Ni har hört talesättet, ”må Gud slå mig med blixten om jag ljuger”. Jag har aldrig sett det hända, men nyss satt min son i trädgården med sin mobiltelefon. Till hans försvar letade han busstider, dessutom i en paus från hårt trädgårdsarbete jag beordrat honom från mitt sovrumsfönster, där jag låg i sängen och latade mig.

Varje gång jag säger till barnen att lägga ifrån sig mobiltelefonen leder det till diskussion. De utgår visserligen från regler som barnen uppfattar som sällsynt korkade, men förs trots det oftast i en skämtsam ton. Ett skäl är förmodligen att de tror att jag inte menar allvar när jag lovar att jag ska bygga en låda med hänglås där mobilerna ska placeras när de kommer hem.

Just den här gången skulle jag göra mig lustig och säga till honom att mobiltelefonen är djävulens verktyg för att leda oss bort från självreflektion, tålamod, umgänge och annat som skapar goda människor. Jag hann dock bara inleda harangen innan min son råkade greppa efter en grep och samtidigt tappade sin mobiltelefon på en sten så att den sprack.

Det var nog så nära blixten jag sett någon komma.

Under det senaste året har jag samlat forskningsrapporter om hur det digitala påverkar oss psykologiskt, kognitivt och socialt. Eländet har funnits länge nog för att det nu ska finnas meningsfull forskning och faktum är att den väller över oss från universiteten. Få läser, hur annars rättfärdiga sitt beteende, men resultaten är fruktansvärda. Jag har inte sett en enda rapport som pekat på något positivt. Pedagogiska appar och program? Ingen använder dem. Fördjupad demokrati? Donald Trump. Underhållning? Beroendeframkallande som heroin. Korrelationen mellan digital aktivitet och allt dåligt är bedövande och om det inte också handlar om orsakssamband är sannolikheten satt ur spel.

Vuxna som ägnar mycket tid åt sociala medier? Fler skilsmässor, barnen har lägre betyg och visar i värsta fall samma symptom som barn till en kliniskt deprimerad förälder. Unga barns kognitiva utveckling stannar eller förvrids. Emotiva reflexer sätts ur spel, då det ansiktslösa hånet och hatet från den digitala världen överförs till den riktigt världen (digitaldårar blir förolämpade av uttrycket ’den riktiga världen’). Väsentliga utvecklingsskeden för social kompetens uteblir hos barn och raseras hos vuxna. Individer ruineras av spel och förlorar sina jobb då de inte kan slita sig från spel och sociala medier. Barn lär sig inte att läsa och skriva. Barns hälsa försämras. Digital porr överförs till verkliga livet långt ner i åldrarna och särskilt unga flickor drabbas. Nyligen kom en rapport som visade att trollen som befunnit sig i det digitalas marginal är på väg att kvantitativt ta över internet.

Samtidigt fortsätter framtidsextremisterna att jubla. För femton år sedan förstod vettiga människor att det höll på att gå åt helvete, men man kunde åtminstone förlåta de blåögda naivisterna. Empirin var trots allt svag. I dag finns inga ursäkter. Mot bättre vetande eller, återigen, till följd av pubertalt flockbeteende, fortsätter hyllningskören att dominera opinion, medier, reklam, utbildning, uppfostran och umgänge (på caféer sitter vänner vid samma bord och glor i sina telefoner, gifta par i samma hus kommunicerar via sociala medier).

Nu har psykologerna etablerat ett nytt begrepp: ’online disinhibition effect’, alltså att hämningar upplöses av det digitala. Jag avslutar med ett citat (i min översättning) av Time Magazines mycket seriösa kolumnist Joe Klein: ”[…] faktorer som anonymitet, osynlighet, avsaknad av auktoritet och att inte kommunicera i faktisk tid nedmonterar de sedvänjor samhället ägnat millenier åt att etablera. Och de läcker från våra mobiler till varje aspekt av våra liv.”

Västvärlden ägnar sig för närvarande åt det mest omfattande, okontrollerade sociala experiment vi någonsin har skådat, det gör oss dumma och hatiska, och du lallar med utan att tänka, förmodligen försvarar du det och risken är stor att du också tillhör hejaklacken.

När det är för sent har du bara dig själv att skylla.

Roland Poirier Martinsson är kolumnist på Realtid.se. Varannan vecka skriver han om människor, kultur och samhälle. Han är doktor i filosofi och författare. Roland Poirier Martinsson har de senaste tjugo åren delat sin tid mellan Sverige och USA och har nu flyttat hem.