  

I ett fall som rör Trinitas krävs Jool Markets på 61 miljoner kronor av en investerare som hävdar att det fanns ”allvarliga fel och brister” i investerarpresentationen som Jool Markets tagit fram. Investeraren påstår vidare att detta berodde på att Jool Markets helt förlitade sig på information från bolagets företrädare, som sedermera har dömts till sju års fängelse i tingsrätten för bland annat svindleri och grova bedrägerier. (Fängelsedomen är överklagad till hovrätten.) 

I ett annat mål som rör Hancap skriver investerarnas ombud i stämningsansökan att gruppen ”har hållit sig vid liv på lånade medel och genom att ständigt ta nya lån för att återbetala äldre lån innan de återbetalas.” Här hävdar investerarna att man aldrig hade placerat i obligationerna om man känt till bolagets verkliga situation. Man pekar på det faktum att det ingenstans i investerarpresentationerna framgår att bolaget gjort förluster under en rad år vid tiden för emissionerna. Istället lyfts ett positivt EBITDA fram – resultat och marginaler före bolagets betungande räntekostnader.  

Centralt i målet som rör Phoenix Fixed Income är påståendet om att det aktuella brygglånet var garanterat och att den garantin var försäkrad via ett företag som hette Allianz RAS. Försäkringen visade sig senare vara en bluff. Jool har tidigare sagt att man aldrig hade anledning att tvivla på Allianz RAS:s försäkring – att finansföretaget informerades om att detta var ett företag inom det ”riktiga” Allianz Group. Samtidigt visar en tingsrätts-dom att en advokat på Baker & McKenzie i ett email påpekat att Allianz Ras inte var en del av det ”riktiga” Allianz. Jools vd Tom Olander var enligt domstolen inkopierad i den email-konversationen. (Tingsrättsdomen är överklagad till hovrätten.) 

Här ska noteras att det är pågående processer, att Jool nekar till alla anklagelser om att man inte agerat korrekt och att detta inte handlar om brottsanklagelser. 

Samtidigt har obligationer fallit som furor i storm och när dessutom emittentbolagens företrädare fastnar i Ekobrottsmyndigheteten förundersökningar ser det milt sagt inte bra ut. 

Att Jool dessutom har för vana att ta mellan 8 och 10 procent av obligationslånet i transaktionskostnader – även när det handlar om refinansieringar av gamla lån – gör inte de besvikna investerarna mildare till sinnes.   

Finanstilsynet är inne på samma linje: ”När kunder ändå har fått råd att investera i dessa produkter, är Finanstilsynets slutliga bedömning att företaget har lagt vinsthänsyn före övervägandet av vad som är i kundens bästa intresse”, skriver myndigheten i samband med att tillstånden dras. 

Överklagade beslut

Jool överklagade Finanstilsynets beslut till norska Finansdepartementet – vars dom om möjligt blev ännu hårdare. 

Enligt departementet fanns det anledning att frukta att fortsatt verksamhet inte bara kunde ”skada företagets kunder” utan även ”förtroendet för värdepappersmarknaden eller de institutioner som verkar på marknaden.” 

Verksamheten var alltså skadlig på flera fronter enligt norska Finansdepartementet som i april 2020 fattade det slutgiltiga beslutet – tillstånden måste dras.  

Vad innebär det? Tvingas Jool upphöra med att strukturera finansiering till företag – strukturer som samtidigt kan säljas in till de egna kunderna? 

Nej, inte enligt den egna hemsidan. Finansföretaget skriver: ”Genom Jool Securities AB erbjuder Jool investeringsrådgivning avseende flera tillgångsslag med tyngdpunkt på nordisk fixed income. JOOL-gruppen strukturerar även finansiering till nordiska tillväxtföretag och med över hundra transaktioner i ryggen är JOOL marknadsledare inom nordiska företagsobligationer i segmentet 30-200 miljoner kronor.” 

Jool Securities AB har dock inget eget tillstånd. Företaget lutar sig istället mot ett annat finansföretags tillstånd vilket är möjligt tack vare systemet med ”anknutna ombud”. 

I praktiken innebär det att ett företag som förlorat de egna tillstånden kan fortsätta bedriva verksamhet – om det blir anknutet ombud till ett annat företag som har tillstånd. Och FI har ingenting med det beslutet att göra – myndigheten kan inte hindra ett bolag som står under tillsyn att knyta till sig ett visst ombud.  

