Annons

Annons

Finansdepartementet verkar inte förstå miljön för onoterade aktier

Domarna mot personerna som sålde Leo Vegasaktier till kapitalförsäkringar 2016 visar att den onoterade bolagsmiljön i Sverige är ett skatteparadis, konstaterar Realtids krönikör Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Claes Folkmar

Claes Folkmar

Realtids reporter och krönikör Claes Folkmar är journalist med mångårig erfarenhet som expert inom skatte-, fond- och bolagsbevakningsfrågor. Mejla gärna dina synpunkter på hans krönika till claes.folkmar@realtidmedia.se.

Flera domar kring onoterade aktier som flyttats till kapitalförsäkringar visar att Finansdepartementet inte är med i matchen. Finansministern pekar gärna finger åt utländska skatteparadis trots att den onoterade bolagsmiljön i Sverige är ett skatteparadis.

Ett färskt exempel på hur det fungerar i skatteparadiset Sverige är domarna i förvaltningsrätten kring de individer, bland annat insiders, som sålde in sina aktier i spelbolaget Leo Vegas till kapitalförsäkringar ett par månader före börsintroduktionen i första kvartalet 2016. 

Viktigt att komma ihåg är att aktier som finns i en kapitalförsäkring (eller ett investeringssparkonto, ISK) inte träffas av reavinstbeskattning vid försäljningstillfället utan beskattningen sker genom en schablonbeskattning på det underliggande värdet på tillgångarna. 

Annons

Annons

Aktierna såldes in, efter en “marknadsvärdering”, för drygt 9 kronor per aktie i november 2015, drygt två månader innan styrelsen i Leo Vegas fattade beslutet att börsnotera spelkoncernen. Noteringen skedde i mars 2016 till en kurs på 32 kronor som steg till 37 kronor första handelsdagen. 

Ett par månader före, i augusti 2015, införsäljningen av Leo Vegas-aktierna till kapitalförsäkringar hos Danica pension hade Carnegie och SEB, ledande investmentbanker i Stockholm, på uppdrag av Leo Vegas styrelse genomfört värderingar av bolaget inför en eventuell börsnotering. SEB:s analys gav ett uppskattat värde på 32 kronor, samma som introduktionskursen i samband med noteringen. 

Skatteverket använde bland annat dessa analyser när de argumenterade för att marknadsvärdet var minst 25 kronor vid införsäljningen till kapitalförsäkringarna. Förvaltningsrätten bortsåg från detta med hänvisning till att “de utgör inte värderingar av aktierna vid tidpunkten för framtagandet av materialet utan innehåller uppskattningar av ett värde noterade aktier i framtiden”

Detta i sig är mycket märkligt resonemang för alla som sysslat det minsta med företagsvärdering, eftersom all vedertagen värdering bygger på uppskattningar av framtida tillväxt i kassaflöden, vinster och försäljning. Resonemanget i domen bottnar i att skattelagstiftningen saknar en tydlig metod för hur bolags- och aktievärden skall fastställas. 

Det framgår inte i förvaltningsrättsdomen vad den “marknadsvärdering” som aktieägarna beställt bygger på för sifferunderlag. Värderingsfirman som gjorde värderingen av spelkoncernen måste saknat mycket av den information som SEB och Enskilda satt på ett par månader tidigare. 

Förmodligen bygger den externa “marknadsvärderingen” inför flytten av aktierna in i kapitalförsäkringar i november 2015 delvis på att det förekom aktietransaktioner i juli 2015 till drygt 8 kronor per Leo Vegas-aktie.

I domskälen framgår att rätten menar att dessa transaktioner skett mellan “oberoende parter” och därmed kan sägas vara ett riktigt värde på aktierna. Detta vet egentligen förvaltningsrätten inget om: priset i juli 2015 kan lika gärna spegla något internt förhållande i bolaget. 

Det skulle, i varje fall rent hypotetiskt om vi bortser från Leo Vegas-fallet, handla om belöningar till ledande befattningshavare via felaktigt prissatta aktier. Detta är ett stort bekymmer med nuvarande lagstiftning eftersom den är vidöppen för inkomstomvandling av tjänsterelaterade inkomster (delar av lönen via värdepapper) där aktierna placeras i kapitalförsäkringar för att undgå både kapitalskatt, arbetsgivaravgifter och löneskatt. 

I Leo Vegas-fallet är det uppenbart för en utomstående vad syftet med flytten till kapitalförsäkringar var; att undvika betydande kapitalskatter vid en senare aktieavyttring efter börsnoteringen. Vilket skäl finns det annars till flytten? Skattemyndigheten lyckades förstås inte bevisa att aktieägarna kände till den kommande börsnoteringen, vilket beror på att börsplanerna var insiderinformation eller att beslutet om en börsnotering inte var 100 procent säkert i november 2015. 

Bakom dessa domar, och en mängd liknande fall, ligger åratal av samma typ av affärsupplägg där syftet varit att undgå kapitalbeskattning och/eller inkomstskatt på värdepappersrelaterade tjänsteinkomster. Det märkliga är att varken den nuvarande regeringen eller något av de politiska partierna verkar bry sig om att detta sker i den onoterade företagsmiljön. Alternativet är att finansdepartementet inte förstår problematiken kring dessa frågor. Båda alternativen är lika illa. Realtid kommer att återkomma med ett par förslag på hur Finansdepartementet kan hantera dessa frågor.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna