Foto: Handelsbanken
Krönika

Ett skott i benet på Handelsbankens varumärke

Alexanderhugget i Handelsbankens kontorsrörelse och stängningen av insättningar till personalstiftelsen Oktogonen är i sig helt rationella. Problemet är att det riskerar att torpedera varumärket och förvandla den till en bank bland alla andra. Det skriver Realtids Per Lindvall.

Per Lindvall
Publicerad 2020-09-16

Storbanker i allmänhet är trögrörliga djur och trögrörligast av dem alla är Handelsbanken. Att den senare nu tvingas börja springa och kapa bort knappt hälften av sin tidigare så helgade kontorsrörelse och släppa sin ”kyrktornsprincip” ökar, som alla som suttit stilla för länge vet, risken för sträckningar, muskelbristningar och till och med hjärtproblem.  

Trögrörligheten har åtminstone fram till för några år sedan tjänat Handelsbanken väl. När de andra bankerna har stängt kontor och dragit sig tillbaka har Handelsbankskontoren kunnat fånga upp en hel del missnöjda kunder. Så var definitivt fallet sett från det kyrktorn som jag känner bäst, Dala-Floda kyrka. När Swedbank stängde sitt kontor som låg granne med kyrkan för ett tiotal år sedan så vandrade huvuddelen av kundstocken över till Handelsbanken, som hade kontor i samma socken. 

Så har det även sett ut i det större perspektivet. För några år sedan skröt banken med att de var den enda kvarvarande banken på ett 60-tal orter i Sverige. Men ett problem är och har varit att de nya kunderna som rekryterats med denna kontorsstrategi befinner sig på nedgång på den högra delen av ålderstrappan och att de efterfrågat tjänster som också har passerat ”bäst före datum”, som kontanthantering med mera. Dessutom utgörs de i huvudsak av ”sparare” som inte är lika lönsamma som ”lånare” och som tycker att den obefintliga räntan på sin inlåning är närmast stöld.

Men när allt fler av dessa kunder nu också mer eller mindre frivilligt har börjat digitalisera sina bankärenden så har kontorens intjäning och relevans förstås sjunkit. Så att Handelsbanken nu gör ett yxhugg och kapar bort 180 av sina 380 kontor ser ur det perspektivet helt naturligt ut. Backar vi tio år tillbaka i tiden när den nuvarande styrelseordföranden Per Boman var vd så hade man över 500 kontor i Sverige, och strategin var att snarare öka antalet kontor än att dra ner. 

Även utlandssatsningarna, som den hyfsat framgångsrika i Storbritannien, har byggt på att växa kontor för kontor. Ledningen vill inte svara på hur den svenska kontorsneddragningen påverkar utlandsaffärens strategi. En inte allt för djärv gissning är att det råder en viss förvirring, men att även dessa kommer att ses över. 

Den svåraste frågan för Handelsbanken är hur detta alexanderhugg i kontorsnätet kommer att påverka det absolut viktigaste benet i bankens intjäning, de svenska bolånen, som står för hälften av intjäningen men binder en fjärdedel av kapitalet. 

Den svåraste frågan för Handelsbanken är hur detta alexanderhugg i kontorsnätet kommer att påverka det absolut viktigaste benet i bankens intjäning, de svenska bolånen, som står för hälften av intjäningen men binder en fjärdedel av kapitalet. 

För Handelsbankens kontorsnät är det som har burit upp varumärket och när man nu blir en bank bland alla andra så är det i sig en uppmaning till kunderna att ”shoppa runt”.  

I sig själv är bolåneaffären en lågkostnadsverksamhet. Dotterföretaget Stadshypotek som sköter denna låda har låga kostnader, fem räntepunkter, så genom att plocka bort kontorskostnader så ökar naturligtvis lönsamheten i den befintliga stocken, sett ur ett koncernperspektiv. Frågan är bara vad som händer med nyutlåningen om denna affär blir en rent digital jämförelselek och inte något som initieras via kontoren. För Handelsbankens kontorsnät är det som har burit upp varumärket och när man nu blir en bank bland alla andra så är det i sig en uppmaning till kunderna att ”shoppa runt”.  

Det samma gäller ett annat välmatat centralt intjäningsben, där kontorsrörelsen varit en mycket viktig del i att bygga kundlojaliteten, kapitalförvaltningen. Storbankernas erbjudanden i denna genre kan som i den gamla visan beskrivas som ”lagom söt, konserverad gröt”, med höga avgifter och medioker (läs indexnära eller indexunder) avkastning. Men sjunkande lojalitet så blir det en uppmaning att ”shoppa runt” även här. Och det plagg om passar alla är indexfonder. 

Handelsbankens ”satsning” på 1 miljard kronor för att öka attraktiviteten i sitt digitala erbjudande, vittnar möjligen om kostnadsmedvetenhet, men känns lite som att uppgradera kaffebryggarna i sammanhanget.

Det är möjligt att tiden och digitaliseringen har gjort försäljningskanalen kontor obsolet för dessa högmarginalprodukter. Handelsbankens ”satsning” på 1 miljard kronor för att öka attraktiviteten i sitt digitala erbjudande, vittnar möjligen om kostnadsmedvetenhet, men känns lite som att uppgradera kaffebryggarna i sammanhanget.

Även stängningen av insättningar till personalstiftelsen Oktogonen kan ses som ett skott i benet på bankens varumärke, och det som gjort banken till lite speciell, om än för en trängre krets, framför allt personalen. Men denna har även spillt över till omvärlden. Den höga kostnadsmedvetenheten i banken har fört tankarna till kostnadsmedvetenhetens kultplats nummer ett, Ikea. Det är inget dumt ställe att leda tankarna till för den som vill göra affärer.

Men tiderna har förändrats och det gäller att hänga med.  Frågan är bara vart?


 

Platsannonser