Det är värdepappersinstituten som ansvarar för att ombuden uppfyller kraven för att anknytas. Det är också instituten – inte myndigheten – som ska sköta den löpande kontrollen. FI kan inte inleda en granskning av ett enskilt anknutet ombud utan måste gå omvägen och inleda en undersökning av värdepappersinstitutet.  

Svårt få godkännande-stämpel

Jool Securities bildades under 2019 – kort efter att norska Finansinspektionen levererat sanktionsbeslutet. 

Och redan samma år blev det rykande färska Jool-bolaget ombud till SIP Nordic Fondkommission AB. 

Men trots att bolaget är ett helägt dotterbolag i sfären som ska ägna sig åt finansiella tjänster sitter varken Tom Olander eller medgrundaren Göran Johansson i styrelsen. 

Sannolikt vill man på det sättet försöka distansera det nya bolaget från tidigare trista händelser i Sverige och Norge. Vilket säkert kan underlätta om SIP Nordic skulle tvingas motivera varför Jool – som precis förlorat tillståndet i Norge – kan anses vara ett lämpligt ombud.  

I det sammanhanget kan nämnas att Jool haft svårigheter att få en egen godkännande-stämpel av FI.  

Under första kvartalet 2017 köpte Jool Capital Partner AB över 90 procent av aktierna i Lundmark & Co Fondförvaltning som har FI:s tillstånd att bedriva fondverksamhet. Det framgår av fondbolagets årsredovisning. Affären var dock villkorad av att FI skulle godkänna de nya huvudägarna. Och enligt årsredovisningen sa myndigheten nej varvid affären gick tillbaka.  

Jool Invest AB köpte under den här perioden också på sig 9,9 procent av aktierna i fondkommissionären Remium, men fick aldrig tillåtelse att bli så kallade ”kvalificerade ägare” och i april 2018 drog FI tillbaka Remiums alla tillstånd.  

Konferenserna fortsätter 

Och fortfarande ska det se fint ut. Enligt annonser har de årliga Nordic High yield-konferenserna fortsatt – efter det att Finanstilsynet beslutat att tillstånden ska dras – med inbjudna, kreddiga talare som Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt. Mot en förmodligen väl tilltagen ersättning har de bidragit med sina kvalitetsstämplar på finanskoncernen. 

Tack vare systemet med anknutna ombud är det alltså möjligt att runda såväl FI:s direkta tillsyn som de nordiska myndigheternas eventuella önskan om att sätta punkt för en verksamhet. Det är märkligt att det får vara på det sättet. 

***

Appendix per den 17 oktober

Av en första publicering framgick att Phoenix Fixed Income, Concent, Koggbron, Quorum properties, Melitho och Trinitas har blivit förlustaffärer för investerarna.  

Detta vänder sig Jool emot och skriver att Quorum Properties återbetalades till fullo med en total avkastning om 12 procent till investerarna (löptid 9 månader). Melitho-obligationen återbetalades till fullo med en total avkastning om 21,6 procent till investerarna.  

Jool håller inte heller med om att investerare förlorat pengar i Concent och Koggbron.  

Quorum Properties, Melitho och Koggbron 

Såväl Quorum Properties som Melitho och Koggbron-bolagen ingick i samma klick av bolag med företrädarna Thomas Melin och Johan Tungard – som båda nyligen häktades misstänkta för bland annat grovt svindleri och grovt bokföringsbrott.  

Melithos obligation på 140 miljoner ska, enligt befintliga dokument, till cirka hälften ha blivit återbetald tack vare en ny obligation i Koggbron Projekt – som också arrangerades av ett Jool-bolag. Enligt obligationsvillkoren skulle Koggbron Projekt i sin tur förvärva fastighetsbolaget MI Andersson av Melitho för 64,5 miljoner. Köpeskillingen kunde betalas ”kontant eller som kvittning mot obligationer emitterade av Melitho AB”. MI Andersson försattes för övrigt i konkurs 2019. 

Investerarna i Koggbron Projekt, som alltså enligt befintliga dokument bidrog stort till att lösa ut investerarna i Melitho, har samtidigt inte fått tillbaka sina pengar. Vid löptidens slut 2019 var en återbetalning av obligationslånen på totalt 425 miljoner omöjlig och för att undvika konkurs tvingades investerarna acceptera drastiskt försämrade villkor. Löptiden förlängdes fyra år till mars 2023 enligt uppgifter på Jools hemsida. Räntorna på 11 respektive 18 procent sänktes till 4 respektive 6 procent – och ska bara betalas ut vid inlösen om det finns pengar till det. Enligt senast tillgängliga årsredovisning, den för 2019, uppgick Koggbron Projekts egna kapital till minus 343 miljoner kronor samtidigt som obligationsskulderna fortfarande uppgick till 425 miljoner kronor.  

Quorum Properties begärdes i konkurs 2020 med en brist i boet på 223 kronor och tillgångar på endast 7 miljoner. Av förvaltarberättelsen framgår att bolaget hamnat på obestånd redan i maj 2016. Mellan Quorum och Melitho, andra närstående bolag och bolagens företrädare, har det flyttats tillgångar – dotterbolag och fastigheter – hit och dit. Konkursförvaltaren talar om grava brister i bokföringen och menar att det är närmast omöjligt att följa transaktionerna. I Quorum Properties har lån ersatts med lån och bolaget har inte klarat av de höga räntekostnaderna. Bland de långivare som slutligen satt med svarte Petter fanns Prioritet Finans som riktat krav mot bolaget om 176 miljoner kronor. Men också nytillkomna obligationsinvesterare som vid konkurstillfället hade fordringar på knappt 45 miljoner. Arrangör till obligationen var SIP Nordic – som Jool alltså numera är ett anknutet ombud till. Obligationslånet restes 2018 – alltså hela två år efter det att bolaget enligt konkursförvaltaren hamnat på obestånd.  

Concent 

Jool säger att man inte heller ser någon förlust för investerarna i Concent.  

Concent – med kontroversiella entreprenören Mikael Fahlander i spetsen – kraschade 2017. För att undvika konkurs övertalade man investerare att konvertera obligationslån på 450 miljoner kronor till aktier i olika bolag, däribland Grundingen Fastighets AB. Det sistnämnda bolaget sattes upp av Jool för att utveckla de fastighetsprojekt som togs över av Concent i samband med kollapsen.  

Grundingen har i sin tur tagit upp nya obligationslån på 200 miljoner kronor som ännu inte är återbetalda. Sista återbetalningsdag var för några dagar sedan. Men bolaget har utnyttjat en möjlighet att förlänga löptiden i sex månader fram april 2022.  

Hancap 

Under 2016 tog Hancap upp två obligationslån om totalt närmare en halv miljard kronor. Två tredjedelar av obligationsskulden konverterades till preferensaktier. Avseende den resterande tredjedelen av skulden halverades räntan och löptiden förlängdes fram till 2023. Därefter emitterades ytterligare en obligation på 100 miljoner. Trots det är konkurshotet överhängande; En kontrollbalansräkning från i somras visar att bolagets egna kapital understiger hela det registrerade aktiekapitalet. 

Lånekarusellen 

Det kan konstateras att inget av ovan nämnda bolag har klarat av de stora och dyra obligationslånen som rests, att vissa lån har återbetalats men då i huvudsak med hjälp av nya lån.  

För att undvika konkurs har man i flera fall – och inte bara i ovan nämnda bolag Concent och Hancap – ”trollat bort” lån genom konvertering till olika typer av aktier. Och även om investerarna i det läget sitter med aktier som inte ger någon avkastning och i princip är omöjliga att sälja – så är förlusterna ”inte realiserade”.  

I andra fall, och det gäller inte bara Koggbron-obligationerna, har obligationsinnehavarna tvingats acceptera rejält försämrade villkor – förlängda löptider på många år, lägre räntor som ibland, enligt de nya villkoren, inte betalas ut under löptiden. Och så länge obligationerna – tack vare förlängningar – rullar på är förlusterna ”inte realiserade”.  

I det här läget sitter placerarna i en rävsax. Pengarna är låsta och det råder stor osäkerhet om investeringarna någon gång kommer att betalas tillbaka – och i så fall med hur mycket. Och så länge förluster inte är realiserade går det i princip inte heller att göra avdrag för dem. 

Jools ombud skriver med anledning av krönikan att av drygt 160 transaktioner, som har återbetalt 5,6 miljarder, har bara tre slutat med konstaterad förlust för investerarna.  

Det kan ställas mot att Jool i april 2019 hade arrangerat 110 olika bryggfinansieringar och obligationer om närmare 10 miljarder sedan 2012 – enligt egen utsaga. Den totala volymen hösten 2021 bör alltså vara betydligt större. Vilket bör innebära att hälften, eller mindre, av det nominella beloppet, hittills betalats tillbaka.